Feminism och homosexualitet

Jag undrar varför feminismen drar såg många homosexuella anhängare, både män och kvinnor. Är det inte så att många av de allra mest extrema feministerna också är lesbiska, och många manliga supportrar är bögar?

Tittar man åt andra hållet, "maskuliniteten", om det nu finns ett sådant ord, är detta ju knappast förknippat med homosexualitet. Hade det funnits ett mansparti i stil med FI har jag svårt att se en massa homosexuella företrädare och anhängare.

Feminismen handlar väl i grunden kvinnofrågor, så varför har HBTQ-frågor så stor plats i denna rörelse?

Många maskulinitetsdyrkande män inom diverse fascistiska rörelse i Europa har varit bögar, eller i varje fall homosexuella. Varför just homosexuella (i det här fallet mestadels lesbiska) fått plats i de feministiska rörelserna är för att de rätt ofta illustrerar en problematik kring kön, sexualitet och genusuttryck. Sen har inte feminister alltid varit särskilt positiva till homosexualitet; Betty Friedan, om jag minns rätt, såg exempelvis lesbiska inte som riktiga kvinnor. Vissa lesbianer inom feminismen förespråkade dessutom lesbianism och hade en djupt elitistisk syn på sexualitet där det kvinnliga homosexuella såg som det högsta idealet och där heterosexualitet alltid var ett förtryck -- detta gjorde givetvis att många feminister kände sig alienerade och i slutet av 70-talet så blev lesbianerna alltmer undanknuffade från den feministiska rörelsen och försvann sedan ut i HBT-världen (där bögarna var och fortfarande är (eller?) den dominanta rösten). Något sånt typ.

Intressant historik. Dock vad jag tycker är slående är, iaf i sverige, att hbtq och feminism i princip verkar gå hand i hand, man hyllar och uppmuntrar hbtq. Om nu lesbianerna försvann från den feministiska rörelsen på 70-talet verkar det ju nu ha hittat tillbaka minst sagt.

Och en anekdot gällande fascismen: tar vi exempel med ernst röhm pekar väl mycket på att han eliminerades just för att han var bög, mao var den fascistiska rörelsen öppet extremt anti-gay, och är så än idag. Dagens kvinnorörelse är det totalt motsatta, man förespråkar till och med homosexualitet och vill se den som norm på vissa håll.

Båda är ute efter jämställdhet och lika rättigheter. Båda arbetar med köns- och sexualitetsfrågor. Simple as that.

Själv tycker jag att svenska kvinnor är bra mycket mer jämställda än männen. Både på det sociala planet och i officiella sammanhang. Både män och myndigheter slickar deras fittor, så att säga.

HBTQ-personer i Sverige har nuförtiden samma rättigheter inför staten som övrigt folk. Tycker inte de blir positivt särbehandlade där. Däremot tycker jag att Svenssons attityd tål att förändras lite grann. Tror det blir bättre med tiden där, såtillvida inte allt går åt helvete för Sverige.

Är själv bisexuell och antifeminist (antifeminist i den betydelsen att kvinnor inte ska behandlas bättre än män)

Vad skulle kunna var orsaker till att allt går åt helvete? VI ser väl en feminism på uppgång som aldrig förr, typ exemplet FIs explosionsartade uppgång i väljarundersökningar.

HBTQ finns hos de flesta feministiska (unga och urbana) rörelser i västvärlden, vad jag vet i alla fall. Det är ju dock så att Sveriges media är extremt centrerad till vad som händer i Stockholm och de värderingar och intressen som florerar där så det kanske rapporteras mer om det här i Sverige än vad det görs i många andra länder. Sen portades inte lesbiska från feminismen i slutet av 70-talet, men den extrema lesbianismen blev rätt marginell då.

Vad gäller ditt andra stycke så får jag be om ursäkt att jag läste lite fort. Om ett parti eller rörelse skulle grundas på en maskulin identitet och idé om mäns underordning i samhället så skulle med största sannolikhet det locka till sig de män som känner sig träffade och angripna av den rådande feministiska diskursen; dvs, (vita) heterosexuella män. Antagligen skulle en maskulin identitetspolitik vara rejält heteronormativ för att väga upp mot den feministiska homosexuella fixerins (i den mån den finns) -- jag skulle inte förvåna mig om den skulle anta de kritiska aspekterna av feminismen och blanda det med en konservativ syn på genus, familj och sexualitet. Nu håller homosexuella på att alltmer heterosexualiseras (=assimilera sig efter heterosexuellas ideal om familjebildning, villa, volvo etc) så det är möjligt att många bögar som anammat en borgerlig livsstil kan haka på. Alternativt så skulle vissa rätt aggressiva bögar som avskyr heterosexualiseringen och assimileringen av homosexuella kunna sympatisera med en maskulin identitetspolitik, men de skulle knappas bli poppis bland de borgerliga och heterosexuella männen som känner sig butt hurt av feministerna.

Den tilltagande högerextremisttrenden i Europa kan visa sig besvärlig för HBTQ-rörelsen.

Tror inte att HBTQ-folk kommer bli mer accepterade hos Svensson bara för att att en viss procent röstar på F!. Snarare tvärt om, eftersom den kommer associeras med feministernas tokerier.

Hade helst sett att bögar, flator, transor osv normaliserades i samhället utan feminismens hjälp.