Vilket bilproblem blev droppen för dig?

Min första bil, ett vrak till Volvo, tröttnade jag slutgiltigt på när samma relä smälte gång efter annan.
Det började med att fläkten, radion och vindrutetorkarna inte fick någon ström, tror jag. Sedan gav sig även bromsarna. När den sedan fick något idiotryck och inte ville stänga av radio och fläkt trots att bilen var avstängd så kändes det som att det var tack och godnatt.

Bil1. Tappa servopumpen på E6an
Bil2. Koka
Bil3. Elfel som jag inte kunde hitta
Bil4. Problem med tomgången
Bil5. Hål i tanken
Bil6. Krökta vevstakar, men försäkringsbolaget räddade mig och bilen så den har jag inte gett upp hoppet om. Än...

Blivit en del bilar, trots allt bara kört bil i sex år. Säkert missat någon...

När topplockspackningen rök(mitsubichi colt)
Ford sierra(rost).....

Vi hade innan haft två Audi RS6 Avant (C5) med V8 (450 respektive 476 hk) och som hade fungerat bra. Med två barn så behövde vi lite utrymme. Vi beslutade därefter att företagsleasa en Audi RS6 (C6) 2008 med V10 och 571 hk.

Bilen var fantastisk att köra och fyrhjulsdriften gjorde att man lätt drog ifrån vilken Porsche som helst när det slog om till grönt (om man var på det humöret).

Nästan omedelbart så började bilen att krångla och det som krånglade var speciellt elektroniken. Varenda elektronisk sensor/givare slutade fungera flera gånger i veckan. Bilen vägrade ofta att starta och listan på felmeddelanden var längre än en regnig måndagsmorgon i november.

Efter 4 månader så beslutade jag och Audi att gå skilda vägar. Audi erbjöd oss att testa en likadan Audi men jag tackade artigt nej.

Vi lånade min brors V70 men kort därefter fick jag se, i en tysk annons, en Mercedes S65 AMG (W221, byggd på S600-plattformen) till salu. Jag var vid den tidpunkten hjärtligt trött på krånglande bilar och hade dessutom länge varit sugen på en äldre S600. Bilens ägare var tyska staten och bilen hade gått som ambassadbil med privatchaufför. Jag drog snabbt ner till Tyskland och provkörde den. Välservad och i ett fantastiskt skick, aldrig vinterkörd. Dyr som pocker men jag visste att det var nu eller aldrig.

Jag köpte den som företagsbil och har aldrig ångrat mig. Den har rullat några gånger ner genom Europa till Italien och bättre långfärdsbil finns inte.

När batteriet läckte ström, o man fick använda startkablar varenda gång man skulle starta bilen. Då sålde jag den. Var en Volvo 960 -95. Det var även en massa småfel på den, o jag hade nyss blivit sjukpensionär så den kostade ändå för mycket för mig.

Men jag tror att det var stereon som drog ström. Eftersom det hände en gång att jag blev inlagd på sjukhus i Helsingborg, o eftersom inte fönstret gick att hissa upp så ville jag inte att nån skulle sno stereon, så jag tog med den in på sjukhuset. Efter 5 dagar när jag skulle hem, så startade den.

Men det kom jag o tänka på efter jag sålt bilen. Men jag behöver ändå ingen bil.

En Renault 20. Den hade inte gått mer än ca 5000mil när cylinderfodren sjönk.
Före det hade bilen börjat brinna under mattan p.g.a. dåligt isolerade och avsäkrade ledningar i kombination med att nya bilen läcker vatten vid regnväder som samlades under mattan.

Suck. Lovade mig själv att aldrig mer i mitt liv köpa sådant skräp som Renault igen.

Det löftet bröt jag dock när jag i slutet på 90talet upptäckte att Renault ändrat stil fullständigt och hamnat i toppligan vad gäller bra/pålitliga bilar.

