Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2014-06-29, 01:12
  #1
Medlem
VesslanSwecans avatar
Vet inte hur jag ska berätta det här. Hela mitt liv har kollapsat. Jag var sambo, förlovad och en massa annat, nu är det slut. Och det har absolut ingenting med min hobby att göra. Jag kan inte sluta att gråta när jag skriver inlägget.

Ångest, oro och psykiskt instabil präglar min vardag, och jag är inte långt ifrån att bli hemlös. Jag tvingades flytta från sambon till ett eget place, lever på besparingar men dom håller på och tar slut. Har varit kontakt med psykiatrin och dom kan tyvärr inte hjälpa till utan dom ska skicka en remiss till min läkare på vårdcentralen.

Dom sysslar mest med folk som har psykoser och behöver läggas in. Det roliga är att min läkare skickade remiss till psykiatrin som i sin tur skickar tillbaka remissen till läkaren. Dom bollar fram och tillbaka med mig.

Min familj struntar i mig och min enda vän som var min bästa vän i över !10år! jag haft skaffade en relation med mitt ex bakom min rygg. Just det för det mesta och annat som har förstört hela mitt liv.

Min uppväxt bestod i princip bara av svek, hat, fattigdom, utanförskap från sin egna familj och lögner.

Jag har börjat röka vanliga cigg(inte gjort det på kanske 9 år), dicker alkohol(har varit nykter i 3 år), och börjat med lugnande droger (aldrig rört piller nånsin tidigare).

Jag har inte ett dugg att förlora längre. Tjejen var mitt allt och vad händer om man förlorar henne, jo man förlorar ALLT.

När jag var liten så fanns det dom där blåa containerna om ni minns och hela min familj tvingades åka runt och rota i dom för att få ihop några slantar till mat. Och när mina "vänner" fick reda på det här blev jag mobbad i skolan i princip varje läsår för det. Jag ville ABSOLUT ABSOLUT inte följa med och rota i containerna och gjorde jag inte det så blev jag slagen.

Jag kan fan inte sluta och gråta när jag tänker tillbaka + det som hände nyligen. Jag hade inte en enda vän i min uppväxt. Och dom som kallades sig för vän var lögnare och ville bara utnyttja mig på saker och ting. Ingen svara i telefonen när jag plingade på eller när jag gick hem till dom så var dom inte "hemma".

Jag kunde aldrig följa med på klassresor eller dylikt för vi var för fattiga. Om jag minns rätt så var min vecka peng 20:-. Och jag tvingades av min far att sno mina egna skor när jag behövde nya.

Att behöva sig mitt livs kärlek och min enda bästa vän tillsammans på samhället förstör min kropp totalt.

Samma sak händer nu. Historien upprepar sig och jag vet inte hur länge jag klarar av det här livet. Ni på flashback är dom enda jag har berättat det för.
Citera
2014-06-29, 01:22
  #2
Medlem
Wah... Skön polare du hade.

Du behöver börja om på en ny kula! Flytta, börja plugga, byt/börja jobba. Det viktigaste är dock att du bryter ihop och kommer igen. Det är viktigt! Men du ska inte börja supa och knarka, för då hamnar du ännu lägre ner. Det är nu du ska visa dig som starkast ju! Kontakta läkaren för att få de lugnande som du behöver, men inte mer!

Ta den tid du behöver, men sen får du fan ta tag i dig själv, för det kommer ingen annan att göra.


/"Varma" ord från en go gubbe
Citera
2014-06-29, 01:42
  #3
Medlem
borrasss avatar
be din läkare att du ska få tala med en terapeut, är det akut så ring 1177 o säg att du inte orkar mer så kan dom fixa en akuttid på psyk.
ge fan i alkoholen då den hjälper just nu men det blir 1000ggr värre sen, samma med piller (om inte din läkare gett dom till dig).

Citera
2014-06-29, 01:55
  #4
Medlem
Om jag vore i din situation så skulle jag mättat min hjärna med andra tankar än de du har nu.
Börja träna stenhårt. Jogga varje dag. Hårt. Håll dig aktiv. Lämna NOLL utrymme åt kontemplation och tankar som leder dig ner i en negativ spiral. Praktisera Mindfulness för att få kontroll på dina tankar.

Android:
https://play.google.com/store/apps/d....mind.se&hl=en

iPhone/Ipad:
https://itunes.apple.com/se/app/mind...413867281?mt=8

Lycka till.
Citera
2014-06-29, 04:04
  #5
Medlem
Flytta/res. Gör saker som du inte kunnat göra tidigare när du var tillsammans med tjejen. Skaffa husdjur!
Fyll din hjärna med nya saker istället för att sitta och grubbla. Hitta nånting som kan få dig att se framåt.

Lättare sagt än gjort förstås, och jag är nu ingen psykolog. Men det är hursomhelst vad jag tror kan hjälpa.
Citera
2014-06-29, 04:13
  #6
Medlem
ModerinoNazirinos avatar
Precis som andra skrivit så är det bäst att fokusera tankarna på någonting annat så ofta som det går.
Börja träna, fixa fler hobbys eller någonting annat som gör så du inte behöver tänka så mycket på hur du har det.

