Tjej
Ålder: 19 år
Längd: 165cm
Vikt: 48kg
Substans: 2g cubensis
Testat tidigare: Amfetamin, Methamfetamin, Lyrica, Benzo, Tram, Cannabis, Ecstasy, MDMA, Cubensis och div opiater
I början är jag tveksam ifall jag verkligen ska käka svamp, dagen innan hade varit tuff med en AT av ritalin och alkohol. Var den värsta avtändningen jag haft på länge, psykiskt. Så var tveksam då jag verkligen inte vill snetrippa. Men med lite övertalan från min Kompis, som aldrig käkat svamp förr och är sugen på testa så gick jag med på det.
Vi var hemma i min lägenhet och började göra i ordning. Svamparna hade vi redan torkat och dom var redo att ätas. Tidigare hade jag bara ätit dom direkt utan något till, men den här gången valde vi att lägga dom på en macka med smör. Det gick att få i sig, inte det godaste men med en läsk var smaken borta.
Jag hade beräknat att det skulle ta över en timme för mig innan jag skulle känna något alls, då det senast tog 1,5h för mig och jag fyllde på dosen då. Redan efter 40 minuter börjar jag och min Kompis vara virriga. Vi har just fått en "Sitter" som ska vara med oss hela dagen. Jag själv märker inte att jag är virrig förrän vi ska ut från lägenheten för att gå upp till ett berg som ligger nära mig. Sittern säger att vi är virriga och att svampen redan märks lite, jag nekar i början tills jag inser att jag sprungit runt och letat saker jag vill ha med mig när vi går ut. Jag går fram och tillbaka i lägenheten och försöker plocka med mina saker, samla dom i en hög så vi kan fara. Det resulterar till att jag hela tiden flyttar mina grejer till ställen jag glömmer bort 5 sekunder senare. Min Kompis som också svampat är i samma skick, inte borta men helt enkelt förvirrade.
När vi med lite hjälp av Sittern fått ihop alla våra saker, mobil, nycklar, cigg och filtar. 4 grejer... Så börjar vi våran vandring mot berget. Vi tar för säkerhetskull på oss solbrillor, ifall vi skulle träffa någon vi känner. Jag blir ganska lätt paranoid när jag är ute på hallucinationsdroger. Ett kvarter bort möter vi upp en annan Polare som ska med oss, han har med sig sin hund. Typ världens skönaste, softaste hund, så det livar upp! Tänker att det kommer bli asball att trippa med ett djur i närheten.
Det känns som en evighet att ta oss upp till elljusspåret som leder upp till berget. Kan dock bara vara runt 500m. Jag går helt andfådd för den dryga backen upp och håller i Sittern medans för att stödja. Känner att det är jobbigare att andas men vill inte stanna, vi vill bort från vägarna så ingen ser oss innan det kickar rejält.
Väl uppe i elljusspåret så måste vi vika av från det för att komma upp till berget. Vi anstränger oss för att ta oss upp för berget och kommer på mig själv att säga: -Det känns som vi bestiger ett berg.
Ett flertal gånger under vägen upp. Väl uppe ställer vi oss med ansiktena mot vinden och det känns som en stor vinst att äntligen vara framme, borta från vägarna och uppe på berget! Sittern och Polaren med hunden startar en eld och sätter sig och samtalar. Jag och Kompisen jag svampar med känner att det verkligen börjar kicka nu.
Jag lägger mig i mossan för att titta upp på alla träden som svajar och jag känner med fingrarna i naturen. Nu börjar det riktigt svaja, jag älskar hur jag kan styra saker att bli som jag vill. Jag älskar leken med huvudet och tankarna. Plötsligt kommer hunden och nosar på mig från ingenstans, hur underbart är inte det här tänker jag! Det är soligt vi är ett gäng ute i naturen med hund och en eld, bättre än så här går det inte att trippa.
Min Kompis håller med om att det är underbart OCH sjukt, han vandrar omkring lite i skogen och tittar på olika träd. Jag håller mig mest för mig själv för att njuta av trippen fullt ut. Mycket hallucinationer, skogen fick en Alice i Underlandet känsla (min favoritfilm) och molnen formade sig efter kattansikten. Kommer ihåg dom där kattansiktena så väl för jag såg dom överallt! Min tygväska har kattansikten och jag tänkte ta med den till skogen men lämnade den och ångrade det HELA trippen. Så då såg jag dom ÖVERALLT, mossan, träden, molnen och i elden. Inte på ett dåligt sett men nästan retligt sett för att påminna mig.