Hehe. Ja alla tvåor var för elfel har jag för mig. Allt elektriskt slogs ut av ett jordfel. Men jag försvarade mitt märke till det yttersta.

Att man behövde tanka aset emellanåt fyllde sakta men säkert min bägare :P

Inte min bil - pappas.. Efter ett otal Volvo-bilar i rad blev far osams med Volvo-försäljaren i vår (dåvarande) lilla stad. Detta utspelade sig i mitten på 70-talet. Han ville köpa ytterligare en ny Volvo (5:e eller 6:e i ordningen) från samma återförsäljare, men fick ett riktigt skambud på den "gamla" bilen av försäljaren, vilket han påpekade. Då fick han kommentaren "Men det spelar väl ingen roll för dig, som tjänar så mycket"!!! Pappa var tandläkare, men definitivt inte miljonär - det var sista gången pappa köpte en Volvo. Han är ganska långsint..

Så det blev en Mercedes-Benz 230. Och det var ingen rolig historia... Kamkedjan krånglade flera gånger, även efter garantitiden. Nu när jag kan lite mer om bilar så förstår jag inte hur en kamkedja kan "krångla". Den kan väl bli lite slapp med tiden, men jag begriper inte hur den kunde krångla. Men det var förklaringen som märkes-verkstaden gav (antagligen ljög de?). Sedan började det elektriska krångla, och då var inte bilen gammal. Lampor fick bytas alltför ofta, vindrutetorkarna la av, säkringar gick etc. ganska slumpmässigt. På den här tiden fanns inga inbyggda diagnossystem i bilar.

Kulmen nåddes när pappa bad mig (jag var hemma på permission från det militära) att ombesiktiga Mercan åt honom. Bilen (eller rättare sagt allt kablage) började brinna när bilen stod i besiktningshallen!! Elden släcktes snabbt av personalen, och vi hjälptes åt att skjuta ut den ur hallen. Sedan reparerades den för ett väldigt högt belopp (i stort sett fick hela bilen omkablas..). Orsak - jordflätan hade lossnat! Verkstaden som senast hade "fixat kamkedjan" svor sig fria från ansvar. Men en jordfläta lossnar väl inte "bara sisådär"? Och rostar sönder gör den inte heller - den är gjord av koppar.

Pappa är lite speciell. Han tävlade på den tiden i isracing med en "Hundkoja", och skötte bilen helt själv - motorbyte, trimning, byte av vevaxel/vevstakar/kolvar/kolvringar, renovera och trimma förgasaren, söka och åtgärda el-fel etc. Inte "tappad bakom en vagn" direkt.. Det enda han överlät till andra var reparation/modifiering av växellådan (kopplingspaket bytte han själv, och ofta) Som bäst kom han 5:a i SM (serien, inte en enstaka tävling) så han var ingen "duvunge". Men vår "bruksbil" tyckte han med all rätt att en märkesverkstad skulle ha tillräcklig kompetens att sköta, så länge vagngarantien gällde. Så den brydde han sig inte alls om - när den krånglade så överlät han problemet till verkstaden. Den var inte intressant, och skulle bara fungera.

Det blev ingen ny Mercedes när den gamla skulle bytas ut, men det förstår ni säkert.. Nu var både Volvo och Mercedes svartlistade! Kul grej: han köpte för några år sedan en gammal "Koja" som sommarbil. Den har en lite udda fjädring (hydropneumatisk?) som han älskar att pyssla med. Han är dessutom expert på elsystemet, "design Lucas - mannen som uppfann kortslutningen".

Pappa fyller 84 i år, "still going strong", och han bytte hjullagren nyligen.

aha den variant jag hört är att Lucas uppfann mörkret...

här fanns visst en massa varianter http://www.sammys.se/lucasskamt.html

ursäkta ot...

Min förra bil var svart, att den aldrig var ren mer än fem minuter var det som fick mig att byta.

Inte alls OT! Tack för länken, ska maila till pappa (han håller på med datorer också, med "varierande framgång"..)!