Därför kan man inte tala om "religion".

Jag har hittat ett TEDTalks som är länkat nedan.
Kort summering:
Kwame Anthony Appiah problematiserar användandet av ordet "religion".
Begreppet religion är ett västerländskt koncept och kommer sej ur att de kristna europeer som gav sej ut för att upptäcka världen insåg att de andra människorna de mötte inte var kristna. Europeerna frågade sej då; vad har de istället? Och upptäckte att de hade tex buddhism, hinduism, islam, osv. Religion blev då alltså en lista av olika religioner, sammanställd av västerlänningar. Problemet med detta är att man lätt bortser från att de olika religionerna är väldigt olika på många sätt, och talar om religion på ett väldigt generaliserande vis.
Ett exempel på skillnad är att om man definierar religion som att det måste tillbes en Gud, så faller tex Buddhismen bort då man inte dyrkar Gudar där.
Kwames poäng är alltså att det inte går att tala om religion på detta sättet. Religion som sådan finns inte. Man får också tänka på att västerlänningar lever i en värld där det finns en skarp gräns mellan vetenskap och religion (eller vad man nu ska kalla det), medan i andra kulturer kan dessa två leva sida vid sida, eller att man kanske enbart har en religiös världsbild.

Jag tyckte att detta var en bra grej att ha i bakhuvudet när man diskuterar religion. Så, håller ni med? Invändningar? Se gärna klippet om ni orkar, det är rätt underhållande.

http://www.ted.com/talks/kwame_antho...trick_question

Det är nog så att begreppet religion i sin överförda moderna betydelse är ganska oklart. Och än tokigare blir det när man talar om begreppet religiös. Vad som finns är olika traditionella föreställningar och eventuellt en tro på högre makter, vilka vävs samman med sedvänjor och olika ritualer för magi eller maktutövning.

Anser du då att det fanns en tidigare, och kanske bättre, användning av begreppet religion?

Du tror vi levde i okunnighet om andra religioner innan kristendomen? Låter jävligt fördomsfullt och inskränkt. Vi i Europa har väl haft kontakter med en mängd olika religioner genom alla tider även långt före kristendomen. Att hävda något annat är ju ren lögn.

Sedan är det rent skitsnack att religion och vetenskap ens går att kombinera, det finns en anledning att vi i västeuropa har den högsta levnadsstandarden och har dragit upp i princip hela världen från en existens som utvecklingsländer och det är att vi reducerat religionens inflytande och gett rationellt tänkande utrymme. Hade vi inte gjort det hade större delen av världen kämpat med att överleva epidemier och svält pga missväxt än idag för de hade inte fått tagit del av skolmedicin och modernt åkerbruk.

Tack för länken. Ja! Jag tror att han inte svamlar i nattmössan helt och hållet. Jag har själv tänkt på detta väldigt mycket. Och det är därför jag inte vill sätta en stämpel på mig själv att jag tillhör en viss religion, som många lägger så stor vikt vid. Det där med rabbinen som inte trodde på Gud var ju intressant och något jag skulle vilja höra mer om.

Jag diskuterade en relaterad grej med en sufimuslim angående begreppet muslim. Han sa att det var Västmakterna som när de kom in i den delen av världen som vi kallar muslimsk ändrade på deras koncept om allt möjligt. Detta har jag också hört på annat håll, om att de tog över rättsväsende och skolor etc. och påverkade psykologin i området. Så vad jag och sufimuslimen diskuterade var det här med att de som kallar sig muslimer sätter en stämpel på sig själva "muslim" och en stämpel på andra "icke-muslim" som inte är något annat än tomma intellektuella etiketter. Detta var främmande för människorna i det området tidigare. Muslim var den som underkastade sig Gud, oavsett vilken etikett den sätter på sig själv. Om du är muslim beror alltså inte på vad du kallar dig själv, utan hur du faktiskt är, ända in i hjärtat. Och den som kallar sig ateist, hindu, jude eller vad som helst kan vara mer muslim än en som kallar sig muslim.

Jag själv känner mest att jag vill fortsätta söka. På ungefär det sätt som gnostiker definieras. På t.ex gnosticteaching.org pratar de om allt möjligt plockat från judendom, kristendom, islam, hinduism, buddhism etc. och försöker förstå och komma till botten med vad som förenar dessa, vad det underliggande egentliga budskapet är. Det är den inställningen jag också har. Men sen kan jag se en poäng med att följa ett visst systems ritualer även om jag inte gör det själv.

http://gnosticteachings.org/download.html

källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gnosticism

http://en.wikipedia.org/wiki/Perennial_philosophy

Jag tror att en viss jämförelse kan göras med musik. Den musiker som känner inspirationen flöda sätter sig nog sällan ned och säger nu ska jag göra musik i den och den undergenren till den och den genren. Det är ju i distributionskedjan ut till konsumenten som den stämpeln kommer för att underlätta för konsumenten.

En annan sak som anknyter till detta är att gränsen mellan religion och politik är suddig. Och ekonomi. Och flera andra "ämnen". Precis som i naturen, vilken vi är en del av, där biologi och kemi inte är separata saker, eller kemi och politik, eller filosofi och historia, eller språk och konst, you name it. Allt är ju sammankopplat. Vi delar upp det i ämnen för att kunna förstå och förenkla, för att organisera tillvaron i vårat sinne. Språket är ju en representation eller modell av verkligheten, fysisk eller metafysisk.

Intressant ämne.

Såvitt jag förstår så var den ursprungliga meningen den du beskrev. Kristna missionärer skapade ett samlingsbegrepp för andra folks föreställningar om livet och annat. De ville förstå folks tankar för att kunna missionera mer effektivt.

Men nu förtiden tänker vi på ett annat sätt när det gäller religion, begreppet har blivit både luddigt och fyrkantigt.

Vill tillägga att jag inte har någon religion, men en förebild och auktoritet i Jesus.

För mig ser det ut som att du bara presenterar ett semantisk problem.

Det är ett intressant ämne, men jag är inte speciellt imponerad av föredraget.

"You're a rabbi, how can you not believe in God?"

"It's what's so great about being Jewish. You don't have to believe in a god per se, just in being Jewish."

Det citatet är från en roman. Det är alltså sannolikt påhittat. Judar kan vara ateister, tydligen, men jag har svårt att tro att det finns en rabbin som inte tror på Gud.

Jag tycker att skönlitteratur fyller ett syfte men man kan inte citera Harry Potter som om han vore en riktig människa.

Folk här i Sverige brukar ofta säga att buddhism är mer filosofi än religion. Men jag tror att all religion är så egentligen, det är bara att man fastnar i symboler och därför skiljer man på dessa. Robina Courtin förklarar här att buddhism är ungefär vad vi idag kallar psykologi och att Buddha är som Einstein, en vetenskapsman, fast inom psykologi. Vad är skillnaden på en profet och ett geni egentligen? Förmodligen ingen. Jag tror att det också ofta blir "religion" när man ser det utifrån, och "allt" när man är mitt i det, dvs hela ens världsbild. När man är mitt i det är det kejsaren har inga kläder-syndromet. Det är ju bara att titta på alla ateister t.ex. eller folk som har en viss politisk ideologi, t.ex. alla "skeptiker" eller folk här på flashback som är emot dagens politik eller mot islam etc. Dessa ser i regel den andra gruppen som inrutade i ett visst system av idéer som de inte kan bryta sig ur, men ser inte att de själva har en egen referensram som fungerar på exakt samma sätt. Vi är nog alla lite sådär, man ser inte sig själv.

http://www.youtube.com/watch?v=nasIq4E9nNg

Jag tycker det är mer än så; resonemanget visar på hur problematiskt det är att diskutera om "religion" är bra eller dåligt (och det är ju där resonemangen oftast hamnar). Detta eftersom det i det avseendet inte finns en "religion" som kan vara bra/dålig. Det är istället så att begreppet religion innehåller ett antal antaganden och generaliseringar. Men verkligheten vad gällande olika religioner är mer komplex än så.

Nej, jag talar om hur begreppet religion, så som vi använder det idag, har kommit till.
Jag tror inte ens att Europa fanns som idé innan kristendomen. Men utveckla gärna din tankegång kring detta.

Ja. Även ateister och gnostiker/agnostiker har religion och även dogmer. Man kan ju dock diskutera hur man ska förhålla sig till dogmer. Men jag tycker att t.ex. ateister ofta är blinda för sina egna dogmer. Ur min syn har vi alla våra kyrkor och biblar, även om de är subtilt förklädda som något annat. (TV, bio, tidning, skola, etc.) Kyrkor är enligt min syn media. Skolor är media. Kyrkor är vad media var innan det fanns bio. Internet är ju intressant. Internet är nog inte så fritt som vi ofta vill föreställa oss.

Ett annat TED talk:

http://www.youtube.com/watch?v=bOE1HFEL8XA

En bok jag planerar att läsa:

http://www.amazon.com/The-New-Inquis.../dp/1561840025

Allt jag skrivit här är relevant:

(FB) är religion,religöshet en psykisk störning?

(FB) är religion,religöshet en psykisk störning?