Tidigare erfarenheter: Cannabis, Alkohol, Bensodiazepiner, Amfetamin , Ketamin, Lsd, Psilocybin, LSA, LSB (d), 5-Meo-Mipt, Allyescaline
Mdma, Morfin, olika nBOME, Tramadol, Metylfenidat, Lustgas och opium.
Substans: LSD
Dos: 170 mics LSD
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 62
Länge hade jag lagt märke till en plats längs min vardagliga gångrutt som enligt min åsikt lämpade sig perfekt för en hallucinogen resa, och till min lycka finner jag i skalet på min mobil 1&1/2 väldigt potenta LSD lappar. Jag frågar min sambo om hon är intresserad av att följa med och det rådde inte mycket tvivel kan jag säga dig..
Både jag och min sambo kämpar vardagligen mot våra hjärnspöken och har mycket att bearbeta. Jag bestämde mig själv någon dag innan att bli "nykter" (enbart cannabis samt psykadelia) då jag tidigare haft problem med opiater osv. Jag hoppades iaf att denna resan skulle ge mig mer insikt och kanske till och med leda mig en annan bättre väg där min personliga lycka står i centrum.
Dagen började såklart med en stor och stabil frukost med två koppar Yerba mate till sidan. Tiden gick och vi var äntligen påväg, men till vår "fasa" så vart det stället jag valt ut väldigt befolkat och nästföljande timmar bestod utav att leta upp en annan plats som hade lämpat sig. Timmarna gick och i samma stund som vi var redo att ge upp får min sambo en snilleblixt och nämner ett ställe som jag genast instämmer över hade varit perfekt!
Vi kör ut till sagd plats som befinner sig längs kusten men ändå skyddat utav växtlighet och fina utsiktsplatser. Upp med tältet fort och ännu fortare kastar vi i oss varsin 3/4 dels lapp (170 mics) då klockan redan hunnit bli 17:00. I väntan så förbereder min käraste lite Mat medans jag Meckar en fin joint för att få lite fart i det hela. Vi sätter oss på en gammal bunker och tittar ut över det vackra havet och känner hur den varma solen steker på ens skinn.
Tiden passerar aningen fort och efter vad som kändes som bara några minuter hade helt plötsligt förvandlats till en timmes tid. Jag känner sakta hur en otroligt skön kroppskänsla infinner sig och tänker för mig själv "detta här kommer att bli bra". För var minut som passerar ökar intensiviteten i kroppskänslan och jag har nu svårigheter att få fram kompletta meningar då jag flyter iväg i mina egna tankar. Jag bestämmer mig för att blunda och sakta men säkert ser jag hur olika fraktande bildas bakom mina ögonlock. Jag bestämmer mig för att vänta tills jag känner mig bekväm nog att öppna ögonen och bemöta mina OEV's.
Jag öppnar mina ögon och boom! Jag tror aldrig förr jag sett något så vackert. Längs havet ser jag flera ståtliga fåglar som rör sig likt slowmotion. Vågorna väller över strandkanten och vinden fläktar friskt över min svettiga kropp. Men lika fort som det vackra uppkom så började även de problem jag tacklar vardagligen komma upp till ytan. Vem är jag? Vad gör jag med mitt liv? Jag ser mig själv och reflekterar över alla substanser jag ständigt kastar i mig för att dölja den smärta jag känner. Trots att upplevelsen genast blivit ganska så otäck så är det ändå så vackert. Smutsigt, skitigt, pundigt men dock så vackert upprepas i mitt huvud flertalet gånger. Då jag behövt min smärta flertalet gånger under en kortare period med den smutsigaste av opiater inser jag att allt leder till detta. Jag tar dagligen tramadol för min ryggvärk och jag tror mig komma till insikt över att detta kan inte fortsätta. För trots jag har blivit ordinerad en särskild dos så överskrider jag denna frekvent till en dos som gör mig berusad och i detta läge så skapas en saknad efter den läckra kåda som rinner längs silverpappret. Vid samma tillfälle tog jag fram penna och papper och skrev ner mitt avslut till denna hemska drog. Den löd följande:
"Jag hatar att jag älskar dig,men älskar att du hatar mig. Din söta nektar speglar sig längs det glansiga pappret. Du tar mig till ställen jag ej kunnat fantisera om men trots detta skapar du mer misär än vad du ger lycka. Dina smutsiga spår ger mig välbehag likt grabben ovan som nyss skjutit dig.
