Ålder: 21
Kön: Man
Tidigare substanser: MDMA, Cannabis, Spice, 4-ho-met, Toppisar, 4-ho-mpt, 5-meo-mipt, Special från TT.
Dos: 1 lapp 25I-NBOH från TT.
Medresenärs dos: 1/2 lapp av samma substans.
C:a 20:00 Jag och polaren går ut på krogen efter ca 3-4 starköl hos mig, ute på krogen så blir det 3 öl och lite mat. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra då inga andra vänner är ute och dricker denna afton. Jag får då den briljanta idéen att vi går hem till mig och hämtar lite 25I-NBOH köpt från thetripp. Hade från början köpt det inför en festival som inte blev av. Så vi traskar hem till mig, hämtar lapparna och beger oss ut i en närliggande skog för att inta drogen.
Kl 23:30. Jag har klippt löst en lapp som jag börjar ”snusa” min polare som var lite osäker om han ville ha tar en halv lapp vid 23:40 och vi sväljer ungefär samtidigt vid 23:50, lappen är då nästan upplöst, inte helt. Vad jag förstått sedan innan så skulle detta vara oerhört likt NBOME varianterna och då jag tagit en lapp special tidigare i mitt liv så tänkte jag att jag visste vad som skulle komma, det visade sig vara helt fel.
00:10 Vi lyssnar på musik och jag känner ett pirr i magen, som det ska vara, vi traskar omkring i skogen ett tag innan vi beger oss ut på den asfalterade väg som finns i skogen vi befinner oss som är upplyst av lampor. Jag börjar runt 00:20 se att himlens färg skiftar lite, det börjar bli lite lättare att associera t.ex. markens kottar till små figurer, men det är marginellt. Denna asfalterade väg är ca 1km och går ut från skogen, runt och sedan in i skogen igen (det är ett ganska litet skogsparti). Min polare vill att vi sätter oss ned innan vi gått runt hela vägen, han vill sitta och spana in världen, jag går med på detta och börjar spana intensivt ner i asfalten. Ser då tydligt små figurer i asfalten och igen för mig så ser jag shpongleansikten, ni vet dom där med 6 ögon. (jag skriver igen, därför att det var också det jag såg min enda gång jag sneat, men då var det på 5-meo-mipt dubbel dos). Inget emot dessa flummiga ansikten, men associerar på plats direkt dom till min obehagliga upplevelse på 5-meo-mipt så vill röra på mig igen.
Så vi börjar traska mot vår utgångspunkt igen, jag känner då en riktigt skum känsla av att världen och tiden håller på att stanna, jag får mera tunnelaktig syn, tänker då ”håller jag på att lägga av? Håller min kropp på att ge upp?”. Pratar så gott jag kan med min vän, som är mera med än jag då han tagit lägre dos och jag känner att jag ”kommer tillbaka” igen. Musik har varit igång på min mobil hela tiden (spelade artisten Kuba) lite flummig musik, men inte lika extrem som t.ex. shpongle. Bestämde mig att sluta spela musik när vi påbörjade att gå vårt andra varv på denna asfalterade väg. Kände att musiken spelade säkert in i att göra allt så skevt. Vi går igen klockan är väl ungefär 01:00, polaren vill stanna i mellanåt och fokusera blicken på något, nu säger jag ifrån att jag vill gå, detta för att jag känner hur det börjar bli för mycket. Det är inte för mycket rent visuellt egentligen, världen har en 3D effekt men den är i övrigt ”som den ska”, när jag viftar handen framför mig så laggar den efter i viss mån i 3D färger men, har varit med om bra mycket mera extrema saker visuellt, så det är inte något konstigt för mig. Men jag har en sådan skum känsla i kroppen och jag känner hur mina tankar inte riktigt är som de brukar. När jag tog special så blev jag bara fnissig egentligen men jag tänkte precis som jag brukade på sätt och vis. Med denna substans var det inte riktigt lika dant.