Livet är för jävligt och det kan vara skönt att koppla bort då och då.
Citera
2014-06-29, 04:29
  #7
Medlem
Väldigt tråkigt. Försök att inte tänka på allt det negativa som har varit. Det går. Vart i landet bor du? Kanske på sikt att du kan försöka börja pluggaoch få nya vänner så ? vänd dig till socialen annars om det är så att du är på väg att bli hemlös de kan hjälpa dig om du står på dig.
I värsta fall kan du vända dig till psykakuten, dra på så blir du inlagd ett tag men du måste verkligen framhäva ditt mående för att få hjälp!! Bara lite funderingar utifrån det du skrev.
Hang in there buddy!!! Du kan!

Kramar!
Citera
2014-06-29, 05:39
  #8
Medlem
Rammsbergs avatar
Håller med tidigare skribenter i det mesta. Byt liksom liv helt och bli beroende av dig själv och inte av alkoholen, ditt ex och din usla fd kompis. Sluta genast med alkohol och andra destruktiva substanser, börja träna och ät nyttigare. En sådan åtgärd vänder ganska snart det negativa till något positivt. Det är nästan gratis och kan genomföras bums om du bara vill. Träna något varje dag, allt från en liten morgonpromenad, till en tuff joggingtur, ett pass på gymmet eller en cykeltur. Gör gärna olika motionsgrejor som är lättillgängliga för dig. På så sätt blir det roligare och är bättre för kroppen. Det som är bra för kroppen, är bra för själen. Alkohol mm. hjälper kortsiktigt, men har långsiktigt en förödande effekt. Att träna hjälper dig att ersätta alkoholen. Likaså måste du självklart sluta att röka också, men det kan du fortsätta med i en eller två veckor till, så att det inte blir för mycket på en gång.

När du kommit igång med träningen som helnykterist, som är steg ett och din nya hobby, kan du gå vidare med att skaffa ytterligare en ny hobby där du träffar nya trevliga människor. Det finns säkert mycket som du är intresserad av eller kan tänka dig bli intresserad av.

Du bestämmer, ingen annan, och just du kan göra det. Inte om ett år, en månad eller en vecka, utan idag.

Ta tag i detta genast, lycka till och berätta här hur det går.
Citera
2014-06-29, 08:50
  #9
Medlem
imperatrixs avatar
Relationsakuten -> Psykisk hälsa

/mod
Citera
2014-06-29, 08:53
  #10
Medlem
imperatrixs avatar
Och för att svara på topic. Hur ser dina framtidsplaner ut? Behöver inte vara något "stort", men finns det något du vill göra? Skriv ner en lista på saker som du skulle kunna tänka dig att genomföra (bortse från hinder och praktiska saker).

Kanske KBT skulle vara bra för dig? Lära sig se på situationen på ett annat sätt än du gör nu? I dagsläget har du fastnat i ett slags ältande mönster, åtminstone är det det intrycket jag får.

Nåja, jag vet inte. Kanske kan ge det ett försök i alla fall?
Citera
2014-06-29, 13:36
  #11
Medlem
Pippifinas avatar
Om du mår akut dåligt så ta dig till akuten eller psykakut beroende på vad som finns där du bor. Du kan få vänta några timmar i värsta fall, men de har inte rätt att neka om du insisterar på att få träffa någon.

Vad har du levt av innan, har du jobbat eftersom du har besparingar? Har du undersökt rätten till A-kassa? Så länge du har besparingar kvar så kommer du förmodligen inte beviljas försörjningsstöd (förutsatt att du har besparingarna på banken och inte under madrassen).

Ditt ex och din sk vän har verkligen svikit dig men ditt liv är värt att leva för din egen skull och inte enbart genom andra.
Citera
2014-06-29, 15:49
  #12
Medlem
VesslanSwecans avatar
Mitt liv var lyckligt. Jag hade allt, mitt livskärlek, sambo, förlovad, vi båda hade jobb, husdjur tillsammans och annat. Jag har inga framtidsplaner längre. Dom har försvunnit, precis som mitt hjärta och min vilja att leva.

Kan ni förstå känslan när jag snabbt som fan åker hem till henne för att konfrontera. Och vem öppnar dörren? Min bästa vän som jag har känt i över 10 i hennes morgonrock och löser korsord. Hon var inte hemma utan nere i tvättstugan.

Mitt liv bokstavligen dog den dagen. Saker och ting kommer aldrig nånsin att bli sig likt mer.

Det värsta är att hon postade en tråd på familjeliv och gjorde bort sig. Jag fick ett anonymt tips från en person om det, gick in och kollade, varenda jävla ord passade in.

Hon har dock raderat sitt konto nu men jag har skärmdump sparad på datorn.

Skärmdumpen: https://anonfiles.com/file/628542352...20cfba83228eff (Jag la till bild på henne så resten av världen kan få se vilken underbar individ hon verkligen är)

Jag har blivit sårad hela mitt liv, och sveket ska vi inte ens prata om.

Jag har planerat min död och det sker ikväll. Jag ska ta en stor mängd Bensodiazepiner och opiater, sätta på filmen, Den gode, den onde och den fule, lägga en snara runt min hals och somna in så jag kvävs i sömnen.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback