Skulle testa lite gäddfiske i skånsk å med tjejen förra året. Inte seriöst alltså, hade fika, vin och filtar med oss och det blev till att göka i buskarna innan jag ens hann doppa linan. Men vid en bro såg det lovande ut med lite djupare bakvatten och jag tog fram haspelrullen fastän vi står just framför en stor skylt där vi upplystes om fiskekort-kravet. Tjejen verkade lite orolig men jag sade "ingen fara, vad är chansen att nån kommer? Nästintill obefintlig!"
Jag sätter på en liten wobbler, kastar ett kast och ser samtidigt en gubbe som kommer cyklande över bron. Han tar en titt, hoppar av cykeln och kommer direkt ner till oss och avkräver oss på fiskekort med myndig och bestämd min.
Lite svårt att hävda att vi inte visste då vi står framför den stora skylten. Men jag ber om ursäkt, säger att vi inte har bil och inte kunde åka till macken där kort säljes, än en gång, så ledsen så ledsen, Finns det verkligen fisk här förresten undrar jag, Jorå här finns öring, Oj det kunde man inte tro i den lille ån, O ja fick en på 11 kilo där i böjen en gång, Wow berätta, och gubben lyser upp nu och berättar i detalj om den stora bataljen, vi nickar och hummar, och när han är klar så säger han att vi kan fiska här ändå, för den här gången, han är ändå den enda som kollar och idag ska kan kolla åt ett annat håll. Trevlig herre.