Sittern och Polaren med hunden käkar grillkorv men jag kan inte ens tänka tanken på att käka kött! Inte ens kasta en liten fimp i skogen kan jag. Det känns som jag tidigare varit blind men nu kan se sambanden mellan människa, natur och djur. Hur vi alla hör ihop och hur vi måste ta hand om varandra. Den känslan följer med hela tiden uppe på berget. Otroligt skön känsla.
Under den här tiden har jag ingen som helst tidsuppfattning men det har nog gått några timmar. Vi sätter oss och bollar tankar, inget är omöjligt och allt faller på plats. Tittar in i solen och kan inte sluta upprepa hur glad vi ska vara över solen! Från berget ser vi även staden, och den känns så avlägsen när vi sitter här uppe på berget, i våran underbara "Alice i Underlandet-värld". Jag börjar ta upp alla mina saker i fickorna, kastar lite pengar runt om mig och tycker sedan att jag just insett vad mitt liv kretsar runt: Tändare. Dom där jävla tändarna, hur kan det vara ett så himla stort problem? Tappar alltid bort, är alltid slut gas, jättejobbiga att leta i väskan eller ens hemma. Känner mig som ett geni, som att ingen annan någonsin insett att det är livets problem. Vi sitter och filosoferar väldigt mycket om olika vardagsproblem och är helt öppna för vad alla säger, så kan det vara och så kan det också vara. Jag mår helt enkelt toppen och känner mig närmare modernatur än någonsin.
Ruset börjar lägga sig lite och elden har vi lagt på ett flertal gånger. Solen börjar gå ner och det är då jag inser hur länge vi har varit uppe på berget. Hela dagen har gått, men det känns som en timme max. Jag är helt solbränd i ansiktet för vi suttit ute i strålande sol och stirrat in i den. Vi bestämmer oss för att släcka elden och börja bege oss ner.
Ner var svårare att gå, trippen återkommer lite då och då och jag vill ständigt stanna och titta på fina träd
När vi är nere på vägen igen inser jag att vi är täckta med grenar, kottar, barr och allt man kan hitta i skogen. Filtarna släpar vi nästan som två snuttefiltar fulla med barr efter oss. Vi möter en gående som hälsar snällt och jag blir helt paranoid i början. Försöker spela cool och bara gå vidare, det kändes som det bästa att göra haha.
När vi kommer hem igen så rullar vi upp en rejäl joint och röker på nedgången. Både jag och min kompis höll med om att det var en awesometripp!! Hans första gång också.
Ålder: 19 år
Längd: 165cm
Vikt: 48kg
Substans: 2g cubensis
Testat tidigare: Amfetamin, Methamfetamin, Lyrica, Benzo, Tram, Cannabis, Ecstasy, MDMA, Cubensis och div opiater
I början är jag tveksam ifall jag verkligen ska käka svamp, dagen innan hade varit tuff med en AT av ritalin och alkohol. Var den värsta avtändningen jag haft på länge, psykiskt. Så var tveksam då jag verkligen inte vill snetrippa. Men med lite övertalan från min Kompis, som aldrig käkat svamp förr och är sugen på testa så gick jag med på det.
Vi var hemma i min lägenhet och började göra i ordning. Svamparna hade vi redan torkat och dom var redo att ätas. Tidigare hade jag bara ätit dom direkt utan något till, men den här gången valde vi att lägga dom på en macka med smör. Det gick att få i sig, inte det godaste men med en läsk var smaken borta.
Jag hade beräknat att det skulle ta över en timme för mig innan jag skulle känna något alls, då det senast tog 1,5h för mig och jag fyllde på dosen då. Redan efter 40 minuter börjar jag och min Kompis vara virriga. Vi har just fått en "Sitter" som ska vara med oss hela dagen. Jag själv märker inte att jag är virrig förrän vi ska ut från lägenheten för att gå upp till ett berg som ligger nära mig. Sittern säger att vi är virriga och att svampen redan märks lite, jag nekar i början tills jag inser att jag sprungit runt och letat saker jag vill ha med mig när vi går ut. Jag går fram och tillbaka i lägenheten och försöker plocka med mina saker, samla dom i en hög så vi kan fara. Det resulterar till att jag hela tiden flyttar mina grejer till ställen jag glömmer bort 5 sekunder senare. Min Kompis som också svampat är i samma skick, inte borta men helt enkelt förvirrade.
När vi med lite hjälp av Sittern fått ihop alla våra saker, mobil, nycklar, cigg och filtar. 4 grejer... Så börjar vi våran vandring mot berget. Vi tar för säkerhetskull på oss solbrillor, ifall vi skulle träffa någon vi känner. Jag blir ganska lätt paranoid när jag är ute på hallucinationsdroger. Ett kvarter bort möter vi upp en annan Polare som ska med oss, han har med sig sin hund. Typ världens skönaste, softaste hund, så det livar upp! Tänker att det kommer bli asball att trippa med ett djur i närheten.
