Anarkister, vad gör man när folk har olika åsikter om vad som är rätt och fel?

Hej!

Jag är intresserad av hur anarki skulle fungera i praktiken, och hur bra anarkismen är i förhållande till minarkismen, och jag är ganska frestad av anarkisternas argument, men det är en sak som jag inte kan förstå: vad gör man när det finns fundamentala meningsskiljaktigheter om vad som är rätt och fel? Vad gör man när muslimer vill halshugga en kvinna, för att hon har blivit våldtagen? Vad gör man om katoliker vill avrätta läkare som utför aborter? Vad gör man om några vill fängsla dem som omskär sina barn?

Låter vi ägaren till varje plats bestämma vad som är rätt och fel där? Vad gör vi då om ägaren inte har bestämt sig om vad som är rätt och fel när exempelvis en muslim avrättar en f.d. muslim?

Jag skulle vilja höra era svar, då jag finner ämnet intressant.

Med vänliga hälsningar
Mig.

I din rubrik så talar du om åsikter, och i ditt inlägg så talar du om frihetsinskränkande handlingar. Det är väl ändå ganska olika saker.

Om någon inskränker på någon annans frihet så skyddar man offret.

Grundtanken är att de olika grupper i samhället som efterfrågar olika lagar förhandlar med varandra på förhand för hur sådana här tvister skall lösas. Om grupp A vill, säg, kunna ladda ned musik gratis så tar de upp det med alla andra grupper i samhället och undersöker om de kan göra detta ostraffbart. Förhandlingen kan leda till att beteendet blir godkänt i samhället, eller att det bara blir tillåtet på vissa ställen, att folk som utför det måste kompensera vissa för att kunna göra det (och kompensationen kan se olika ut) eller så skulle förhandlingarna inte leda någon vart och det hela blir förbjudet (som vi tror blir fallet i frågor som mord och stöld).

Hur skall då den här förhandlingsprocessen se ut?

Ett förslag är marknadslag, som säger att de båda grupperna företräds av företag som undersöker hur mycket varje grupp efterfrågar att ha sin lag, och när de sedan möts blir det som ett vanligt handelsutbyte (det blir dock ganska komplicerat med flera parter). Det här förslaget ser ut att vara en "ren" utsaga om vad som skulle ske ifall helt egoistiska individer bestämde sig för att förhandla med andra (det var en ekonom som kom på lösningen).

Sedan vet jag inte några andra förslag på förhandlingsprocesser, men det måste finnas ganska många.

Ett annat sorts förslag på hur tvister skall lösas (om vilken domstol man går till) är att följa en gammal regel för att hantera folk som kommer från olika rättstraditioner: Actor Sequitur Forum Rei, att målet skall följa den åtalade (förutom i fall som rör misshandel, mord och liknande). Tanken med lagen är att om jag står för att sharia-lagen är rätt, så kan jag inte tvinga på dig att följa den lagen: om jag åtalar dig för att bryta mot något sharia-förbud så går vi till din domstol för att lösa tvisten. Om det däremot är så att jag anklagar dig för ett mord, så går vi till min domstol. Regeln behöver en till förhandlingsmekanism för att avgöra vilka fall som är så allvarliga att de skall tas upp i åtalarens domstol.

Dessa förhandlingsprocesser, eller mekanismer för att bestämma vilken lag som skall gälla mellan två personer med olika lagpreferenser, behöver inte leda till att lagen i samhället blir frihetlig. Ifall folk i ett anarkistiskt samhälle och följde en metod för att lösa konflikter, och lösningen blev att vissas rättigheter skulle kränkas, då skulle det inte längre vara ett anarkokapitalistiskt (eller anarkistiskt) samhälle.

Inte.

Och vem upprätthåller den lagen?

När vi ligger i tvist, skicka fram dina förhandlingsgubbar, en efter en. Jag skjuter huvudet av dem allihop.

Den upprätthålls genom de som går med i olika lagföreningar eller på annat sätt stöttar de som använder våld för att upprätthålla den ordningen. Det är en hel samhällsordning som bestämmer vad lagen är - sedan finns det givetvis vissa grupper som har något större inflytande än andra (liksom det är när de flesta i ett samhälle bestämmer vad "konst" eller modet är.)

