"Slopa svenskan", säger averater

Signaturen averater har i Nationalsocialism-forumet inlett en diskussion och framfört ett förslag om att svenskan skall avskaffas och inom ca 50 år ersättas av engelskan som nationellt språk i Sverige.

Att inleda en sådan debatt i just det forumet är enligt min mening ett obehagligt sätt att redan från början misstänkliggöra alla kritiker, och jag för därför över de sist inläggen från mig och averater till denna nya diskussion.

Den tidigare diskussionen finns här:
http://forum.flashback.se/viewtopic....4&start=30


Nedanstående är mitt inlägg daterat lör 14 Dec 2002, 17:59

----------------------------------------------------------


Svenskakunskaper är språkkunskaper.


Språket förändras inte så snabbt. Flera av den engelska litteraturens mest populära verk skrevs för ca 200 år sedan eller mer: Walter Scott, Jane Austen, Jonathan Swift, Daniel Defoe. Shakespeare levde vid 1600-talets början. Tyskarna läser fortfarande Goethe och Schiller. Molière spelas ännu på franska teatrarna.

Jag vet inte hur många som idag utanför skolan läser Kellgren eller Lenngren, men Bellman, som dog för ca 200 år sedan, är nog den mest folkkära skald vi har i Sverige. Och sedan återkommer jag till Strindberg, vars tidigaste arbeten i alla fall har passerat 130-årsstrecket. Många andra författare verksamma vid 1800-talets mitt hör till de ännu ofta lästa, däribland finländarna Runeberg och Topelius.


Jaså, borde inte i konsekvensens namn även fransoser och spanjorer övergå till engelska? Hur stort anser du att ett språk skall vara för att det skall förtjäna att existera.

Du har tydligen inte förstått vad jag har skrivit. Även i de länder som talar stora språk. t.ex. USA, har man undervisning i andraspråk tidigt i skolan. Det betyder inte att man i praktiken lär sig ett andra språk. Detta är lättare att göra när man har ett litet språk som förstaspråk. Och den situationen är även mer förmånlig vid inlärning av ett tredje språk o.s.v.


Nej. Om du ser de stora avdelningar för engelskspråkig litteratur som idag finns i svenska boklådor - gå t.ex. in på Akademibokhandeln vid Regeringsgatan i Stockholm - inser du att många svenskar redan idag obehindrat läser engelskspråkig litteratur. Och om du tittar på titlarna, ser du där många av de engelska klassiker som jag nämnde ovan (och många andra som jag inte nämnt) men som du anser vara obegripliga för moderna läsare.

Svenskar läser redan idag engelska. Visst kan någon nyans gå förlorad, men din modell innebär ju ett byte från ett redan tvåspråkigt Sverige, där dessutom många kan ett tredje och kanske ett fjärde språk, till ett enspråkigt Sverige där i praktiken betydligt färre ens kommer att ha förutsättningar att bli tvåspråkiga. Och ännu färre alltså blir trespråkiga. Läs det jag skrev ovan en gång till.


"ett ytterligare språk i framtiden istället för svenskan"

Hur vill du nu ha det? Ett ytterligare språk - det har vi ju redan. Ett språk i stället för svenskan - ja, det innebär ju ett språk mindre än vi har idag.


Du har missförstått vad man menar med "teori" i vetenskaplig mening. Men jag skulle nog föreslå att vi fortsätter den diskussionen under "vetenskap" eller "religion".

För att återkomma till en sak som du skrev ovan:


Det är du som valt att placera diskussionen under rubriken Nationalsocialism.

Dessutom handlar detta inte om "mångkultur" som är ett populärkulturellt och politiskt korrekt nonsensbegrepp. Det handlar om att man måste ha en grund i sitt eget språk och sin egen kultur och samtidigt kunna ta till sig och lära sig om andra språk och kulturer. Det ena är nog t.o.m. en förutsättning för det andra. Att döma av din vanföreställning om att ett par hundra år gammal litteratur skulle vara oläslig saknar du sådana utblickar utanför din egen lilla värld, oavsett om det handlar om svensk, engelsk eller någon annan kultur eller litteratur. Du är alltså knappast rätt person att predika "mångkultur" här i forumet.

Härpå följer averaters svar, daterat 14 Dec 2002, 18:33:

Kunskaper i svenska språket är språkkunskaper. Apropå det kanske du någon gång har hört talas om att man i svenskan brukar inleda meningar med versal? Det är f.ö. likadant i engelskan, om du nu skulle undra.

Du började med att antyda att människor idag inte skulle kunna läsa Strindberg "i original". Utan att svara på min fråga om vilken bearbetning av Strindberg du själv hade läst, fortsätter du sedan med att påstå:
När jag då påpekar för dig att även om man går 200, ja till och med 300 år, tillbaka i tiden, finner man författare som fortfarande läses idag (se ovan), försöker du nu plötsligt få det till att handla om 500 år! Ett par hundra år tolkar jag som omkring 200 år och jag vet inte hur man skulle unna tolka det på något annat sätt. Men med en så elastisk tidsuppfattning inser jag hur du kan få det till att jorden bara är 5000 år gammal. Det du menar med "5000 år" är helt enkelt det andra människor menar med "ca 4,5 miljarder år".