Det känns som en evighet att ta oss upp till elljusspåret som leder upp till berget. Kan dock bara vara runt 500m. Jag går helt andfådd för den dryga backen upp och håller i Sittern medans för att stödja. Känner att det är jobbigare att andas men vill inte stanna, vi vill bort från vägarna så ingen ser oss innan det kickar rejält.
Väl uppe i elljusspåret så måste vi vika av från det för att komma upp till berget. Vi anstränger oss för att ta oss upp för berget och kommer på mig själv att säga: -Det känns som vi bestiger ett berg.
Ett flertal gånger under vägen upp. Väl uppe ställer vi oss med ansiktena mot vinden och det känns som en stor vinst att äntligen vara framme, borta från vägarna och uppe på berget! Sittern och Polaren med hunden startar en eld och sätter sig och samtalar. Jag och Kompisen jag svampar med känner att det verkligen börjar kicka nu.
Jag lägger mig i mossan för att titta upp på alla träden som svajar och jag känner med fingrarna i naturen. Nu börjar det riktigt svaja, jag älskar hur jag kan styra saker att bli som jag vill. Jag älskar leken med huvudet och tankarna. Plötsligt kommer hunden och nosar på mig från ingenstans, hur underbart är inte det här tänker jag! Det är soligt vi är ett gäng ute i naturen med hund och en eld, bättre än så här går det inte att trippa.
Min Kompis håller med om att det är underbart OCH sjukt, han vandrar omkring lite i skogen och tittar på olika träd. Jag håller mig mest för mig själv för att njuta av trippen fullt ut. Mycket hallucinationer, skogen fick en Alice i Underlandet känsla (min favoritfilm) och molnen formade sig efter kattansikten. Kommer ihåg dom där kattansiktena så väl för jag såg dom överallt! Min tygväska har kattansikten och jag tänkte ta med den till skogen men lämnade den och ångrade det HELA trippen. Så då såg jag dom ÖVERALLT, mossan, träden, molnen och i elden. Inte på ett dåligt sett men nästan retligt sett för att påminna mig.
Sittern och Polaren med hunden käkar grillkorv men jag kan inte ens tänka tanken på att käka kött! Inte ens kasta en liten fimp i skogen kan jag. Det känns som jag tidigare varit blind men nu kan se sambanden mellan människa, natur och djur. Hur vi alla hör ihop och hur vi måste ta hand om varandra. Den känslan följer med hela tiden uppe på berget. Otroligt skön känsla.
Under den här tiden har jag ingen som helst tidsuppfattning men det har nog gått några timmar. Vi sätter oss och bollar tankar, inget är omöjligt och allt faller på plats. Tittar in i solen och kan inte sluta upprepa hur glad vi ska vara över solen! Från berget ser vi även staden, och den känns så avlägsen när vi sitter här uppe på berget, i våran underbara "Alice i Underlandet-värld". Jag börjar ta upp alla mina saker i fickorna, kastar lite pengar runt om mig och tycker sedan att jag just insett vad mitt liv kretsar runt: Tändare. Dom där jävla tändarna, hur kan det vara ett så himla stort problem? Tappar alltid bort, är alltid slut gas, jättejobbiga att leta i väskan eller ens hemma. Känner mig som ett geni, som att ingen annan någonsin insett att det är livets problem. Vi sitter och filosoferar väldigt mycket om olika vardagsproblem och är helt öppna för vad alla säger, så kan det vara och så kan det också vara. Jag mår helt enkelt toppen och känner mig närmare modernatur än någonsin.
Ruset börjar lägga sig lite och elden har vi lagt på ett flertal gånger. Solen börjar gå ner och det är då jag inser hur länge vi har varit uppe på berget. Hela dagen har gått, men det känns som en timme max. Jag är helt solbränd i ansiktet för vi suttit ute i strålande sol och stirrat in i den. Vi bestämmer oss för att släcka elden och börja bege oss ner.
Ner var svårare att gå, trippen återkommer lite då och då och jag vill ständigt stanna och titta på fina träd
När vi är nere på vägen igen inser jag att vi är täckta med grenar, kottar, barr och allt man kan hitta i skogen. Filtarna släpar vi nästan som två snuttefiltar fulla med barr efter oss. Vi möter en gående som hälsar snällt och jag blir helt paranoid i början. Försöker spela cool och bara gå vidare, det kändes som det bästa att göra haha. När vi kommer hem igen så rullar vi upp en rejäl joint och röker på nedgången. Både jag och min kompis höll med om att det var en awesometripp!! Hans första gång också.
jag vill höra riktig svampaction.. Det krävs fan 17g torkad bra svamp xD
4/5
