Varför hjälpa troende i nöd?

1. Nej inte jag heller. Men de bör ju inte frukta det, eftersom gud tar hand om dem när de dör. Varför frukta döden om man är säker på att komma till "paradiset"? Visst, självmord ses ju ned på av samtliga religioner, men ändå. Om man gjort allt man kunnat, vad finns då att frukta?

2. Ja, men det förstår jag. Det går även helt i linje med Dawkins genteori. Men vad jag menar är att om jag som totalt icketroende förlikar mig med tanken på att de som tror är helt ok med att dö (psykologi deluxe), eftersom de tror att de hamnar på nåt bra ställe efteråt, borde jag väl kunna behandla troende och icketroende olika utan att min moral säger ifrån? Ok ok, detta kan ju ta tiiiid osv, men ändå. Utan att göra någon som helst koppling filosofiskt, kan vi jämföra med en extremt övertygad nazist som ser en jude el rom svälta. Han/hon är rimligtvis helt övertygad om att ingen hjälp är nödvändig i detta fall. Lite så tänkte jag kanske...
Men som sagt, ta liknelsen för vad den är.


Tjena hej. Svenska för utomjordingar?

Alltså, jag som otrogen fruktar inte döden, och jag ser ingen anledning för troende att göra det heller, men jag gillar mitt liv och tänker fanimej hålla fast vid det så länge jag kan. Jag tror detsamma gäller andra otrogna och troende; därför tänker jag inte göra skillnad på dem i en situation där jag har möjlighet att rädda ett liv.


Som sagt, jag tror de flesta människor tycker om att leva oavsett trosuppfattning. Jag tycker det är bäst att behandla folk utifrån sin egen etiska kompass snarare än deras.

Inte? Då skiljer vi oss väsentligt åt. Jag räds verkligen tanken på att dö. Såvida jag inte är gammal och har levt ett bra liv. Men samtidigt flyttas ju gränsen för "gammal" fram hela tiden. Hur som, vi som inte tror på gud el religion borde väl kanske frukta döden mer, eftersom vi vet att vi inte får någon "andra chans". Troende personer bör inte vara lika brydda, då de är övertygade om att få just denna "andra chans" i "livet efter detta". En icketroende dör rimligtvis med ångesten kretsande kring att allt nu tar slut. En troende kan säkert dö med ångest, men borde ur en psykologisk synvinkel vara mer "ok" med det. Därför känner jag spontant att om jag måste välja, väljer jag det som orsakar minst lidande. Dvs låta en person med tron om nytt liv efter detta, dö.


Tja, kanske. Men då bör Du inte rätta dig efter seder och bruk i fjärran länder?