Det skulle du ju kunna försöka göra, men du skulle ganska snabbt bli tillfångatagen. Det verkar som om du utgår ifrån att folk, under marknadslag, inte skulle kunna få använda våld mot folk som motsäger sig en viss lag. Så är inte fallet utan varje grupp kan använda våld för att slå ned människor som bryter mot de gemensamma lagarna i samhället (de lagar som folk förhandlat fram är de gemensamma). (Det är inte en stat eftersom ingen av grupperna har något monopol på att avgöra och bestämma om en viss handling skall vara kriminell eller inte.)

Den förening av grupper som bestämmer samhällsordningen och slår ner alternativen är en stat de facto, om än inte de jure. När föreningen har 70-80% av eldkraften kan befolkningen inte längre välja förening.

Tanken om "marknad för våld" är ett banalt feltänk som bara lockar studenter och kufar på universitet.

En marknad kan bara existerar i en kontext av våld som upprätthåller dess regler och gör det möjligt för konsumenten att välja.

Alltså, det kommer fortfarande finns "lagar och regler" i ett anarkistiskt samhälle, men med skillnaden att dessa "lagar och regler" skulle skapas och upprätthållas av privata aktörer, snarare än staten.

Om en läkare utför en abort - mot de "lagar och regler" som finns - har brottsoffret (eller dess förespråkare) all rätt i världen att ställa läkaren inför rätta, stämma honom, kasta honom till hundarna eller vad nu "lagarna och reglerna"tillåter.

Du talar om föreningen som om det vore en samlad organisation, och om det vore så att de hade en gemensam hierarki och beslutsordning, och så mycket makt att de kan tvinga folk till en viss regel (och att strukturen skulle fortsätta att existera även ifall de tvingar folk till något - så att inte icke-våldet är en viktig del för att bevara strukturen), då skulle det vara en stat, ja. Men det är inte nödvändigt för folk att organisera sig genom ett nätverk att det här nätverket måste bli en organisation. Det kan fortsätta att bara vara ett samhällsprotokoll, vissa regler som folk följer för att lösa konflikter.

Om du ser på det feodala systemet så tog det århundraden för kungarna i det systemet att befästa sin makt över bönderna, adeln, städerna och kyrkan så mycket att de var de ensamma härskarna i landet. Det visar inte att anarkokapitalism, som är ett helt annat polycentriskt system, måste förbli ett evigt system, givetvis, utan bara att tanken att staten är en oundviklighet är en alltför förhastad slutsats.


Det finns marknader där folk handlar med varandra utan att det finns ett hot om våld bakom att transaktionen skall säkerställas. Detta kan göras med escrows, tredje parter som håller i pengarna tills att köparen fått varor av säljaren - vilket är hur Silk Road och andra svarta marknader på nätet fungerar. Sedan finns det marknader där folk uppmuntras att hålla sina löften för att upprätthålla sitt rykte, som i finansiella marknader där vissa handelsformer varit förbjudna av staten men som ändå upprätthållits genom risken för att förlora sitt rykte.

Men, du har såklart rätt i att i de allra flesta fall av samällsinteraktioner så måste det finnas ett grundläggande hot om våld för att förhindra att mördare, tjuvar och diktatorer tar makten i samhället. Och i ett realistiskt anarkistiskt samhälle behöver det finnas ett hot om våld mot folk som försöker förstöra ordningen - men det behöver, som sagt, inte upprätthållas av en monocentrisk ordning, utan polycentriska ordningar är möjliga.

Skall det finnas någon handlingskraft bakom föreningen (så att de kan upprätthålla det du kallar "marknadslagar" och rycka ut när jag skjuter huvudena av dina förhandlare) så måste de vara organiserade och utgöra en våldsmakt.

Du kan lika gärna påvisa världen av idag som exempel på anarki. Det finns ingen världsstat.

Då som nu gällde en lag och ett våldsmonopol i ett geografiskt område. Enda skillnaden mot idag är att världen krympt. Hertigdömet har blivit ett land.