I vilket fall som helst är det i så fall, enligt din senaste version, 500 år av svensk litteratur som ännu kan läsas idag och som kommer att gå förlorad för andra än specialister, med undantag av de få saker som är kommersiellt möjliga att översätta.


Hu! Språklig rikedom är en tillgång. Det är möjligt att det någon gång kommer att bli så att alla språk försvinner utom ett. Men jag tycker det är en ganska sorglig dystopi att allt det som har skrivits på alla dessa språk då bara kommer att vara tillgängligt för en liten minoritet av antikvariskt lagda akademiker som tragglar dessa utdöda språks konjugationstabeller som människor idag gör med latin eller klassisk grekiska.


Nej, men som jag redan har påpekat innebär detta i varje fall en förlust av den svenska litteraturen, och i praktiken sannolikt inte en kompensation av detta i form av ökad tillgång till annan litteratur, eftersom uppgåendet i den engelskspråkiga språksfären skulle försvaga inlärningen av andra större (och mindre) språk.


Som jag skrev ovan anser jag språklig rikedom vara något positivt, bl.a. eftersom olika språk ger olika sätt att beskriva en mångfacetterad verklighet.

Nej, så enkelt är det inte, men jag föredrar om detta kan diskuteras på annat ställe, så att vi inte glider från ämnet här.


Ett språk är det medium genom vilket en kultur och dess företrädare har uttryckt sig under historien. Med kultur menar jag i detta sammanhang främst den verbala kulturen, d.v.s litteratur, men hit hör ju även talesätt, folksånger och mycket annat. Det är också den allra största delen av det tillgängliga historiska källmaterialet. Om svenskar skulle byta språk innebär det, som jag redan upprepade gånger har påpekat, bara att vi får samma tillgång till den engelska litteraturen etc. som vi redan har idag, samtidigt som vi förlorar hela det svenskspråkiga historiska arvet och mer därtill.

Och hur du kan påstå sig försvara "mångkultur" och samtidigt vilja se en fullständigt obegränsad engelsk språkimperialism, det förstår jag inte. Inser du inte motsättningen i detta?

Tyska bör vara det språket, det är släkt med såväl svenska som engelska samt att det är arbetarnas språk, ty i DDR talades tyska och våra förebilder, Marx och Engels, skrev och talade på tyska

Jag orkade tyvärr inte sätta mig in i diskussionen ovan men har inget emot om svenskan skulle "försvinna". Fördelen med gemensamt språk är många. Å andra sidan så förändras ju språket naturligt med tiden, tex så skulle inte jag kunna åka tusen år tillbaka i tiden och språka med en Viking. Så om 1000 år till, med globaliseringens hjälp, så pratar vi och engelsmän nog ungefär samma språk. Frågan är ju om man skall skynda på utvecklingen eller om man skall låta tiden ha sin gång. Kanske inte är nödvändigt då de yngre generationerna redan förstår och gör sig förstådda på engelska mer eller mindre "automatiskt" (även om de flesta som anser sig tala "flytande" engelska långt ifrån gör det ).

jo visst vet jag att meningar bör inledas med versaler, men då detta inte kommer att betygsättas utan bara läses här hoppar jag över det.
en katt är ett djur, ett djur är inte samma sak som en katt.


att få 130 år till ett par hundra år är väl så illa som att säga att 500 år skulle vara det... och om 500 år kommer ingen kunna läsa detta utan särskilda kunskaper i gammla språk så ett par hundra hit eller dit spelar ingen roll. min poäng är att om 500 år spelar det ingen roll om vi pratar svenska eller engelska nu, dom då kommer inte kunna förstå det ändå.


så kommer det vara ändå. då det är mycket få människor utan särskild utbildning som kan läsa fornordiska till exempel.


va tråkigt (ironi), jag bryr mig egentligen inte om det. det jag nu förespråkar är att göra det lättare för kommande generationer, genom att de slipper lära sig fler språk om de inte har särskilda historiska intressen.


jag kan bara svenska och viss engelska, så vad har jag för nytta av att det går att säga en mening mer nyanserad på något annat språk som jag ändå inte förstår. dessutom är det mycket irriterande när folk blandar olika språk för att de inte vet vad något heter på det språk de egentligen håller på med. (läser data och har råkat ut för ett gäng föreläsare som föreläser på nån slags svengelska)


historian har redan varit, framtiden är det enda vi har att göra något åt!
så om vi förlorar en del historia men å andra sidan får en lite bättre framtid, är det definitivt värt det!


nope. det jag menar med att mångkulturen är välkommen är att de gärna får komma hit med (i stort sett) vilken kultur som hellst. den svenska litterära historien bryr jag mig inte om, men om du gillar den så är du fri att syssla med det. i sann mångkulturistisk anda.

engelska eller tyska, mig kvittar det. det jag vill komma fram till är att svenskan ska bort.

Varför flyttar du inte till Kuala Lumpur eller någon annanstans då slipper du garanterat svenskan som språk.