Kolonisation av andra planeter

Tidigare ikväll gick ett program på kunskapskanalen som handlade om möjligheter för kolonisation av andra världar. Populärvetenskapsnörd som man är satt jag naturligtvis bänkad. Tyvärr tyckte jag inte att programmet belyste de rent praktiska aspekterna tillräckligt väl, utan fokuserade på flummiga utläggningar och teorier (från så kallade experter) om människans upptäckaranda och ihärdighet.

Man pratade om att förorena Mars för att skapa en atmosfär som kan bibehålla solvärme, sedan skicka syrebildande mikroorganismer och därefter växter, för att avsluta med att transportera djur och människor till planeten. Man nämnde även Jupiters måne Europa som möjlig tillflyktsort då jorden och eventuellt då Mars blivit för heta.

Programmet var sådär amerikanskt överoptimistiskt, och de tillfrågade "experterna" verkade lite väl besatta av sina idéer, drömmar och teorier för att vara särskilt sakliga. Själv är jag mycket skeptisk, men skulle gärna vilja höra vad andra har att säga.

1. Tror ni att mänskligheten överhuvud taget kommer existera då en planetflytt pga solens expansion blir aktuell? Vi snackar trots allt om cirka 5 miljarder år. Är mänsklighetens särställning på vår planet anledning nog att tro att vi kan överleva så länge, mycket mycket längre än någon annan djurart har existerat?

2. Är massproduktion av rymdskepp en realistisk tanke? Eller tvingas 99,99% av jordens befolkning stanna kvar och invänta en säker död?

3. Är det överhuvud taget möjligt att förvandla Mars till en planet liknande vår egen, vad gäller atmosfär etc? De mikroorganismer som ansågs lämpliga som första marsianer lever i Death Valley, vilket onekligen är en torr plats...men kräver inte även de något litet uns av vatten för att överleva?

Kommer någon på fler frågor att ställa är ni välkomna att bygga vidare.

1. 5 miljarder år är en ofantlig, nästan löjligt, lång tid. Det är inte speciellt troligt att vi, mänskligheten som vi känner till den, finns kvar då. Antingen har vi dött ut eller förändrats. Däremot kommer förhoppningsvis kolonisering av andra planeter ske tidigare än så.

2. Även om vi starkt förminskar det tidsperspektivet från det ursprungliga 5 miljarderna till kanske 100 000 år är det ändå en otroligt lång tid. Det är nästan inte lönt att spekulera i vilka tekniska framgångar som görs på en sådan lång tid. Snarare är det bara fantasin som sätter gränsen… och då finns det ju inget som hindrar oss från att kunna bygga enorma rymdskepp eller maskhål för den delen.

3. Vi känner ju till hur vi teoretiskt skulle gå till väga för att göra Mars beboelig. Så det är väl ”bara” att anpassa atmosfären till Tellus-standard, tillföra vatten (om det nu inte finns tillräckligt på plats redan) och sedan börja berika växt- och djurlivet. Men det skulle ju säkerligen ta en väldans lång tid att genomföra och jag har mina tveksamheter hur realistiskt det egentligen är att lyckas med ett sådant massivt projekt.

Jag tror att koloniseringen av Mars kan bli realistisk om en si så där 50-150 år men då skulle det främst handla om en mindre station och inte något storskaligt projekt att förändra planeten. Man kan ju dock inte bortse från att det är startskottet för en större kolonisering av planeten men att gå från en kolonisering genom att anlägga baser till att faktiskt "terraforma" planeten är nog lite väl stort. I alla fall inom en 500 års period...

1. Nej, fem miljarder år är så sjukt mycket att det är rentav fånigt att försöka föreställa sig hur vår teknologi vid denna tidpunkt skulle fungera. Varför de överhuvudtaget blandar in solens död i mänsklighetens framtida historia är en gåta. Så anglikanskt av dem att fåna till allt...

2. Om fem miljarder år är all tänkbart teknologi realistisk... Terraformering av just Mars blir svårt då planeten sannolikt saknar både vatten, atmosfär och ett stabilt magnetfält. Speciellt det sistnämnda blir svårt att lösa, då magnetfältet är det som annars skulle skydda atmosfären ifrån att långsamt blåsa bort i solvinden. Förutsatt att detta i framtiden kan lösas utan att hela jävla planetens inre på nytt måste smältas återstår den lilla detaljen att runt två biljoner ton kväve och minst hundra gånger så mycket vatten kommer att krävas för att på sikt kunna ge planeten en atmosfär där vi människor kan överleva.

