Gissa historikern

Nej, den här studien publicerades 1996 av Yale University Press, mannen som skrivit den har åstadkommit flera andra historiska verk om Kambodja, bl.a. How Pol Pot Came To Power: A History of Communism in Kampuchea, 1930-1975.

Bra initiativ, Ezzo.

Och både Gibbon och Josephus, är högintressanta för en allmänbildad allmänhet, även Needham.

Men den här snubben som jag Googlade fram, vad är det för en jeppe? Nej, jag vet inte vem det är.

EDIT: Ben Kiernan är svaret.

Jo, det är Ben Kiernan, den läsvärda volymens titel är The Pol Pot Regime: Race, Power and Genocide in Cambodia under the Khmer Rouge,1975-79.
Över till dig!

"Då våren kom marscherade han i riktning mot Thrakien, mot triballer och illyrier, ty han fick höra att dessa var upproriska. Och eftersom deras område gränsade till hans rike, ansåg han sig inte böra lämna dem bakom sig utan att först riktigt kväsa dem, när han nu företog ett fälttåg så långt hemifrån. Han bröt således upp från Amfipolis och inföll i den del av Thrakien som tillhörde landets så kallade självständiga invånare, med staden Filippi och berget Orbelos till vänster."

Hoppas att detta inte är alltför enkelt...

Om det är Arrianos är det på tok för lätt -

Alldeles för enkelt... Din tur.

It was in the eighteenth century that the conception of the universe as a [bokens titel], and the principles which underlay this conception - plenitude, continuity, gradation - attained their widest diffusion and acceptance. This at first seems somewhat strange. That a group of ideas which owed its genesis to Plato and Aristotle and its systematization to the Neoplatonists should have had so belated a fruition may well appear surprising - especially as there was much in the intellectual fashions of (roughly) the first three quarters of the century which seemed inimical to these assumptions.

En megaklassiker inom sitt gebiet och en av de mest rekommendabla böcker jag läst -

Skulle mycket väl kunna vara Arthur Oncken Lovejoys The Great Chain of Being...

...och vilken bok det är sen! Varenda sida är som att smutta på en gammal port - - They don't mak'em like this anymore!

Över till dig Ezzy!

"Earl Hamilton var den förste som lade märke till denna abnorma hausse
och påpekade det sannolika sambandet mellan de höga pepparpriserna och motiven bakom Legazpis expedition till Filippinerna 1564. Men redan 1558 klagades det i Genua över det för höga priset på "drogerna" från Portugal.
Var kriget med turkarna 1560-63 en reaktion från Portugals sida på detta tillstånd? Eller var det tvärtom ett tecken på svaghet? Den traditionella historieskrivningen har inte kunnat ge något svar. Kriget, som ännu en gång blev ganska resultatlöst, utkämpades vid Bab al-Mandab och Hormuz vid infarten till de båda vikar som turkarna kontrollerade med sina galärer.

Den här gången koncentrerade turkarna sina ansträngningar till Persiska viken, samtidigt som det gick rykten om illojala turkiska agenter som samarbetade med portugiserna i Jemen. Under tiden besöktes Istanbul, av skäl som förblivit dunkla, av en ständig ström sändebud från Indien och kungadömet Assi (Sumatra) med bl.a. sällsynta pärlor. En sådan delegation, som kom från Egypten, färdades till Istanbul på turkiska galärer.
Dessa detaljer är inte lätta att relatera till varandra. Det turkisk-portugisiska kriget kan inte kallas ett normalt krig som höll på under en avgränsad tid. Fientligheterna ägde rum över ett så enormt område att det krävdes månader eller år för att genomföra en offensiv och sedan få reda på vad som uppnåtts."

"Sedda på vårt långa tidsavstånd framstår förändringarna naturligt nog klarare. Den romerska kampagnan är ett utmärkt exempel på ett sådant större skeende, som i det oändliga börjar om på nytt. Bönder odlade upp denna mark redan under yngre stenåldern. Årtusenden senare, under kejsardömet, försågs agro romano, då befolkat i hela sin utsträckning, med viktiga akvedukter. Malarian var då föga märkbar. Katastrofen kom med östgoternas invasion på 400-talet då akvedukterna raserades. Återerövringen av jorden började ett eller två sekel senare. Ostia återuppstod ur sina ruiner. Med 1000-talet kom ett nytt bakslag, nya olyckor. Men fram på 1300-och 1400-talen började jordbruket spira igen. Ostia återuppbyggdes, denna gång tack vare kardinal d'Estouteville. Under 1400-och 1500-talen bredde ett storägande ut sig med väldiga hus byggda som fästningar. Det var de s.k. casali som man ännu i dag kan se vid sidan om de stora vägarna och vilkas massiva konstruktioner vittnar om den dåvarande osäkerheten, då banditer ständigt var redo för razzior uppifrån bergen. Dessa stora gårdar av "kolonial" typ praktiserade ett växelbruk (med vete som viktigaste inslag) och uppfödning av nötboskap i stor skala. Arbetskraften kom från Abruzzerna. Men frågan är om detta besittningstagande var särskilt stabilt.

På 1500-talet var läget i alla fall knappast lysande. Kardinalerna hade sina vingårdar på kampagnan, men dessa låg på kullarna med deras friska fläktar, som Borgheses casino på Palatinen. Benvenuto Cellini, som tyckte om att jaga i Romtrakten, berättar omständligt om en lång sjukdom, som han påstod sig ha överlevt bara genom ett mirakel och som tycks ha varit en akut attack av sumpfeber. Vi kan föreställa oss den tidens romerska kampagna: gles bebyggelse, träsk och ödemarker, som knappast dög till annat än jaktmarker. F.ö. trängde herdegrupper ned från Apenninernas olika delar för att upprepade gånger banka på stadens portar liksom i forna tider. Advokatdokument från 1500-talets mitt nämner åtskilliga boskapshandlare i Rom vid den tiden, bland dem korsikanska invandrare. Jordbruket, nu även drabbat av konkurrensen från importerat vete, gick alltmer tillbaka. På 1700-talet nåddes botten. De Brosses har tecknat en nedslående bild av slättens misär, dess ägares försummelser och febrarna som hemsökte den. Vid 1800-talets början befinner sig agro romano i ett bedrövligare tillstånd än någonsin."