Så vi har gått lite mindre än halva vår runda och vi kommer till ett parti där det inte lyser och gången leder ut till en väg i närheten. Så det är en mörk gång där man ser tydligt ljus längre fram. Vi börjar gå gången när jag känner att jag går och går men jag kommer inte närmare ljuset, jag har fastnat i den mörka tunneln. Jag försöker gå så snabbt jag kan, men när jag kollar på mig själv så går jag i min vanliga takt. Då säger min polare: ”fan va snabbt du går” och jag fattar inget o säger, ”gör jag?”. I samma veva som detta sker så är vi ute ur denna mörka tunnel. Jag blir så lättad och glad att vi är i ljuset igen så jag kramar om min kamrat.
Vi fortsäter gå på vår väg, men bestämmer oss för att vika av mot en annan väg som leder oss bort från skogen vi var vid. Vi kommer förbi en mack och är på väg mot ett lång mörk gång med en soptipp på ena sidan. Känner direkt att jag inte är sugen på denna gång, polaren tycker vi ska sätta oss på den gräsplätt som är nära macken så vi gör det. Känner nu att jag är riktigt varm, vilket inte är så konstigt när det var ungefär 20 grader i luften och vi gått omkring ett tag. Världens färger är mera intensiva och jag känner hur jag nästan andas med marken. Vi sitter i kanske 10 minuter innan vi börjar gå på den mörka vägen klockan är väl kanske 01:30 vid det laget. Så vi börjar gå längs den mörka vägen, det känns i mellanåt läskigt och i mellanåt så får jag för mig att någon/något är bakom oss, men varje gång jag kollar så finns inget där. Vi kommer igenom den mörka passagen utan större problem och polaren vill pissa, så jag gör det med. Så drar fram Petter Nicklas för att pissa, han är oerhört liten, som han brukar bli för mig när jag tar dessa substanser. Jag känner mig inte pissnödig men jag pissar bra mycket ändå.
Vi fortsätter att gå och kommer till ett bostadsområde med en lite högre kulle i bakgrunden, denna kulle ser ut som ett jävla berg tycker vi båda och vi är fullt medvetna om att det inte ska vara så högt, men bara för att det ser ut som ett berg så går vi mot denna kulle. När vi kommer fram till dess början så känner vi inte att vi vill klättra upp utan vi går på en väg bredvid den. Vi går längs vägen där det är ganska upplyst, inser nu att jag ser shpongleansikten typ vart jag än kollar och ibland ploppar det bara upp ögon, något jag inte är bekväm med. (detta eftersom när jag sneade på 5-meo-mipt så gick ansikten över till att bara bli ögon efter ett tag, så levde i en värld av ögon enbart när jag senade på den substansen). Dock är det några få ögon och inte speciellt många så det är helt klart hanterbart. Vi sätter oss ned igen efter ett tag, klockan är väl 2. Jag känner hur det börjar bli mera lätthanterligt och jag säger till min polare att peaken nog är förbi, vilket var delvis korrekt, trippen var väldigt långdragen och intensiviteten gick lite upp och ner.
När vi sitter ned så känner jag att jag nog spänner mig en hel del, känner på högra sidan av nacken och jag känner att jag spänner mig så det darrar i nacken, känns sådär, detta fenomen har jag på vissa ställen av kroppen, vilket är rätt knas.
Vi börjar åter igen gå efter ett tag och jag inser efter ett tag att vägen vi går på leder efter ett tag till vår gamla gymnasieskola, vi tänker att vi kan lika gärna gå dit. Det är också ungefär i denna veva som jag inser att jag har ont i min vänstra höft och det är pga. Jag gått helt konstigt, typ stöttande mot vänster ben, vilket måste ha gjort att jag sett helt sjuk ut när jag gått. Hur som helst så går vi till vår gymnasieskola, det är också i denna veva som vi börjar se folk för första gången sedan intag mer eller mindre. Jag känner mig oerhört obekväm med detta och försöker skärpa mig så gott det går för att inte dra uppmärksamhet till oss. Det går bra och vi kommer så småningom fram till vår gamla skola, klockan är kanske halv 3 då. Skolan ser ganska vacker ut, men pga. Det kommer ett mindre gäng med folk en bit bort så vill jag att vi går därifrån. Vi börjar gå tillbaka dit vi kom ifrån och det känns bättre igen. Värt att påpeka också är att under trippen så kände jag mig inte direkt gladare än annars, som jag blev av special, visst log jag en del, men det kändes mer som att det bara var pga. Musklerna spände sig än att jag faktiskt var så glad, jag skrattade betydligt mer på Special.