Dö min goda vän, dö. Försvinn men ta mig med dig. Du har mig fast, lyckan skapar ett kraftigt begär. Jag är redo, låt oss segla iväg tillsammans. Längs horisonten vinklar jag dig tills du åter fyller mina lungor. Dö min käre vän, dö."
En sorts överväldigande känsla uppkom och jag mår fruktansvärt bra! Vi beger oss ner mot vårt uppsatta tält och spenderar flertalet timmar med att bara ligga och skratta. Väldigt få ord kom ut ur våra munnar men skratta gjorde vi länge. Dock så kändes skratten ibland väldigt tunga utav en bakomliggande rädsla. Men det var inget som rörde mig i ryggen. När vi höll om varandra kändes det som att var gång jag kom in i en mörkare tanke så kände hon det direkt och genast blev stämningen annorlunda tills dess att jag tänkte på bättre tankar och återigen skrattade.
Kvällen började infinna sig och skogen blev allt mörkare och mörkare. Känslan av att luften låg tung fanns där konstant. Jag ville helt plötsligt bara hem då något inte kändes rätt. Skogen skimrade i rött/grönt såsom om man kollade genom dessa gamla röd/blåa 3D glasögonen man hade när man var liten. Det gav en lite skrämmande touch och pang! Helt plötsligt slår åskan ner och jag har en liten rädsla för åska och är inte säker på om det är hallucinationer eller ej längre.
Min sambo förklarar för mig att åskan är där och att vi borde lägga in de saker i bilen vi ej vill ska bli blöta då det började sakta dugga. Jag packade ihop sakerna och gick till bilen. Jag satte mig i framsätet och började mecka en spliff men i samma stund så vräkte regnet ner och åskan slog cirka 3 ggr/minut och väldigt nära samt intensivt. Fan tänkte jag.. Jag måste ju hämta tältet med fler värdesaker inuti.
Vi satt i bilen säkerligen 2 timmar och åskådade blixten som hade en sorts hypnotiserande effekt .Följande 10 minuter kändes som en total evighet, det var dags att springa och hämta tältet. Längs vägen som tidigare känts ganska så kort tog nu en evighet att vandra längs. Mina tefatspupiller observerade hur åskan våldsamt slog runt omkring mig medan regnet piskade mig i nacken och rädsla för mitt eget liv uppkom sakta. Väl framme står min sambo och försöker klura ut hur vi ska få ner tältet, men i ren och skär panik utropar jag "vi har inte tid!" Så jag lyfter upp tältet kastar upp det på ryggen och springer längs vägen tillbaka mot bilen och försöker undvika att blixten ska träffa mig då mina tankebanor har snöat in på att tältpinnarna kanske leder elektricitet.
Pust. Vi är framme vid bilen, men inser väldigt snabbt att tältet är förgäves att försöka packa ihop då det varken går ihop med vädret eller vårt tillfälliga sinnesbruk. Vi tömde helt enkelt endast tältet och dumpade sedan vad som blev kvar. Nästföljande timmar blev att åskåda och njuta av säkerheten och vetskapen av att allt är packat och man sitter säkert i bilen. Spliff efter spliff och till slut kände vi oss färdiga för att bege oss hemåt. Väl hemma blev vi genast trötta och avslutade dagen med en film.
"I think solomon did Too much"
Tack för att ni tog er tid att läsa min upplevelse jag fick uppleva under påverkan av denna mystiska men underbara substans. Min utvärdering av kvällen var väl att det var synd att väl den dagen man bestämmer sig för att sova ute ska sluta såhär, men överlag så var det väldigt roligt stundvis samt "lärande".
