Dålig på matematik, "dum" eller "hjärnskadad"?

Tjena!

Ja, det är så illa. Jag förstår faktiskt inte heller hur jag klarade av att få G i alla kurser, men det beror förmodligen på att läraren jag hade var/är übersnäll och jobbade hårt med alla som höll på att misslyckas. Hade jag gått på en annan skola eller haft en annan lärare, hade jag med största sannolikhet fått ett IG, för jag tycker inte jag förtjänade mer om jag ska vara helt ärlig.

Som det är nu, så har vi minst sex timmar matematik per dag i skolan, jag kan sitta med ett och samma tal och inte förstå något. När jag frågar läraren, en fadder eller annan elev om hjälp, förklarar de naturligtvis för mig. Jag sitter och verkligen lyssnar, försöker hänga med, men förstår inte vad personen säger till mig. När läraren märker att jag inte hänger med, förklarar han på ett ännu mer pedagogiskt sätt. Det slutar alltid med att jag säger: "Ahaa, okej, då är jag med", men jag i själva verket inte fattar något.

I vissa kurser tycket jag att man först fick insikt om hur allting hängde ihop några dagar
innan tentan. Efter idogt pluggande och räknande, utan att egentligen förstå vad man
gjorde, så gick det plötsligt upp ett ljus och allting föll på plats. En väldigt skön
känsla måste jag säga. Dock upplevde jag aldrig detta vad gäller matematik utan snarare
inom fysik.

Jag tycker du ska försöka fastän det är svårt och hoppas på att du till slut klarar det.
När de obligatoriska matematikkurserna är avklarade kan du koncentrerar dig
på annat du finner intressant.

Tjena!

Jag har försökt. Som jag sagt, hela gymnasiet. På proven fick jag precis G, eller knappt. Ofta hamnade jag på IG och fick komplettera på något sätt. I dag hade jag en dugga på grundkursen, saker som vi _måste_ kunna vid det här laget. I går fick vi ut en självtestande diagnos.

Den innehöll test på trigonometri, jag förstår noll. sin(3pi/4)= är första talet. Jag vet inte ens vad jag ska börja med när det står ange exakt i uppgiften. Sedan ska man skriva om trigonometriska formler, kan jag inte heller. Beräkna polynomet, kan jag inte. Lös ekvationen |x-8|+x=|x-2|, kan jag inte heller.

Den matematiken jag kan är de simpla fyra räknesätten. Sedan tar det stopp. Jag har aldrig varit bra på att memorera multiplikationstabbellen, och måste alltid tänka efter mer än alla andra när jag ska ta enkel multiplikation.

Det är inte det att jag inte har försökt. Jag har i flera år pressat mig själv till att lära mig, men inget resultat. Som jag sagt tidigare, det är som att någon pratar ett annat språk när det gäller matematik. Jag vill förstå, men kan inte.

Den något uppenbara frågan blir då: Varför går du en utbildning som innehåller
matematik? Finns ju massor av intressanta jobb där man inte behöver kunna
någon matematik.

Tjena!

Det var egentligen inte mitt val. Jag visste att jag skulle få problem tidigt in i utbildningen, och att jag förmodligen skulle hoppa av inom en kort period. Men min mor och tanten på campus tyckte att jag skulle försöka, även fast jag flera gånger sa att det skulle gå åt helvete. Tillslut lät jag mig övertalas, men det har ju gott som det gjort nu också.

Ok. Om det ändå inte var ditt val tycker jag att du ska hoppa av och göra något
du verkligen vill göra. Din mamma kan prata med mig om hon är orolig.

Tjena!

Jo, jag vet. Grejen är den att jag inte vet vad jag vill göra. Något hårt arbete känns rätt för mig, men jag vet inte hur jag kommer in i den branshen. Med hårt menar jag alltså byyarbete eller något.

Dysleksi är en vedertagen diagnos sen många år, dyskalkyli har vad jag vet inte denna status än. Därför tycker jag att det är vettigt att inte påstå att var och varannan människa som tycker att matte är knepigt lider av dyskalkyli.

Det kan finnas många anledningar till att man har missat något i skolan det handlar inte bara om att vilja.

Dysnumriker kallar jag dem som inte förstår siffror, proportioner eller grafer.

Jag har ingen mattetalang. Jag började en gång grundkursen i matematik, men avbröt innan terminen var slut. Gillar inte det extrema pillandet med detaljer.

Men när jag måste så har jag satt mig ned och tagit itu med det jag behöver. Och eftersom jag tvingats göra så ofta så har jag blivit lite hyfsad på det (för att vara ekonom i alla fall) och kan använda rätt avancerade statistiska metoder. Dessutom har jag tränat upp huvudräkningen, främst division och räkning med den naturliga logaritmen för att det sånt jag har användning av till vardags.

Jag tror, som någon skrev här, att det börjar med lathet i den kravlösa skolan. Man måste räkna och pilla med detaljerna för att det ska fastna. Sen är det ju extra demoraliserande att enstaka har talang att göra allt det där ögonaböj och helt rätt från början. Finns det en namn på den "sjukdomen"?

Tjena!

Jag har inte sagt att jag lider av det, men jag vill veta var man kan kolla upp och om möjligt få den diagnosen.

Jag hatar vissa typer av matte,och en del går bara inte att in.
En mattelärare jag hade sa att jag tänkte som en tjej,och tjejer som är bra på matte tänker som killar .
Men det är väl så att alla har olika anlag så spridningen av vad folk är bra på är väl för mänsklightens överlevnad. Tänk på att Einstein aldrig klarade av att lära sig att köra bil,och var när det gäller praktiska saker en ren katastrof.

För övrigt så är dyslektiker egentligen bara lata. Om de varit med på lektionerna och gjort sina läxor, skulle de inte ha några problem alls med att läsa, skriva och stava.

Bokstäver som byter plats och hoppar runt? Jo, pyttsan!