Feodalsystem och livegenskap är så långt från marknader, liberalism och kapitalism man kan komma. Men det kan tjäna som exempel på hur producenten valde konsumenten och inte tvärtom på "våldsmarknaden".

Det är ovidkommande. På en marknad får inte våld eller ens möjlighet till våld förekomma. Därför kan det inte finnas en marknad för våld.

Om ett samhälle blir kommunistiskt avgörs inte av intelligent designade regelverk eller andra krumbukter. Det blir kommunistiskt för att befolkningens natur är sådan.

Visst, om det vore en gemensam organisation som skulle stå för att upprätthålla lagarna, då måste den föreningen vara organiserad. Men det är inte modellen jag beskriver: de som upprätthåller lagen i samhället är de företag som folk anställer för att göra det - och inte någon tänkt mega-organisation av alla de företagen.


Jag var inte ute efter att säga att feodalsamhället var en anarki - det menar jag inte. Jag menar att det var ett polycentriskt samhälle.


Nope, förr - som på vissa ställen idag - kunde flera leva på samma plats under olika lagar. Det finns inget tvivel om det - ända in på 1700-talet i Sverige tvistade höjdarna om de kunde döma en utländsk adelsman eftersom han inte var en svensk undersåte (i slutändan kunde de det, för att Karl XII:s syster skulle få makten). Kolla in Shih Shun Lius studie av extraterritorialitet för några hundratal exempel på hur folk genom tiderna har levt på samma ställe utan gemensam härskare:

http://www.panarchy.org/shihshunliu/...tion.1925.html
http://www.panarchy.org/johnsson/review.2005.html

Han överdriver kanske med att den var okänd, men kontentan är att olika lagar på samma ställe är ett historiskt vanligt fenomen.


Det går väl att tvista om vad som är värst, men visst, livegenskap är inte särskilt liberalt. Hur är den liknelsen giltig, menar du - hur skulle ett folk under ett initialt fritt polycentriskt samhälle leda till att producenter bestämmer över konsumenterna?


Det verkar som om du har glömt bort vad poängen handlade om. Du skrev innan att marknader inte skulle kunna existera utan ett bakomliggande hot om våld (för att upprätthålla äganderätter eller säkerställa transaktioner, eller något), vilket jag gav ett motbevis på. Nu säger du något annat - att marknader för att köpa och sälja våldstjänster eller lagar (oklart vad du menar) inte kan existera. Om du vill försöka utveckla den här debatten skulle det vara bra om du kunde hålla koll på vad du själv fört fram i den.


Vad är kopplingen till det jag skrev?

Det är likväl en förening som där medlemsgrupperna träffas och bestämmer vad som är gemensamma lagar.

Nätverkseffekter gör att denna förening cementeras. Därför existerar institutionen staten.

Om en konkurrerande förening skulle börja växa finns inget som hindrar att den större föreningen ger sig på uppstickaren. Det finns som sagt ingen marknad i annan mening än önsketänkande.

Jag kan direkt säga att det i den mån det existerat var det kaotiska och ineffektiva samhällen.

Anarkister brukar framhålla Eritrea som exempel på anarki. De borde leva några år på plats.

Vilka nuvarande existerande anarkistiska samhällen vill du framhålla?

På "marknaden för våld" är vapenanvändning tillåten.

När ryska maffian erbjuder kioskägare beskydd, vem har då valt vem?

Den expanderande föreningen ovan är den väg din anarki kommer vandra i ett normalt samhälle. I ett fullständigt splittrat sådant, som Eritrea, kan kaos leva vidare ett tag.

En mötesplats där vapenviftande är tillåten är per definition ingen marknad.

Ditt exempel kan på sin höjd visa att handel är möjlig under icke-marknadsförhållanden. Nätverk av tillit är även på en marknad viktigare än ett fungerande våldsmonopol som gör det möjligt att bestraffa bedragare.

Det är inte filosofer som med intelligent designade regler bestämmer vad ett samhälle utvecklas till utan den befolkning som bor där. Tjuvar och rånare skulle aldrig ta makten i Sverige även om statens våldsmonopol togs bort. Hederliga människor skulle genast återupprätta våldsmonoplet och åter ta itu med tjuvar. Enigheten om moralen är tillräckligt stor.