Dålig på matematik, "dum" eller "hjärnskadad"?

Beskrivningen om hur det är när man inte alls förstår låter ungefär som när jag skulle förstå lineära avbildningar utan att ha mkt koll på tidigare lineär algebra alls.
Läste sedan om det hela från början, och vipps så förstod man allt
Mao: Man måste ha hela grunden att stå på för att gå vidare.

Jag har kommit i närkontakt med det här eftersom jag är bra på matematik
och arbetar dagligen med (enklare) matematik. Min fru däremot är totalt
obegåvad inom detta område. I sin utbildning måste hon läsa viss enklare
matematik och det har varit mycket jobbigt för mig att försöka lära
henne eftersom hon inte verkar ha någon som helst förståelse för de
enklaste matematiska resonemang. Jag gav nästan upp hoppet på att
hon någonsin skulle klara matte-tentan.

Sen gick det några månader och hon skulle ta omtentan. Då förstod hon
plötsligt allting och kunde inte förstå hur hon inte insåg det tidigare. Det
var som att informationen var tvungen att mogna i hennes huvud för att
hon skulle ta den till sig. Märkligt.

Disclaimer: Om min fru läser detta skall detta inte ses som kritik mot hennes
person. Hon har en mängd andra kvaliteer som jag uppskattar. Slut.

Tjena!

Konstigt att jag fortfarande inte förstår något av det jag räknade för ett par år sedan på gymnasiet...

#Det finns väl nån beteckning liknande dysleksi, men som avser svårigheter att förstå matematik.#

det är pressis tvärt om dyslektiker förstår matemtiska och lågiska sammband väldigt bra det är väl dom stavnings fixserade som inte fattar ett jota av teknik och logik,,

Läs igen vettja.. Du har missförstått budskapet...

Kasstkniw: Är det verkligen så illa? Du har gått igenom Ma a-e vilket omfattar 400 gymnasiepoäng, med godkänt i minst 150 av dem (annars skulle du inte kunna vidareutbilda dig ju) och du begriper fortfarande inte riktigt vad det var du höll på med i Ma a?
Jobbigt läge...

Det som gör att många har svårt för matte är att man faktiskt måste RÄKNA för att förstå. De flesta andra ämnen på tex gymnasiet räcker det med att läsa lite text och komma ihåg det viktigaste av det man läst. När det kommer till matte kan man sitta å titta på lösta tal i all oändlighet, men om någon sen byter om lite i talet och ber dig räkna det kommer du inte ha en aning om vad du ska göra.
Det faktum att matte antagligen är det ämne som kräver mest arbete gör att många utvecklar ett "matte-hat", något som gör att man lägger ner mer energi på att slippa räkna än på själva räknandet.

Jag är övertygad om att vem som helst kan klara högskolematten om man bara RÄKNAR, hur stora problem man än har haft med matten i gymnasiet (men då får man räkna lite mer, eftersom man måste komma ikapp och lappa ihop sina dåliga grunder).

till kastkniw: jag vet PRECIS hur du menar! Det är inget annat än orutin, jag lovar!

Jag har samma problem som du kasstkniw. Jag ser mig själv som hyfsat begåvad i de flesta andra sammanhang och mitt logiska tänkande har det aldrig varit något fel på. Det är bara det att när jag har med siffror att göra så blir det pannkaka av alltihop. Jag tog mig hjälpligt genom matte a på gymnasiet men mer avancerat än så blev det aldrig. Jag har haft problem med mattematik ända sedan lågstadiet och känner fortfarande obehag över hur svårt det var att lära sig multiplikationstabellerna. De flesta andra behövde bara lära sig att rabbla dessa utantill och så var det klart. För mig var det inte så lätt. Jag har inga problem med att lära mig långa texter utantill men med siffror så går det bara inte. Jag vet hur man räknar, det var det aldrig svårt att lära sig men när jag ska göra det så går det långsamt och blir ofta fel någonstans på vägen. Allt med siffror är svårt för mig. Jag kommer aldrig ihåg telefonnummer eller bankkoder till exempel.

Är totalt värdelös på matte, men jag var en jävel på språk när jag pluggade.

Har fått det förklarat att jag är musikalisk istället för logisk.

Vi måste väl först klarlägga skillnaden mellan den högre matematiken och den vardagliga aritmetiken (även procenträkning ingår i den enklare matematiken)

Mina personliga erfarenheter av insikter inom tillämpad såväl som teoretisk differentialkalkyl, topologi, komplex analys, vektoralgebra etc;är direkt proportionella mot min förmåga att förstå grundprinciperna. När ett basalt resonemag väl är införstått, så följer även den matematiska färdigheten inom närliggande tillämpningsområden.

Signatur evolute beskrev ovan sina erfarenheter m a p sin hustru, och det exemplet illustrerar min tes;även om det rörde sig om enklare matematik.

/ Der B

Ta Matte E... De första månaderna så satt man som ett frågetecken...
Men när man låter det "mogna" i hjärnan så är det inte så svårt...

En gammal lärarina från öststaterna upprepade alltid:
"Matematik är en krävande älskarina"

Det är rätt som de säger, att om man har missat nåt i grunden så blir det himla svårt sedan, men det finns även de som har dyskalkyli.
På annat är de lika intelligenta som andra och i "bildligt" logiskt tänkande hänger de med utan problem. Men matte är helt omöjligt. Ofta har de också svårt med att hålla reda på tider; tidtabeller, skolscheman och annat. För att inte tala om att lära sig hantera pengar.

Vissa personer har förmodligen en genetisk benägenhet att ha det lättare för matte än andra. Men alla kan förstå och klara vanlig matte upp till mellannivå på högskolan om de ägnar tid åt det. För att ha det lättare att ägna tid åt matte är det en stor fördel om man ser tillämpningarna och det vackra i matematiken, då kan man få ett genuint känslomässgit intresse för det.
För att bli intresserad av matte så ska man syssla med det mycket, gärna läsa om t.ex. matematiker som pytagoras mf.l. I matte är det mindre att förstå men förståelsen av varje moment tar längre tid. Därför ska man inte bli frustrerad och ge upp utan forsätta. Det finns matematikforum på internet där folk diskuterar matte de kan vara till stor hjälp för att bygga upp ett matteintresse.

Matematik
http://www.mathlinks.ro/Forum/forums.html
http://www.mathgoodies.com/forums/active.asp