Missbrukar kvinnor gärna sin auktoritet?

Först så måste man säga att de flesta kvinnliga ledare inte missbrukar sin position. Men med det sagt så upplever jag det som vanligare att kvinnor gör det än att män gör det. Det tror jag inte har så mycket att göra med något specifikt kvinnligt utan mest beror på att det är vanligare att kvinnor kommer till ledande positioner på grund av politik (deras egen eller andras) än att män gör det.

Däremot har kvinnor i allmänhet en annan ledarstil än män, men det innebär ju inte maktmissbruk.

Ja, det är sant.

Då finns det inga dugliga män då - för jag har då inte träffat på en enda man i överordnad ställning som inte någon gång satt ner foten och blivit förbannad på folk som inte sköter sig etc.

En "ledare" på en arbetsplats är inte där för att bli "omtyckt" utan för att få sin del av ansvarsområdet att fungera.

Edit:
De sämsta cheferna är de som försöker bli just omtyckta istället för att inse att i en ledarroll finns både positiva och negativa situationer/händelser som måste hanteras adekvat.

Jag har träffat många män i ledande ställning som skött sin arbetsroll korrekt utan att hetsa upp sig. En ledare som inte har förtroende bland sina underställda är en dålig ledare. Det gäller båda könen men verkar utmärka kvinnor allra mest. Det skapar helt enkelt inget fungerande arbetsklimat om vederbörande inte är omtyckt (ingjuter förtroende/stabilitet/rätt kompetens). Jag skulle f.ö gärna se dig och andra kvinnliga representanter som anser att andra ska "skärpa till sig" att tvingas ut på grundläggande militär utbildning något år för att leva som ni lär. Ska det vara hårdhet och disciplin ska ni själva kunna stå för det ni försöker pracka på andra. Vad jag vet från GMU (som ändå bara är en spillra från gamla värnplikten) så är det alltid kvinnor som gnäller och gråter över skavsår, trötthet och värk. Samma kvinnor som sen går vidare som inkvoterade chefer och surar när de inte blir omtyckta för att de är så jävla usla men förväntar sig att alla ska bita ihop som de själva inte gjorde när det väl gällde.

Kvinnor kan visst vara bra chefer. Jag har själv stött på ett par kvinnor i chefsposition som har varit som klippta och skurna för jobbet.

Problemet är att nuförtiden så ges en massa kvinnor chefstjänster bara för att de råkar vara kvinnor.

Nej inte personligen men vet en chef jag hade som folk tyckte var för hård men jag gillade hennes "ingen bullshit bara gört" approach och ställde man upp för henne så gav hon tillbaka men dom andra trattarna vågade inte ens fråga om ledighet men kunde ändå gnälla på att dom inte fick ledigt...
Bästa och sämsta cheferna jag haft är kvinnor och hon som var sämst var det för att hon var för mesig mot vissa kollegor som inte gjorde ett tillräckligt bra jobb och aldrig stod upp mot andra chefer så inget missbruk utan bara lite gammal hederlig inkompetens.

nu förstår jag inte, går män runt på din arbetsplats och säger "jag har snopp så jag bestämmer över dig"?

Det blir kortslutning i inkompetenta in kvoterade kvinnors hjärna när de fått samma lön och befogenheter som en man i den ställningen men inte särbehandlas pga av att hon är kvinna. Och får man inte ha kakan och äta den så blir man en maktgalen och ännu mer inkompetent fitta.

TS anekdotiska bevisföring får åtminstone stöd av brittiska kvinnor.

A quarter of women accused female bosses of backstabbing and bringing their personal lives into the office.

And a third of those polled said women with power are ‘loose cannons’ who often feel threatened by colleagues.

[...]

Fifteen per cent of the workers questioned said female bosses were too ‘sharp tongued’ and a third said it was obvious when it was their ‘time of the month’ because of mood swings.

Bra sammanfattat.

Personligen har jag bara dålig erfarenhet av kvinnliga chefer. Deras handlande gent emot underställda är allt som oftast beroende på personlig eller känslomässig relation, i motsats till att bedöma personen efter prestation/produktivitet och andra sakliga grunder.

Just det där har jag nyligen flera gånger tänkt göra en TS på.
Jag har själv aldrig haft en kvinnlig chef rakt över mig men sett flertalet "diagonalt" uppåt och även senare "parallellt".
Jag har däremot såklart haft kvinnliga kollegor, även om min bransch är väldigt mansdominerad.
Mitt sammantagna intryck är förvisso inte att de generellt varit sämre än manliga kollegor eller chefer, men de har heller inte direkt utmärkt sig på något sätt.
Klart är att de varit annorlunda mot männen på vissa plan, men inte så att de märkts på något mätbart vis i deras prestationer.
Vad jag vill komma till är att kvinnor i min erfarenhet, om citatet ovan stämmer, uppenbarligen anställs över sin förmåga eller kompetens. För varför skulle de annars med dubbel ambition och ansträngning nå samma resultat som män?

Jag menar alltså inte att kvinnor faktiskt skulle anställas över sin ambition eller kompetens i någon högre utsträckning, utan snarare att citatet är ren och skär BS..

Detta är självfallet att betrakta som rent anekdotisk "bevisföring", men mönstret var exakt det samma från grundskolan och genom hela utbildningen upp till och med universitet (där jag får tillstå att underlaget för min observation varit betydligt större för under mina studier har jag på nära håll kunnat studera tjogvis med tjejer och ansträngningarnas utfall blev ju också mer noggrant mätta och dokumenterade..)

För att omgivningen bjuder dem hårdare motstånd än vad de gör för en man. Väldigt enkelt.
ex. 2 exakt lika duktiga, socialt kompetenta bal bla allt som behövs till att bli en bra chef.
Chef 1. bemöts med välkomnande, folk lyssnar, visar respekt, får igenom sina förslag på omändringar, folk anstränger sig för att hens förslag ska fungera.
Chef 2. Bemöts med skepticism, folk tittar åt ett annat håll, lyssnar inte, fnyser, får starkt motstånd för sina förslag, folk anstränger sig för att lägga krokben i allt vederbörande gör.

Så? vem upplevs och känner sig som en kompetent chef efter ca 1 månad vid tjänsten?

Har du några erfarenheter utanför genus-fakulteten?