Ålder: Jag 21, hon 25, P 30
Tidigare erfarenheter: Jag: Affe, benso, div. opiater, cannabis. Hon: Cannabis, metylfenidat och div. opiater.
Vi hoppar på bussen mot den slitna pundarstaden, vi ska hälsa på hos våran vän och vi vet vad som väntar när vi kommer dit. 1,5g utav det vita guldet, alpha-metylfenetylamin.
Hon har aldrig provat förut, hon är nyfiken och skakar utav ångest. Jag sa att vi ordnar det och beställer i förväg.
Vi knäpper upp varsin öl på den fullpackade bussen och försöker att hålla oss lugna.
Väl framme letar jag upp mitt ex som jag har inpräntat i bläck på min arm, hon är skyldig mig pengar, det är hon som får betala för dagens rus.
Medan vi vandrar i den nedgångna staden rör sig tusentals tankar i huvudet, gör jag fel eller rätt? Hur kan det vara rätt att låta någon prova den här substansen när jag själv vet hur pass beroendeframkallande den är. Men de färska såren på hennes arm gör att jag inte kan tänka korrekt, jag vill bara att hon ska få känna den eufori som jag känt, att få låta henne uppleva den underbara kemiska kärleken.
Jag tänder en cigarett och drar ner röken djupt, suget är obeskrivligt och att vänta de sista tio minuterna på bussen till vår vän känns som tio dygn. Det kryper i hela kroppen, jag kan redan känna smaken i munnen och den brännande känslan i näsan.
Vi småpratar och pussar på varandra, jag tar en ny öl ur kassen, måste lugna ner mig själv.
Stadsbussen dyker upp och vi stiger på, resan till vår vän går förvånansvärt fort, vi kliver av och traskar de hundra meterna till hans lägenhet.
- Kom in turturduvor! Hörs ifrån vardagsrummet, men jag hör en till röst, en röst jag bara hört en gång innan. Ah, såklart! Det är ju kranen för böveln!
Vi går in till vår vän och kranen och börjar prata, vi kan kalla kranen för C och vår vän för P.
C har kört på en hel vecka med totalt bara 9 timmars sömn, man har knappt vad hän säger på grund utav allt sluddrande och hastigheten på hans käft.
Han tar fram en våg och en stor påse som säkerligen innehöll 300gram och lägger upp 1,5 åt oss. Jag ger honom pengarna och han svamlar vidare som om inget hade hänt, han verkar stressad och orolig. Tydligen har han gett sig i bråk med fel personer och idag kan saker och ting gå väldigt snett.
Jag frågar P om han har ett fodral någonstans, ganska ironiskt med tanke på att han äger norra Sveriges största skivsamling i princip. - Haha, vad tror du egentligen? Klart jag har! Duger Arn?
- Det blir bra. Svarar jag.
Jag tar fram ett gram och lägger upp två underbara linor, en till mig och en till henne. P som injicerat i flera år säger att det till och med kickar fint för honom, så pass bra grejer är det. Hon har aldrig tagit förut, men jag tänker att hon kan börja med en 0,5a och så får vi se hur det artar sig. Hon frågar om jag har en tjuga vilket hon får, snabbt rullar hon ihop den och drar i sig det vit/gula pulvret, doften utav kemifabrik har spridit sig i lägenhet.
Man ser att hennes ögon tåras utav smärta, det bränner så mycket. Nu kryper det verkligen i min kropp, den skriker efter amfetamin! Fort som själve fan drar jag i mig min lina, det gör inte att beskriva den underbara känslan som sakta men säkert spred sig i min kropp, det gav en helt perfekt rush.
Den kemiska kärleken regerar.
C går hem och vi sitter alla och pratar som idioter, om allt mellan himmel och jord, musik spelas ifrån datorn och vi kedjeröker de få cigaretter vi har.
P tjatar om att vi måste dricka vatten, så jag går och köper lite läsk och mer cigaretter, det kommer behövas.
