Richard Dawkins, "sekulär kristen"?

Determinism kan inte vara logisk imho, den bara är oavsätt logik eller ej.

Det var vad jag skrev; från perspektivet av nutidig kunskap som mer och mer rör sig bort från icke-logiska "absoluta" världsbilden som numera anser komplexitets-konceptet vara essentiellt (istället för "kaos"-konceptet) och för tillfället ger båda pragmatiska observationer och rationell metafysik stöd till hypotesen om icke-determinism.


Inget stort problem. Det räckar med att vara intellektuellt hederlig angående det perspektiv (och detta perspektivs konsekvenser) man användar, istället för att projicera sitt perspektiv på andra perspektiver. Ett tydligt och mycket vanligt exempel: Subjektivitet förvrängd till pseudo-objektivitet.

Den religiösa känslan är någonting subjektivt så vad som än skapar det rätta tillståndet är bra. Hur man förklarar det hela är ovidkommande så länge det fungerar.

Min egen position till stor del. Det kan dock finnas problem angående "sålänge det fungerar", eftersom en falang av teismen har gett sig själv rätten och/eller plikten till att missionera, för på olika sätt att "frälsa" världen och för denna falang "fungerar" deres tro/religion inte 100% sålänge det finns icke-frälsta.

Finns det motsättning mellan kunskap och kärlek? Mycket kunniga människor har gett mig intryck av att vara ödmjuka inför det faktum att de själva varit och är beroende av andra som gått före, och inte går de runt med huvudet under armen utan kontakt med sina känslor.

Du gör det väldigt enkelt för dig i din livssyn. Livet består väl ändå av många nyanser och otaliga skikt som färgar och formar ett perspektiv i varje givet ögonblick.

Stolthet däremot, att slå sig för bröstet för att man nått en temporär insikt, är förkastligt. Det finns alltid mer att upptäcka.