Mdma, Morfin, olika nBOME, Tramadol, Metylfenidat, Lustgas och opium.
Substans: LSD
Dos: 170 mics LSD
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 62
Länge hade jag lagt märke till en plats längs min vardagliga gångrutt som enligt min åsikt lämpade sig perfekt för en hallucinogen resa, och till min lycka finner jag i skalet på min mobil 1&1/2 väldigt potenta LSD lappar. Jag frågar min sambo om hon är intresserad av att följa med och det rådde inte mycket tvivel kan jag säga dig..
Både jag och min sambo kämpar vardagligen mot våra hjärnspöken och har mycket att bearbeta. Jag bestämde mig själv någon dag innan att bli "nykter" (enbart cannabis samt psykadelia) då jag tidigare haft problem med opiater osv. Jag hoppades iaf att denna resan skulle ge mig mer insikt och kanske till och med leda mig en annan bättre väg där min personliga lycka står i centrum.
Dagen började såklart med en stor och stabil frukost med två koppar Yerba mate till sidan. Tiden gick och vi var äntligen påväg, men till vår "fasa" så vart det stället jag valt ut väldigt befolkat och nästföljande timmar bestod utav att leta upp en annan plats som hade lämpat sig. Timmarna gick och i samma stund som vi var redo att ge upp får min sambo en snilleblixt och nämner ett ställe som jag genast instämmer över hade varit perfekt!
Vi kör ut till sagd plats som befinner sig längs kusten men ändå skyddat utav växtlighet och fina utsiktsplatser. Upp med tältet fort och ännu fortare kastar vi i oss varsin 3/4 dels lapp (170 mics) då klockan redan hunnit bli 17:00. I väntan så förbereder min käraste lite Mat medans jag Meckar en fin joint för att få lite fart i det hela. Vi sätter oss på en gammal bunker och tittar ut över det vackra havet och känner hur den varma solen steker på ens skinn.
Tiden passerar aningen fort och efter vad som kändes som bara några minuter hade helt plötsligt förvandlats till en timmes tid. Jag känner sakta hur en otroligt skön kroppskänsla infinner sig och tänker för mig själv "detta här kommer att bli bra". För var minut som passerar ökar intensiviteten i kroppskänslan och jag har nu svårigheter att få fram kompletta meningar då jag flyter iväg i mina egna tankar. Jag bestämmer mig för att blunda och sakta men säkert ser jag hur olika fraktande bildas bakom mina ögonlock. Jag bestämmer mig för att vänta tills jag känner mig bekväm nog att öppna ögonen och bemöta mina OEV's.
Jag öppnar mina ögon och boom! Jag tror aldrig förr jag sett något så vackert. Längs havet ser jag flera ståtliga fåglar som rör sig likt slowmotion. Vågorna väller över strandkanten och vinden fläktar friskt över min svettiga kropp. Men lika fort som det vackra uppkom så började även de problem jag tacklar vardagligen komma upp till ytan. Vem är jag? Vad gör jag med mitt liv? Jag ser mig själv och reflekterar över alla substanser jag ständigt kastar i mig för att dölja den smärta jag känner. Trots att upplevelsen genast blivit ganska så otäck så är det ändå så vackert. Smutsigt, skitigt, pundigt men dock så vackert upprepas i mitt huvud flertalet gånger. Då jag behövt min smärta flertalet gånger under en kortare period med den smutsigaste av opiater inser jag att allt leder till detta. Jag tar dagligen tramadol för min ryggvärk och jag tror mig komma till insikt över att detta kan inte fortsätta. För trots jag har blivit ordinerad en särskild dos så överskrider jag denna frekvent till en dos som gör mig berusad och i detta läge så skapas en saknad efter den läckra kåda som rinner längs silverpappret. Vid samma tillfälle tog jag fram penna och papper och skrev ner mitt avslut till denna hemska drog. Den löd följande:
"Jag hatar att jag älskar dig,men älskar att du hatar mig. Din söta nektar speglar sig längs det glansiga pappret. Du tar mig till ställen jag ej kunnat fantisera om men trots detta skapar du mer misär än vad du ger lycka. Dina smutsiga spår ger mig välbehag likt grabben ovan som nyss skjutit dig.