Var hittar vi vattnet? Vatten finns i enorma mängder i yttre solsystemet, flera isiga månar verkar bestå av mer än 50% vattenis, så bara vi kan slänga iväg dessa mot Mars så är den detaljen fixad. Kvävet blir en svårare nöt att knäcka, då kvävesnö är betydligt mindre vanligt än vattenis, dock förekommer det säkerligen i tillräckliga mängder (som ni ser ovan gissningsvis minst 1%) för att kväveinnehållet i de månar vi slänger iväg emot Mars för att de innehåller vatten ska räcka för att ge en tillräckligt tät atmosfär, förutsatt att vi väljer rätt månar. Det kommer att krävas en hel del energi och framför allt logistik för att förflytta dessa månar, men förutsatt att vi i framtiden kan nyttja deuterium-tritumfusion så är energifrågan löst i.o.m att gasjättarna består utav väte (varav lite deuterium), vilket även vätet i det vatten som finns överallt gör. Gasjättarna består även utav helium-3, vilket med en neutron ger tritum. Tur att deuterium-tritum ger helium-4 + neutron då. Kärnfysik är inte min bok, men det ser lovande ut, ellerhur?

Koldioxid, som är ett måste för att ekosystemet ska komma igång och syre ska produceras, är förhållandevis enkelt att plocka fram jämfört med att spela biljard med uranusmånar. Det finns bundet i bergrunden i stora mängder i form utav karbonater, precis som på jorden. I denna bergrund finns även sulfider och sulfater. Då dessa bergarter smälts i ett vulkanutbrott eller av att en måne slängs ned på planeten eller att en stor jävla freshnell lins med diam 40 000 km bränner planetytan så frigörs koldioxid, svaveldioxid, svaveltrioxid och svavel, och förutsatt att man placerat rätt sorts konstiga svavelätande bakterier på planeten samt elektrolyserat havet lite så kommer karbonatjonernas valenser att kunna fyllas med sulfatjoner, vilket är bra då detta leder till att vår älskade koldioxid inte återabsorberas. Samma process som gav jordens andra atmosfär, med skillnaden att energin i de mänskliga våldsamheterna jag talar om får ersätta jordens naturliga vulkanism.

Koldioxiden (i början sannolikt majoriteten av atmosfärens vikt) kan därefter med hjälp utav bakterier, alger, planter och tills sist djur omvandlas i biomaterial, tills en stabil atmosfär uppnåtts och människor kan ta av sig sina fula rymddräkter, men jag hade nog ändå låtit bli Mars med tanke på att vädret ändå kommer att bli kallt och jävligt pga Mars större avstånd ifrån solen.
Med reservation för eventuella fel och tokigheter.

Precis - vatten finns det i närmast obegränsade mängder i Solsystemet.
Och man har ju hittat vatten både på Månen och på Mars.

Jag tror benhårt på detta. Hurvida vi finns kvar efter fem miljarder år - är ju givetvis omöjligt att spekulera i. Men, jag hoppas att vi får tummen ur och börjar kolonisera Solsystemet i min livstid i alla fall. Och inom 50 - 100 år har både självförsörjande baser på många klot, likväl som att vi börjat planera för hur vi skall ta oss till andra stjärnor.

Givetvis finns risken att vi raderas ut av en asterioid eller av en ny istid.
Och har vi då inte sett till att placera äggen i mer än en korg, ja, då förtjänar vi kanske vår undergång.

Jag hoppas att vi är klokare än så.

Jag tror inte så mycket på just Mars. Mars är en brunn av gravitation, precis som jorden, och än värre en där solenergin är mycket lägre och det knappt finns något vatten (=bränsle) för att kunna återvända. Samma med de flesta större klot i solsystemet, visst finns gravitation som t.o.m är större än månens på flera ställen, men samtidigt så är det fortfarande för lite för mänskligt liv i normal form och folk som lever i sådana kolonier måste leva det mesta av sina liv under jord då solens strålning och annan kosmisk strålning annars kostant sköljer över dem.

Rymdstationer är en annan femma. Asteroidbältet innehåller tusentals klippblock bestående av 22% järn, 2% nickel och en massa andra metaller. Att separera ut "järnfasen" är förhållandevis enkelt, förutsatt att man har tillgång till energi. I rymden skiner solen alltid, och även om det är svagare såpass långt ute i solsystemet (2,8AU), så är det inte svårt att föreställa sig att en sådan anläggning kan komma att drivas av solenergi.
Alltså blir detta "asteroidjärn" väldigt billigt, och kan användas för att bygga STORA saker i rymden, och jag tror att hjulformade* rymdstationer med en diameter på åtskilliga hundra meter blir mänsklighetens (och "postmänskligheten"s) huvudsakliga boplatser i rymden. En halvmeter solitt järn så är den kosmiska strålningen minskad till nästan ingenting!

