Japanska eller kinesiska?

Nej nej, lärare i allmänhet. Just nu ser det ut att bli religion och historia. Men man vet ju aldrig. Det var mer för att ge er ett hum om vilken riktning jag eventuellt skulle slå mig in på i framtiden, och att det alltså inte rörde sig om exportadministration eller något annat fantasieggande.

Borde det inte vara lättare att lära sig kinesiska ifall man redan kan japanska, eller vise versa? Då är man ju lite inkörd på i alla fall ett asiatiskt språk. Då skulle man ju kunna lära sig båda språken, även om det nog är tämligen tungt att lära sig två nya språk helt "pang bom".

Jag läste ut en trevlig liten bok om kinesiskan idag - Kina i tal och skrift av en viss Bernhard Karlgen, knastertorr men underhållande - och den blottade delar av språket som inte ens slagit mig förut. Bland annat det faktum att kinesiska skolbarn traditionellt har präntat in mängder av kanoniserade litterära verk ända från tidigaste årskurser, och därmed fått en veritabel arsenal av bevingade fraser, diktpassager, metaforer och liknelser som utnyttjas dagligen, i en helt annan omfattning än t.ex. våra svenska motsvarigheter. När man väl kommit över de trenne murarna teckenläsning, ljuduppläsning och ordföljd återstår med andra ord en mångtusenårig kultur av citat och metaforer att ta sig an.

För att ge ett hum om komplexiteten i det hela kan nämnas uttrycket tung shan chi fei, "öster berg-ig utgift" - vilket refererar till en viss Sie An-shi (300-talet e.Kr), som när han drog sig tillbaka från det offentliga livet lät uppföra en villa på "östberget" och därefter lät sina brorsöner leva där. En "österbergig" utgift är med andra ord en indikation för frikostighet mot sina släktingar.

Författaren berättar också om hur han vid ett tillfälle frågat en kines om dennes ålder, och fått till svar "er li", vilket mer eller mindre översätts till "stod fast" - nonsens, tycker man. Såvida man inte är kunnig i Konfucius Samtal, första boken, där det i en passage berättas att "vid femton år var jag inriktad på studier, vid trettio år stod jag fast, vid fyrtio år hade jag inga tvivel" - etc. Svaret var alltså en mer stiliserad variant av att säga "trettio år".

Makalöst...

Med kinesiskan så måste du ju välja mellan att läsa mandarin eller kantonesiska(?), antagligen mandarin då. Men med japanskan så får du i stort sett två språk i ett. Japanska och koreanska är ungefär som norska är för oss svenskar. Vi kan kommunicera med varandra på ett någorlunda bra sätt. Eftersom du inte kommer använda språket till ett framtida yrke så skulle jag nog rekommendera japanska. Lycka till.

Det här är väl OT, men stämmer det verkligen att koreanska och japanska är så lika? Jag har snarare fått intrycket av att de är som svenska och finska. Bokstavligt helt olika språkgrupper alltså. Helt andra språkljud också. Är du helt hundra här?

japanska och koreanska är, som du mycket riktigt säger, två helt olika språk.

Japanskans och koreanskans syntax liknar varandra en del, men i övrigt är språken tämligen olika, inte minst ljudmässigt. Eftersom både koreanskan och japanskan lånat många glosor från kinesiskan finns det många ord som liknar varandra, ex tidning - shimbun (japanska) / shinmun (koreanska), bekväm - benri (jap.) / pyonli (kor.)

OT fråga vad e det för kurser?
ger dom några högskole poäng? distans kurs? var? typ?

Efter att ha läst dina plus och minus tycker jag du ska välja japanskan. Den har du ju ett mer genuint intresse för. Det utesluter ju inte att du kan lära dig kinesiska senare i livet.

Hej!

Självklart ska du välja japanska pga ditt stora intresse, dina vänner som läser samtidigt och att du tycker det är vackert.

ore ha Tokyo ni sundeiru node kitara nihongo wo hanasou!

Tja

Har lite planer på att lära mig ett nytt språk, valet står imellan Japanska elr Kinesiska. Frågan e då vilket som är bäst att lära sig? också enklast, snabbast och som har bättre utsträkning(kan va felstavning). Alla sådana aspekter kollar jag på, så vilket är bäst för mig att lära mig?

Tack på förhand