Dö min goda vän, dö. Försvinn men ta mig med dig. Du har mig fast, lyckan skapar ett kraftigt begär. Jag är redo, låt oss segla iväg tillsammans. Längs horisonten vinklar jag dig tills du åter fyller mina lungor. Dö min käre vän, dö."
En sorts överväldigande känsla uppkom och jag mår fruktansvärt bra! Vi beger oss ner mot vårt uppsatta tält och spenderar flertalet timmar med att bara ligga och skratta. Väldigt få ord kom ut ur våra munnar men skratta gjorde vi länge. Dock så kändes skratten ibland väldigt tunga utav en bakomliggande rädsla. Men det var inget som rörde mig i ryggen. När vi höll om varandra kändes det som att var gång jag kom in i en mörkare tanke så kände hon det direkt och genast blev stämningen annorlunda tills dess att jag tänkte på bättre tankar och återigen skrattade.
Kvällen började infinna sig och skogen blev allt mörkare och mörkare. Känslan av att luften låg tung fanns där konstant. Jag ville helt plötsligt bara hem då något inte kändes rätt. Skogen skimrade i rött/grönt såsom om man kollade genom dessa gamla röd/blåa 3D glasögonen man hade när man var liten. Det gav en lite skrämmande touch och pang! Helt plötsligt slår åskan ner och jag har en liten rädsla för åska och är inte säker på om det är hallucinationer eller ej längre.
Min sambo förklarar för mig att åskan är där och att vi borde lägga in de saker i bilen vi ej vill ska bli blöta då det började sakta dugga. Jag packade ihop sakerna och gick till bilen. Jag satte mig i framsätet och började mecka en spliff men i samma stund så vräkte regnet ner och åskan slog cirka 3 ggr/minut och väldigt nära samt intensivt. Fan tänkte jag.. Jag måste ju hämta tältet med fler värdesaker inuti.
Vi satt i bilen säkerligen 2 timmar och åskådade blixten som hade en sorts hypnotiserande effekt .Följande 10 minuter kändes som en total evighet, det var dags att springa och hämta tältet. Längs vägen som tidigare känts ganska så kort tog nu en evighet att vandra längs. Mina tefatspupiller observerade hur åskan våldsamt slog runt omkring mig medan regnet piskade mig i nacken och rädsla för mitt eget liv uppkom sakta. Väl framme står min sambo och försöker klura ut hur vi ska få ner tältet, men i ren och skär panik utropar jag "vi har inte tid!" Så jag lyfter upp tältet kastar upp det på ryggen och springer längs vägen tillbaka mot bilen och försöker undvika att blixten ska träffa mig då mina tankebanor har snöat in på att tältpinnarna kanske leder elektricitet.
Pust. Vi är framme vid bilen, men inser väldigt snabbt att tältet är förgäves att försöka packa ihop då det varken går ihop med vädret eller vårt tillfälliga sinnesbruk. Vi tömde helt enkelt endast tältet och dumpade sedan vad som blev kvar. Nästföljande timmar blev att åskåda och njuta av säkerheten och vetskapen av att allt är packat och man sitter säkert i bilen. Spliff efter spliff och till slut kände vi oss färdiga för att bege oss hemåt. Väl hemma blev vi genast trötta och avslutade dagen med en film.
"I think solomon did Too much"
Tack för att ni tog er tid att läsa min upplevelse jag fick uppleva under påverkan av denna mystiska men underbara substans. Min utvärdering av kvällen var väl att det var synd att väl den dagen man bestämmer sig för att sova ute ska sluta såhär, men överlag så var det väldigt roligt stundvis samt "lärande".
