Jag orkar inte själv, snälla hjäp

20-25 år, stammar, svåra hudproblem, social fobi, känner mig ensam. såhär har det varit i flera år och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det.

Jag vill kunna ha ett normalt liv, vänner, jobb, slippa den dagliga ångesten. Vad ska jag göra för att få hjälp? Eller är det på riktigt helt kört? Psykiatrin kan inte hjälpa mig, jag skrev en tråd om det tidigare idag (FB) Är mitt liv förstört på riktigt nu?

jag orkar inte skriva mer men jag är verkligen i botten och behöver stöd på något sätt för att klara av detta. Tusen tack för alla svar.

Din nuvarande omgivning inverkar negativt på dig. En sak är säkert och det är att du måste göra en förändring i din miljö. Desto längre tid som går desto sämre blir det, en nedåtgående spiral. Det talas mycket om att individen måste ändra sig men jag tror mer på att mycket handlar om ens omgivning,miljö. Gör en förändring, lättare sagt än gjort.

Ta vilket skitjobb som helst, och börja på någon aktivitet någon gång i veckan så du får en rutin i vardagen och dessutom ökad självförtroende och möjlighet att träffa människor. Kan vara en sport eller vad som helst egentligen.

En sak är säkert förändring måste ske.

Och för övrigt TS så verkar du vara trevlig och hyfsad smart då du verkar kunna tänka logiskt och skriva väl. Man ser ibland trådstarter där folk gråter ut om sitt liv och sedan märker man att personen är ju en idiot som är total blåst, riktigt WT. Men så är det inte med dig får jag intrycket av så se fan till att bättra dig. Lycka till. Din position i livet nu kan vara helt förändrad om 5 år. Man vet aldrig hur livet ter sig.

Kämpa vidare!
En vacker dag skiner även solen på dig!

Börja med att ENBART tänka positivt!
😉

Hej!

Har du något intresse? Något du kan tänka dig att börja med? T.ex golf, målning, någon sorts harmonisk aktivitet där man får chansen att träffa folk som inte är explosiva och nedtryckande?

Jag skulle annars rekommendera dig att köpa en hund, det är mer än bara ett "djur" och det motverkar ensamheten hos många, om du dessutom är ute med en hund och stöter ihop med en annan hundägare så är det inte allt för sällan som man faktiskt kan snabbprata lite och hälsa på personen, vem vet vad det leder till?

Sen tycker jag inte du ska jämföra dig med resterande människojävlar på denna planet, ett liv kan enligt mig aldrig bli förstört, så länge du lever (eller är död, vem vet hur det blir när man dör?) så har du ändå livet runt omkring dig.

Se positivt på allt du kan, tänk hur fint det är med små fåglar som flyger runt och sjunger ute, hur skönt det är att kunna se, höra och tänka osv, du förstår nog hur jag menar!
Kanske skulle du kunna börja studera eller dylikt just för nöjets skull?


Ha en riktigt trevlig kväll och tänk på allt positivt som du faktiskt har!

Min vän, finns många här som vill stötta dig! Jag är en av dem.

Släng iväg ett PM om du orkar, kommer vara vaken ett tag till om du känner att du vill snacka lite.

Ha det bra!

Tack för att ni bryr er