Timmarna går och jag känner att jag vill ha mer, vi delar upp det som finns kvar sinsemellan hon och jag. Det jag inte vet är att jag fått sår i näsan, så när pulvret når slemhinnorna svider det så mycket att jag sjunker ned på mina bara knän. Men lika snabbt är jag uppe på benen igen och deklarerar stolt att jag är He-man. (?)
Jag och hon har aldrig varit så nära varandra, vi har en artificiell kärlek som inget kan slå, visst älskar vi varandra i vanliga fall med, men nu kan vi prata ut om allt som vi tycker har varit jobbigt. Samtal som man sällan vågar ha nykter.
Vi sitter och kramas och pussas om vartannat, P visar bilder på sin dotter och på människor som inte lever kvar på denna jord. Vi lyssnar på hans anekdoter ifrån något av alla hans LVM eller liknande.
Vi skrattar, vi älskar varandra. Vi är som en enda stor familj.
Livet känns inte så jobbigt för stunden.
Jag knäpper upp en ny öl, jag tror aldrig en kall pilsner har suttit så fint som den gjorde just då.
Dagen blir till sen kväll och det är dags att ta farväl för denna gång, vi kramas och säger att vi ses snart igen. Vägen till bussen är kort och inget anmärkningsvärt händer under resan, vi sitter bara och kramas och njuter av varandras närhet.
Vi hoppar av bussen och går hem till vår andra vän som vi bor hos. Promenaden var riktigt skön, den satte igång ruset ännu mer. Väl framme så kan vi inte hålla händerna i styr längre, vi flyger på varandra och sliter av oss kläderna, nu ska det knullas som aldrig förr. Det sexet var nog det bästa jag någonsin varit med om, det var helt underbart. All känsel var förstärkt, och även om det var svårare att komma, så när man väl gjorde det så var det helt otroligt.
Det här var det bästa amfetaminruset jag någonsin upplevt. Hon och P som aldrig ens träffats förut blev goda vänner och början till en lång och underbar vänskap fylld utav glada stunder påbörjades.
Jag och hon pratade oss igenom saker vi fann jobbiga och vart om möjligt ännu mer kära i varandra.
Det var en helt underbar upplevelse helt enkelt!
Hade bästa kära Flashbackare.
Tidigare erfarenheter: Jag: Affe, benso, div. opiater, cannabis. Hon: Cannabis, metylfenidat och div. opiater.
Vi hoppar på bussen mot den slitna pundarstaden, vi ska hälsa på hos våran vän och vi vet vad som väntar när vi kommer dit. 1,5g utav det vita guldet, alpha-metylfenetylamin.
Hon har aldrig provat förut, hon är nyfiken och skakar utav ångest. Jag sa att vi ordnar det och beställer i förväg.
Vi knäpper upp varsin öl på den fullpackade bussen och försöker att hålla oss lugna.
Väl framme letar jag upp mitt ex som jag har inpräntat i bläck på min arm, hon är skyldig mig pengar, det är hon som får betala för dagens rus.
Medan vi vandrar i den nedgångna staden rör sig tusentals tankar i huvudet, gör jag fel eller rätt? Hur kan det vara rätt att låta någon prova den här substansen när jag själv vet hur pass beroendeframkallande den är. Men de färska såren på hennes arm gör att jag inte kan tänka korrekt, jag vill bara att hon ska få känna den eufori som jag känt, att få låta henne uppleva den underbara kemiska kärleken.
Jag tänder en cigarett och drar ner röken djupt, suget är obeskrivligt och att vänta de sista tio minuterna på bussen till vår vän känns som tio dygn. Det kryper i hela kroppen, jag kan redan känna smaken i munnen och den brännande känslan i näsan.
Vi småpratar och pussar på varandra, jag tar en ny öl ur kassen, måste lugna ner mig själv.
Stadsbussen dyker upp och vi stiger på, resan till vår vän går förvånansvärt fort, vi kliver av och traskar de hundra meterna till hans lägenhet.
- Kom in turturduvor! Hörs ifrån vardagsrummet, men jag hör en till röst, en röst jag bara hört en gång innan. Ah, såklart! Det är ju kranen för böveln!
Vi går in till vår vän och kranen och börjar prata, vi kan kalla kranen för C och vår vän för P.