Hur som helst när vi traskar så bestämmer vi oss för att gå åt det håll där min polare ska sova, hemma hos ett äldre syskon. På vägen så passerar vi förbi en mataffär, polaren som hela tiden haft med sig sin cykel bestämmer sig för att han vill testa cykla omkring lite på den, vilket han gör och jag sitter ner o kollar på. Jag har fortfarande en rätt olustig känsla i kroppen men känner mig relativt lugn. Efter ett tag tar vi oss bort till min polares sovplats, vi går in och dricker vatten och jag snyter mig. Just detta att jag snyter mig är något jag längtat efter denna afton, då jag konstant under hela trippen har fått för mig att jag är snorig, ibland har jag varit det och ibland inte. Men det har känts så hela tiden och jag har inte haft något papper. Vi sätter oss på lägenhetens balkong för att sammanfatta kvällen lite. Polaren erbjuder sovplats, men jag vill pga. Jag under sommaren bor hos mina föräldrar sova hemma för att de inte ska få för sig att jag gjort något fuffens. Detta är något jag tänker då, vilket i efterhand var rätt knasigt tänkt. Hur som helst så börjar jag ta mig hemåt, klockan är väl ungefär 03:20. På vägen hem så tänker jag att detta var fan helt värdelöst, varför ska jag göra detta mot mig själv. Varför experimenterar jag med min fysik och psyke på det här sättet. Varför är jag så jävla dum som håller på och tar nya substanser där forskningen är knapphändig som fan. Jag känner mig missnöjd med mig själv och besviken på mig själv, bestämmer mig för att slänga alla andra lappar och bestämmer mig för att aldrig mer ta någon ny drog. (något jag står fast vid även nu två dagar efter).
Kön: Man
Tidigare substanser: MDMA, Cannabis, Spice, 4-ho-met, Toppisar, 4-ho-mpt, 5-meo-mipt, Special från TT.
Dos: 1 lapp 25I-NBOH från TT.
Medresenärs dos: 1/2 lapp av samma substans.
C:a 20:00 Jag och polaren går ut på krogen efter ca 3-4 starköl hos mig, ute på krogen så blir det 3 öl och lite mat. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra då inga andra vänner är ute och dricker denna afton. Jag får då den briljanta idéen att vi går hem till mig och hämtar lite 25I-NBOH köpt från thetripp. Hade från början köpt det inför en festival som inte blev av. Så vi traskar hem till mig, hämtar lapparna och beger oss ut i en närliggande skog för att inta drogen.
Kl 23:30. Jag har klippt löst en lapp som jag börjar ”snusa” min polare som var lite osäker om han ville ha tar en halv lapp vid 23:40 och vi sväljer ungefär samtidigt vid 23:50, lappen är då nästan upplöst, inte helt. Vad jag förstått sedan innan så skulle detta vara oerhört likt NBOME varianterna och då jag tagit en lapp special tidigare i mitt liv så tänkte jag att jag visste vad som skulle komma, det visade sig vara helt fel.
00:10 Vi lyssnar på musik och jag känner ett pirr i magen, som det ska vara, vi traskar omkring i skogen ett tag innan vi beger oss ut på den asfalterade väg som finns i skogen vi befinner oss som är upplyst av lampor. Jag börjar runt 00:20 se att himlens färg skiftar lite, det börjar bli lite lättare att associera t.ex. markens kottar till små figurer, men det är marginellt. Denna asfalterade väg är ca 1km och går ut från skogen, runt och sedan in i skogen igen (det är ett ganska litet skogsparti). Min polare vill att vi sätter oss ned innan vi gått runt hela vägen, han vill sitta och spana in världen, jag går med på detta och börjar spana intensivt ner i asfalten. Ser då tydligt små figurer i asfalten och igen för mig så ser jag shpongleansikten, ni vet dom där med 6 ögon. (jag skriver igen, därför att det var också det jag såg min enda gång jag sneat, men då var det på 5-meo-mipt dubbel dos). Inget emot dessa flummiga ansikten, men associerar på plats direkt dom till min obehagliga upplevelse på 5-meo-mipt så vill röra på mig igen.
