Att bli ofrivilliga föräldrar - när verkligheten blir en annan.

Lösningen är rätt enkel. Man skriver kontrakt. Ett exempel på hur ett sådant kontrakt skulle se ut är att mannen får rätt att i förväg avsäga sig rätten att bli förälder om kvinnan blir gravid.

Sen är det fascinerande att se hur feminister och politiker som intygar att barnens rätt till båda föräldrarna är viktigare än allt annat samtidigt kan stödja rätten till insemination för singelkvinnor. Feministiskt syntax error i vanlig ordning.

Fascinerande även att se feministiska abortförespråkare samtidigt vara emot rätten till juridisk abort för män. Dessa feminister vill ju dessutom att staten ska ta resurser från övriga samhället för att finansiera dessa aborter. Så mycket för det kvinnliga ansvaret.

Beroende på hur du definierar ordet. Oftast brukar man ju annars använda det för att beskriva folk som är för att abort förbjuds och det är inte jag.

Det mesta du skriver är sjävklarheter för de flesta, inte så mycket att diskutera. Givetvis ska män inte kunna tvinga kvinnor till abort eller juridiskt kunna komma undan sitt ansvar.

Du skriver en lång text om hur vi ska bemöta aborter, som är symptomet på ett problem. Väldigt korttänkt. Varför inte angripa problemet istället?
Problemet är att människor blir föräldrar när de inte vill det. En man som befruktar en kvinna får stå sitt kast, ville han inte bli förälder så skulle han vidtagit åtgärder som hade förhindrat graviditet. Samma gäller kvinnan. Detta måste vara utgångspunkten i diskussionen. För i det läget är vi jämställda, där har båda samma förutsättningar att fatta ett beslut. När graviditeten är ett faktum så är förutsättningarna grovt snedfördelade om man inte är överens om att föda eller inte.

Kärnfrågan handlar ju om att minska de tillfällen där en sådan situation uppstår till ett minimum. Då angriper man problemet istället för att försöka parera symptomen. I Sverige så är det få som vet hur många aborter som görs varje år. Ännu färre vet att Finland gör mindre än hälften så många aborter. Per person.

Detta visar att aborter är något som går att undvika och att vi svenskar är typ sämst i världen på att undvika oönskade graviditeter. Vi ligger högst upp i statistiken. Det är något att skämmas för eftersom det visar att vi är korkade, oansvariga och okunniga när det kommer till sexuellt beteende.
I grunden är det så enkelt. Om man inte vill bli förälder så ser man till att inte bli det. Det gäller både män och kvinnor.
Om man inte vill bli far, så har man inte oskyddat samlag. Det bästa är att hålla sig till former av sex där sperman inte kommer i närheten av fittan. Då går man helt säker. Om man inte vidtar dessa åtgärder, så har man frivilligt utsatt sig för risken att bli förälder och därmed frivilligt åtagit sig ansvaret om det resulterar i graviditet. Även om man har använt preventivmedel. Gäller både män och kvinnor.

Aborter ska vara fria, det är inte frågan. Aborter ska endast vara kvinnans beslut, det är inte heller frågan. Frågan är hur vi lär svenska människor att man blir gravid av samlag. Många svenskar verkar inte fatta detta. Här verkar man tro att vaginalt samlag är något som händer utanför vår kontroll och om någon blir gravid så var det ingen som kunde rå för det. Och svenskar verkar tro att med kondompaketet eller p-pillren så medföljer en friskrivning från ansvar om preventivmedlen inte fungerar. Statistiken visar att vi har ett problem i sverige. Finlands abortstatistik visar att vi svenskar är sexuellt utvecklingsstörda.

Om vi kunde nå deras nivå så hade antalet tillfällen där en konflikt uppstår legat på hälften av vad det gör nu. Är det då inte bättre att lägga alla ansträngningar på att få ner antalet aborter?
De problem som du beskriver där konflikter kring en graviditet uppstår är ju omöjliga att lösa. Om en part vill behålla barnet men den andra inte vill så finns ingen lösning som gör båda nöjda. En av dom ser sin avkomma dödas mot sin vilja. Hur ska någon kunna acceptera det?
Det bästa vi kan göra är att minska antalet tillfällen och i Sverige måste vi växa upp och ta ansvar för vår sexualitet och våra kroppar. Kan finnarna så kan vi.

Men då kunde du lika gärna vara för juridisk abort rent lagstiftningsmässigt men emot att det missbrukas?

Du är bara den sedvanliga kvinnliga röran. Äta kakakan och ha den kvar. Väx upp.

Det är så det är. Graviditeten äger kvinnorna och så ska det vara. Ingen har rätt att tvinga en kvinna till abort. Men som Katzyn säger, i många fall finns det förmodligen inget moraliskt rättfärdigande till abort. Det ska vara en sista utväg, inget alternativ.
Sedan tycker jag att vi måste tänka i banor som "frihet under ansvar". Alla får ta konsekvenser för sina egna fria handlingar. När barnet är fött så är det föräldrarnas ansvar att se till att barnet får ett värdigt liv och blir älskat.

Hur menar du missbrukas? Jag är emot juridisk abort eftersom jag tycker att om någon måste ta smällen för den rad taskiga val som gjorts så att en oönskad graviditet uppkommit, så är det föräldrarna som ska ta smällen för det, inte det oskyldiga barnet. Juridisk abort innebär att barnet straffas medan föräldrarna går fria.

Det är exakt det beteendet som är så patetiskt. Vuxna människor som tycker att det är bättre att deras oskyldiga spädbarn får ta straffet, än att de själva tar det. Var kommer den typen av defekta individer ifrån egentligen? Jag antar att det är för att det naturliga urvalet kommit ur spel för mänskligheten som de överlevt, eftersom det är evolutionsmässig galenskap att lämna sitt barn åt vargarna för att klara sig själv.

Vill du inte ha barn så ser du till att inte befrukta en kvinna. Hur jävla svårt är det att fatta att DU har ansvar för dina spermier.
Varför ska vi ge dig möjlighet till juridisk abort när du inte ens är kompetent nog att hantera din egen kuk.

Fast i det här fallet, om ett barn växer upp utan en förälder eller med dåliga ekonomiska villkor, så beror det ju på att mamman väljer att behålla ett barn som pappan inte vill ha. Visst, detta kommer då drabba barnet i slutändan, precis som vuxnas dåliga beslut alltid drabbar barnen. Men skulden för att detta drabbar barnet ligger helt och fullt på mamman, eftersom det bara är hon som kan avgöra om barnet ska födas eller inte.

Vem ska i så fall bestämma när det är sista utvägen?

Varför gäller inte det kvinnan? Vill hon inte ha barn så bor hon väl inte locka in en kuk i fittan?

Fast när barnet är fött är det ju i slutändan pappan som bestämmer om han ska finnas där för barnet eller inte. Så hans beslut är ju sist på snöret. Det går inte att komma ifrån.

I så fall ska ju naturligtvis omvänt gälla. Vill inte kvinnor ha barn så ska de inte ha sex. De ska i så fall inte ha någon rätt att få abort i efterhand. Varför ska vi ge kvinnorna rätt till abort om hon inte är kompetent nog att inte kunna avstå från sex.