C har kört på en hel vecka med totalt bara 9 timmars sömn, man har knappt vad hän säger på grund utav allt sluddrande och hastigheten på hans käft.
Han tar fram en våg och en stor påse som säkerligen innehöll 300gram och lägger upp 1,5 åt oss. Jag ger honom pengarna och han svamlar vidare som om inget hade hänt, han verkar stressad och orolig. Tydligen har han gett sig i bråk med fel personer och idag kan saker och ting gå väldigt snett.
Jag frågar P om han har ett fodral någonstans, ganska ironiskt med tanke på att han äger norra Sveriges största skivsamling i princip. - Haha, vad tror du egentligen? Klart jag har! Duger Arn?
- Det blir bra. Svarar jag.
Jag tar fram ett gram och lägger upp två underbara linor, en till mig och en till henne. P som injicerat i flera år säger att det till och med kickar fint för honom, så pass bra grejer är det. Hon har aldrig tagit förut, men jag tänker att hon kan börja med en 0,5a och så får vi se hur det artar sig. Hon frågar om jag har en tjuga vilket hon får, snabbt rullar hon ihop den och drar i sig det vit/gula pulvret, doften utav kemifabrik har spridit sig i lägenhet.
Man ser att hennes ögon tåras utav smärta, det bränner så mycket. Nu kryper det verkligen i min kropp, den skriker efter amfetamin! Fort som själve fan drar jag i mig min lina, det gör inte att beskriva den underbara känslan som sakta men säkert spred sig i min kropp, det gav en helt perfekt rush.
Den kemiska kärleken regerar.
C går hem och vi sitter alla och pratar som idioter, om allt mellan himmel och jord, musik spelas ifrån datorn och vi kedjeröker de få cigaretter vi har.
P tjatar om att vi måste dricka vatten, så jag går och köper lite läsk och mer cigaretter, det kommer behövas.
Timmarna går och jag känner att jag vill ha mer, vi delar upp det som finns kvar sinsemellan hon och jag. Det jag inte vet är att jag fått sår i näsan, så när pulvret når slemhinnorna svider det så mycket att jag sjunker ned på mina bara knän. Men lika snabbt är jag uppe på benen igen och deklarerar stolt att jag är He-man. (?)
Jag och hon har aldrig varit så nära varandra, vi har en artificiell kärlek som inget kan slå, visst älskar vi varandra i vanliga fall med, men nu kan vi prata ut om allt som vi tycker har varit jobbigt. Samtal som man sällan vågar ha nykter.
Vi sitter och kramas och pussas om vartannat, P visar bilder på sin dotter och på människor som inte lever kvar på denna jord. Vi lyssnar på hans anekdoter ifrån något av alla hans LVM eller liknande.
Vi skrattar, vi älskar varandra. Vi är som en enda stor familj.
Livet känns inte så jobbigt för stunden.
Jag knäpper upp en ny öl, jag tror aldrig en kall pilsner har suttit så fint som den gjorde just då.
Dagen blir till sen kväll och det är dags att ta farväl för denna gång, vi kramas och säger att vi ses snart igen. Vägen till bussen är kort och inget anmärkningsvärt händer under resan, vi sitter bara och kramas och njuter av varandras närhet.
Vi hoppar av bussen och går hem till vår andra vän som vi bor hos. Promenaden var riktigt skön, den satte igång ruset ännu mer. Väl framme så kan vi inte hålla händerna i styr längre, vi flyger på varandra och sliter av oss kläderna, nu ska det knullas som aldrig förr. Det sexet var nog det bästa jag någonsin varit med om, det var helt underbart. All känsel var förstärkt, och även om det var svårare att komma, så när man väl gjorde det så var det helt otroligt.
Det här var det bästa amfetaminruset jag någonsin upplevt. Hon och P som aldrig ens träffats förut blev goda vänner och början till en lång och underbar vänskap fylld utav glada stunder påbörjades.
Jag och hon pratade oss igenom saker vi fann jobbiga och vart om möjligt ännu mer kära i varandra.
Det var en helt underbar upplevelse helt enkelt!
Hade bästa kära Flashbackare.
