Det som under många år varit en ganska statisk politisk arena, håller nu på att förändras. Flera partier kämpar nu för att hålla sig kvar över 4 procentspärren. Deras stora problem är att samhället inte ser ut som det gjorde för 100 år sedan. Vi lever i en helt ny tid där vi urbaniseras mer och mer. Med detta blir landsbygden svagare och där med vissa partiers väljare. Förr var kristendomen en självklarhet. I dagens mer upplysta samhälle är detta främmande för de flesta. Vi har blivit mer internationaliserade tack vare den nya teknik man för bara 20 år sedan bara kunde drömma om.
De tidigare cementerade partierna börjar på flera håll att vittra. Vi kan se hur framför allt Sverigedemokraterna lyckats på relativt kort tid få röstsiffror som t.ex. V och KD inte är i närheten av (om vi får tro opinionsmätningarna).
I denna röra där flera partier trampar vatten för att hålla näsan över 4-procentspärren är det bara en tidsfråga innan någon får en kallsup och åker ut. Underlaget för alla partier finns helt enkelt inte längre. Särskilt som nya partier tar allt fler röster. Samtidigt är det märkligt att så många politiskt aktiva har nyliberala åsikter. Då det inte finns någon plats för dem i något etablerat parti, finner vi dem i alla möjliga partier. Mest extrem tycks oväntat Centerns ungdomsförbud vara. I Moderaterna finns dessa både i partiet, men framför allt i ungdomsförbundet. Det samma kan vi säkert även finna i Folkpartiet. Dessa nyliberala individer blir ofta kvästa av de som sitter på makten i partiet. De tvingas allt som oftast att följa partipiskan. Detta kan inte vara särskilt utvecklande för dessa åsikter.
Att sitta med likasinnade frihetsivrare kan säkert vara utvecklande både för ens personliga idéer som för liberalismen. Men idag lever vi i ett samhälle som är präglat av de idéer som de gamla partierna har predikat som den enda riktiga vägen i decennier. Det är något en liberal måste ha i åtanke. Om man diskuterar allt för ”extrema” liberala idéer kommer man inte att tas på allvar. Folk kommer tro att man har att göra med en bunt knäppgökar. Vill man komma någon stans med de liberala idéerna måste det göras i en takt som samhället känner är bekvämt. Det går inte att predika fundamentalistisk liberalism. Den bistra sanningen är att det man gör måste hela tiden låta vettigt hos vanliga Svenssons. Om man på sikt ska kunna få något inflytande.
Hur ska man då gå till väga? Ett förslag är att man skapar ett parti. Ett parti som är pragmatiskt liberal. Partiet kan samla vänner av frihet. Alla måste vara överens om att det är skynda långsamt som gäller. Visst är det bättre att komma några myrsteg framåt än att vi inte kommer fram alls. Det kan gärna vara ett tillhåll för diskussioner av liberala idéer i olika grad. Det viktiga är att alla är överens om att vi arbetar långsiktigt och att det kommer att ta tid. Störst uppgift som liberal, blir att utbilda medborgarna i liberalism och dess fördelar utan att framstå som tokig.
De tidigare cementerade partierna börjar på flera håll att vittra. Vi kan se hur framför allt Sverigedemokraterna lyckats på relativt kort tid få röstsiffror som t.ex. V och KD inte är i närheten av (om vi får tro opinionsmätningarna).
I denna röra där flera partier trampar vatten för att hålla näsan över 4-procentspärren är det bara en tidsfråga innan någon får en kallsup och åker ut. Underlaget för alla partier finns helt enkelt inte längre. Särskilt som nya partier tar allt fler röster. Samtidigt är det märkligt att så många politiskt aktiva har nyliberala åsikter. Då det inte finns någon plats för dem i något etablerat parti, finner vi dem i alla möjliga partier. Mest extrem tycks oväntat Centerns ungdomsförbud vara. I Moderaterna finns dessa både i partiet, men framför allt i ungdomsförbundet. Det samma kan vi säkert även finna i Folkpartiet. Dessa nyliberala individer blir ofta kvästa av de som sitter på makten i partiet. De tvingas allt som oftast att följa partipiskan. Detta kan inte vara särskilt utvecklande för dessa åsikter.
Att sitta med likasinnade frihetsivrare kan säkert vara utvecklande både för ens personliga idéer som för liberalismen. Men idag lever vi i ett samhälle som är präglat av de idéer som de gamla partierna har predikat som den enda riktiga vägen i decennier. Det är något en liberal måste ha i åtanke. Om man diskuterar allt för ”extrema” liberala idéer kommer man inte att tas på allvar. Folk kommer tro att man har att göra med en bunt knäppgökar. Vill man komma någon stans med de liberala idéerna måste det göras i en takt som samhället känner är bekvämt. Det går inte att predika fundamentalistisk liberalism. Den bistra sanningen är att det man gör måste hela tiden låta vettigt hos vanliga Svenssons. Om man på sikt ska kunna få något inflytande.
Hur ska man då gå till väga? Ett förslag är att man skapar ett parti. Ett parti som är pragmatiskt liberal. Partiet kan samla vänner av frihet. Alla måste vara överens om att det är skynda långsamt som gäller. Visst är det bättre att komma några myrsteg framåt än att vi inte kommer fram alls. Det kan gärna vara ett tillhåll för diskussioner av liberala idéer i olika grad. Det viktiga är att alla är överens om att vi arbetar långsiktigt och att det kommer att ta tid. Störst uppgift som liberal, blir att utbilda medborgarna i liberalism och dess fördelar utan att framstå som tokig.
