Citat:
Ursprungligen postat av
-a-l-e-x-i-a-
Nu började det handla om curling och vad man "ska kunna" som tioåring.
Vad är det som säger att det handlar om curling bara för att en förälder går med på att/ respekterar barnets negativa känslor/inser vad som vore bäst för det specifika barnet inför att hantera ett okänt omklädningsrum med okända människor? Barnet kanske tar stort och vuxet ansvar inom många andra områden.
Det är sällan något är svart eller vitt...eller kan lablas som "curling" utifrån en typincident.
Det finns ju aldrig någon "typincident" (jag skulle kanske föredra "typresonemang but never mind) som är tillämpligt på varje enskild situation. Jag skulle dock hävda att de flesta normala tioåringar är fullt kapabla att klara av denna situation, givet förstås att man inte i ett ängsligt och överbeskyddande föräldraskap har underlåtit att förbereda dem för det. Den anmärkningen saknar inte en självkritisk udd: Jag ser absolut områden där jag curlat mina egna barn på ett vis jag inte finner fullt rimligt, inte minst jämfört med vad som förväntades av mig själv och mina egna generationskamrater och som vi också klarade.
En större djupdykning i det leder oss dock från ämnet, så det får bli en annan gång och i en annan tråd kanske. Hursomhelst så går det ju också en gräns där vem som helst måste inse att oavsett hur okapabelt barnet är och vilka problem det än har så kan det inte få följa med in i omklädningsrummet med förälder av motsatt kön. Det går att diskutera om den gränsen ska dras något lite längre bort än 10 år, men i mina ögon är det högst marginellt i så fall.