Så vi börjar traska mot vår utgångspunkt igen, jag känner då en riktigt skum känsla av att världen och tiden håller på att stanna, jag får mera tunnelaktig syn, tänker då ”håller jag på att lägga av? Håller min kropp på att ge upp?”. Pratar så gott jag kan med min vän, som är mera med än jag då han tagit lägre dos och jag känner att jag ”kommer tillbaka” igen. Musik har varit igång på min mobil hela tiden (spelade artisten Kuba) lite flummig musik, men inte lika extrem som t.ex. shpongle. Bestämde mig att sluta spela musik när vi påbörjade att gå vårt andra varv på denna asfalterade väg. Kände att musiken spelade säkert in i att göra allt så skevt. Vi går igen klockan är väl ungefär 01:00, polaren vill stanna i mellanåt och fokusera blicken på något, nu säger jag ifrån att jag vill gå, detta för att jag känner hur det börjar bli för mycket. Det är inte för mycket rent visuellt egentligen, världen har en 3D effekt men den är i övrigt ”som den ska”, när jag viftar handen framför mig så laggar den efter i viss mån i 3D färger men, har varit med om bra mycket mera extrema saker visuellt, så det är inte något konstigt för mig. Men jag har en sådan skum känsla i kroppen och jag känner hur mina tankar inte riktigt är som de brukar. När jag tog special så blev jag bara fnissig egentligen men jag tänkte precis som jag brukade på sätt och vis. Med denna substans var det inte riktigt lika dant.
Så vi har gått lite mindre än halva vår runda och vi kommer till ett parti där det inte lyser och gången leder ut till en väg i närheten. Så det är en mörk gång där man ser tydligt ljus längre fram. Vi börjar gå gången när jag känner att jag går och går men jag kommer inte närmare ljuset, jag har fastnat i den mörka tunneln. Jag försöker gå så snabbt jag kan, men när jag kollar på mig själv så går jag i min vanliga takt. Då säger min polare: ”fan va snabbt du går” och jag fattar inget o säger, ”gör jag?”. I samma veva som detta sker så är vi ute ur denna mörka tunnel. Jag blir så lättad och glad att vi är i ljuset igen så jag kramar om min kamrat.
Vi fortsäter gå på vår väg, men bestämmer oss för att vika av mot en annan väg som leder oss bort från skogen vi var vid. Vi kommer förbi en mack och är på väg mot ett lång mörk gång med en soptipp på ena sidan. Känner direkt att jag inte är sugen på denna gång, polaren tycker vi ska sätta oss på den gräsplätt som är nära macken så vi gör det. Känner nu att jag är riktigt varm, vilket inte är så konstigt när det var ungefär 20 grader i luften och vi gått omkring ett tag. Världens färger är mera intensiva och jag känner hur jag nästan andas med marken. Vi sitter i kanske 10 minuter innan vi börjar gå på den mörka vägen klockan är väl kanske 01:30 vid det laget. Så vi börjar gå längs den mörka vägen, det känns i mellanåt läskigt och i mellanåt så får jag för mig att någon/något är bakom oss, men varje gång jag kollar så finns inget där. Vi kommer igenom den mörka passagen utan större problem och polaren vill pissa, så jag gör det med. Så drar fram Petter Nicklas för att pissa, han är oerhört liten, som han brukar bli för mig när jag tar dessa substanser. Jag känner mig inte pissnödig men jag pissar bra mycket ändå.
