Sveriges försvar i skuggan av Ukraina- omedelbart nyttjande av beredskapskrediten

Sverigedemokraterna lägger en motion om omedelbart nyttjande av beredskapskrediten för att täppa igen en del av de stora materiel luckorna som finns i insatsorganisationen och pga situationen i Ukraina.
http://lantvarnet.se/2014/06/04/sver...skapskrediten/

Det vore tacknämligt, men det som eg borde göras är att tillsätta en ny snabbutredning gällande FM och vilka uppgifter FM kan lösa och vilka de bör kunna lösa och vilka förband och förmågor det senare kräver och vad det kommer kosta.

Att bara ösa in pengar och likt barn i en godisaffär springa runt och skrika vad man vill ha och vad som skall köpas är direkt debilt.
Börja med att få nuvarande organisation på fötter och reformera personalförsörjningsmodellen, sen kan man titta på utökad volym och nya leksaker.

Det är inget fel I att stärka det svenska försvaret. Till exempel borde miljardsatsningar på utländska militära operationer, typ Afghanistan, i stället gå till det egna försvaret – som borde vara ett folkförsvar, dvs. tillbaks med värnplikten. Så i denna mening delas vad som sägs i länken.

Är det något historien visat, så är det att det kan gå lätt att invadera ett land, men ett folk som är enigt i sitt motstånd kommer alltid att vinna till slut. Världens största krigsmakt har fått erfara det vid ett par tillfällen under efterkrigstiden: i Vietnam och i Afghanistan.

Men att i övrigt agera i panik för att Krim valde Ryssland efter statskuppen i Kiev i februari eller för att folket i östra Ukraina vägrar underkasta sig Kievs diktat och nu för ett väpnat motstånd, är ett uttryck för en bristande analys om varför det som händer i Ukraina sker. Ryssland hotar ingen fred i Europa och allra minst hotar det neutrala länder som försöker hävda sin neutralitet.

Vårt försvar bör således inte vara en del av den amerikanska krigsmaktens krigsförberedelse för ett anfallskrig mot Ryssland. Det bör vara självständigt och om vi ska ha en stormakt som allierad, så borde vi hellre välja Ryssland då det landet inte är utrikespolitiskt hyperaggressivt.

Sveriges försvarspolitik bör läggas om. Den enorma kostnaden som flygplanssatsningarna innebär bör skrotas. Pengarna skall lösgöras för folkförsvaret. En angripare skall veta att det kommer att möta motstånd varje dag, varje timme, varje ögonblick som det finns i landet och det är folket som måste göra detta motstånd – inte en enormt kostsam elitorganisation som enkelt kan slås ut.

Vackra ord men tyvärr är det vänsterromantik. Det spelar ingen roll hur fanatiska eller enade ett folk är. Krig vinns och förloras av geopolitiska omständigheter. Om en motståndare begränsar sig som i Vietnam på 70-talet, Afghanistan på 80-talet eller dagens Afghanistan så är motstånd möjligt enbart på grund av politiska hinder för att motståndaren underskattat dig. Om motståndaren däremot gör en nykter bedömning och sätter erforderliga resurser på sitt angrepp så är du rökt vilket både Japaner, Ungrare, Polacker, Armenier, Koreaner mfl fått erfara.

Imperialistryssland har för övrigt alltid varit som det varit. Oavsett om det suttit en tsar, generalsekreterare eller en president vid makten så är och förblir ryssland samma gamla imperialistiska lokomotiv där de livegna slåss för tsaren och dennes stormän. Samma gamla Ryssland byter bara kläder till och från för att följa det senaste modet från omvärlden.

Vad jag vet så har ett "folkförsvar" utan massivt stöd utifrån aldrig vunnit mot en reguljär armé. Möjligt undantag är Kuba 1961, men den reguljära armén var ju sopor alltigenom.

Gerillakrigföring, "ett folk i vapen" mm är bara vänsterdravel. Sådana anordningar vinner inte mot en beslutsam armé.

Sverige behöver en komplett försvarsmakt med personaltyngdpunkt på markstridskrafterna och med kostnadstyngdpunkt på flyg och flotta. Då får vi den mest kostnadseffektiva lösningen.

Sverige kan aldrig vinna ett krig mot en stark militär nation. Hade Tyskland gått in i Sverige under WWII hade Sverige fått göra som i Norge, bli en nation av motstånd och föra guerillakrig.

Sverige har inget att sätta emot om USA eller Ryssland av någon anledning skulle vilja inta det svenska territoriet. Vi kan inte ha en sådan omfattande krigsmakt med en sådan flotta, flyg och armé som skulle kunna hindra en stormakt att ockupera oss.

Men vad skall en ockupationsmakt ha oss till? Ett folk som vägrar samarbeta med fienden är ingen nation att vilja ha, annat än för tillfälliga strategiska anledningar.

Ukraina är på allas läppar, men Ukraina kan aldrig vinna kriget i öst därför att det inte kan vinna folkets förtroende. Folket där visar inte Ukraina lojalitet. Samma sak i Sverige eller i vilket annat land som helst. Utan ett folk som lyder, finns inget folk att besegra.

Vi bör inte anpassa vår krigsmakt efter de strategiska överväganden och de intressen som finns i Pentagon. Vårt flyg och vårt försvar bör inte vara en förlängning av NATOs krigsförberedelser. Vårt intresse är att försvara vårt land vilket blott kan ske genom ett motståndsvilligt folk. Folket skall därför tränas för beväpning och beväpnas om kriget närmar sig.

Nu kan man ju alternativt påstå att Sverige hade en mer ändamålsenlig balans mellan motståndsförmåga (krigsmakt) och "erövringsvärde" än man kanske kunde tro.

För att vara krigsavskräckande måste ett försvar dels vara omedelbart kostsamt för angriparen, dels vara uthålligt. Det du förespråkar har en plats i ett sekundärskede, men inte ensamt. Om kostnaderna för en erövring kommer "långt senare" finns alltid risken för kuppanfall, snabb exploatering av krigsmålen och sedan (beroende på krigets utveckling) antingen ett tillbakadragande eller en allmän acceptans av segrarnas villkor.

Du tror väl inte för en sekund att nålsticken och motståndsmännen i Skandinavien eller Kontinentaleuropa skapade någon som helst tveksamhet i Tyskland om de skulle vara kvar i Holland, Frankrike, Belgien, Danmark, Norge etc etc.