Vi fortsätter att gå och kommer till ett bostadsområde med en lite högre kulle i bakgrunden, denna kulle ser ut som ett jävla berg tycker vi båda och vi är fullt medvetna om att det inte ska vara så högt, men bara för att det ser ut som ett berg så går vi mot denna kulle. När vi kommer fram till dess början så känner vi inte att vi vill klättra upp utan vi går på en väg bredvid den. Vi går längs vägen där det är ganska upplyst, inser nu att jag ser shpongleansikten typ vart jag än kollar och ibland ploppar det bara upp ögon, något jag inte är bekväm med. (detta eftersom när jag sneade på 5-meo-mipt så gick ansikten över till att bara bli ögon efter ett tag, så levde i en värld av ögon enbart när jag senade på den substansen). Dock är det några få ögon och inte speciellt många så det är helt klart hanterbart. Vi sätter oss ned igen efter ett tag, klockan är väl 2. Jag känner hur det börjar bli mera lätthanterligt och jag säger till min polare att peaken nog är förbi, vilket var delvis korrekt, trippen var väldigt långdragen och intensiviteten gick lite upp och ner.
När vi sitter ned så känner jag att jag nog spänner mig en hel del, känner på högra sidan av nacken och jag känner att jag spänner mig så det darrar i nacken, känns sådär, detta fenomen har jag på vissa ställen av kroppen, vilket är rätt knas.
Vi börjar åter igen gå efter ett tag och jag inser efter ett tag att vägen vi går på leder efter ett tag till vår gamla gymnasieskola, vi tänker att vi kan lika gärna gå dit. Det är också ungefär i denna veva som jag inser att jag har ont i min vänstra höft och det är pga. Jag gått helt konstigt, typ stöttande mot vänster ben, vilket måste ha gjort att jag sett helt sjuk ut när jag gått. Hur som helst så går vi till vår gymnasieskola, det är också i denna veva som vi börjar se folk för första gången sedan intag mer eller mindre. Jag känner mig oerhört obekväm med detta och försöker skärpa mig så gott det går för att inte dra uppmärksamhet till oss. Det går bra och vi kommer så småningom fram till vår gamla skola, klockan är kanske halv 3 då. Skolan ser ganska vacker ut, men pga. Det kommer ett mindre gäng med folk en bit bort så vill jag att vi går därifrån. Vi börjar gå tillbaka dit vi kom ifrån och det känns bättre igen. Värt att påpeka också är att under trippen så kände jag mig inte direkt gladare än annars, som jag blev av special, visst log jag en del, men det kändes mer som att det bara var pga. Musklerna spände sig än att jag faktiskt var så glad, jag skrattade betydligt mer på Special.
Hur som helst när vi traskar så bestämmer vi oss för att gå åt det håll där min polare ska sova, hemma hos ett äldre syskon. På vägen så passerar vi förbi en mataffär, polaren som hela tiden haft med sig sin cykel bestämmer sig för att han vill testa cykla omkring lite på den, vilket han gör och jag sitter ner o kollar på. Jag har fortfarande en rätt olustig känsla i kroppen men känner mig relativt lugn. Efter ett tag tar vi oss bort till min polares sovplats, vi går in och dricker vatten och jag snyter mig. Just detta att jag snyter mig är något jag längtat efter denna afton, då jag konstant under hela trippen har fått för mig att jag är snorig, ibland har jag varit det och ibland inte. Men det har känts så hela tiden och jag har inte haft något papper. Vi sätter oss på lägenhetens balkong för att sammanfatta kvällen lite. Polaren erbjuder sovplats, men jag vill pga. Jag under sommaren bor hos mina föräldrar sova hemma för att de inte ska få för sig att jag gjort något fuffens. Detta är något jag tänker då, vilket i efterhand var rätt knasigt tänkt. Hur som helst så börjar jag ta mig hemåt, klockan är väl ungefär 03:20. På vägen hem så tänker jag att detta var fan helt värdelöst, varför ska jag göra detta mot mig själv. Varför experimenterar jag med min fysik och psyke på det här sättet. Varför är jag så jävla dum som håller på och tar nya substanser där forskningen är knapphändig som fan. Jag känner mig missnöjd med mig själv och besviken på mig själv, bestämmer mig för att slänga alla andra lappar och bestämmer mig för att aldrig mer ta någon ny drog. (något jag står fast vid även nu två dagar efter).