Jag tror mycket på en utflyttning likt de pionjärer som lade grunden till den europeiska kolonisationen av nordamerika. Politiska och religiösa extremister som satsade allt för chansen att leva på sitt eget vis långt borta ifrån europas statskyrkor, biskopar och enväldiga kungar.

Tro inte att absolut frihet och rättvisa råder bara för att världen demokratiseras, det är fortfarande en majoritetens diktatur, och de grupper som tycker något annat får än så länge vackert anpassa sig till mainstream-socialliberalernas modetrendsliknande affektioner. Annat blir det i en större rymdstation i omloppsbana runt Rhea tillsammans med enbart likasinnade! DET är frihet.

The meek shall inherit the earth, the bold will be out colonizing the stars...
*artificiell gravitation genom rotation...

Jomazi: Mycket tilltalande idé, får jag säga. Jag vet inte hur det genomsnittliga mänskliga psyket skulle reagera på att bo på en hjulformad rymdstation (vilken trots allt måste bli ganska begränsad vad gäller inre yta), men det är en otroligt kittlande tanke. Skulle en sådan ingå i någon omloppsbana, och i så fall kring vad? En planet? En sol?

Just Mars ansågs lämplig då den under en period i solens expansion kommer befinna sig inom precis rätt avstånd från solen för att passa oss jordanpassade varelser, men som redan har sagts tycker jag att det är för mycket som talar emot, bl.a. brist på tillförlitligt magnetfält (utan vilket vår jord genast skulle upphöra att vara beboelig) och mig veterligen brist på vatten. Man har väl hittat vad man tror är spår av vattendrag på Mars, men det betyder ju inte nödvändigtvis att dessa finns kvar.

Jag instämmer annars med alla föregående talare i hoppet om att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan placera ut baser på närliggande himlakroppar. Det borde ju åtminstone inte vara helt orealistiskt att upprätta någon slags anläggning på månen. Tyvärr finns väl inga större ekonomiska intressen bakom detta, då månen inte har så mycket att erbjuda ur kapitalismens synvinkel. Trist att en sådan sak ska behöva bromsa vårt utforskande.

Jag hopppas på att vi börjar bygga stationer ute i rymden i min livstid, ännu hellre att vi skulle kolonisera någon planet, skulle vara jäkligt spännande. Fram med privata företag för att få ut vanligt folk i rymden. Det är nog det snabbaste sättet!

Lite OT: Försvinner inte "gravitationen" om man springer mot rotationsriktningen på rymdstationen?

Det låter knepigt. Solens styrka flukterar dessutom så kraftigt under perioden innan expansionen att Mars sannolikt inte skulle bli speciellt beboeligt, även om den dessförinnan terraformerats.

Men var är perpektivet i dessa framtidsvisioner, till och med med dagens mesteknologi så skulle vi kunna skicka rymdsonder till andra sidan galaxen på 1/10 av den tiden! Även om ljuset visar sig vara den absoluta fartgränsen så har vi faktiskt runt 100 000 000 000 stjärnor inom bara 70 000 års räckhåll.

Jag undrar också hur det hade varit att bo på en dylik station! Jag personligen skulle nog sakna naturen, men det blir nog inte värre än att bo i en rörig storstad i stil med ex stockholm. Och är man uppväxt på en sådan station så reflekterar man nog knappast över det hela.

Ska man springa bort all gravitation (om denna motsv 1g) på en sådan station med diam 500 m så måste man springa i 49,5m/s (178km/h). Denna effekt, som även får ex. duschstrålar att synbart bli böjda, har ett fint namn som jag glömt.

Tillägg - Rymdkapitalism
Månen och asteriodbältet har mycket att erbjuda - men de innan nämnda väldigt stora ekonomiska fördelarna av att producera i rymden gäller främst om du säljer till någon annan i rymden. Ett fåtal ämnen (främst platinametaller) är såpass mycket vanligare i asteriodbältet än på jorden att det skulle löna sig att utvinna dem, men grundinvesteringarna skulle troligen bli alltför stora för att det skulle löna sig för en såpass liten marknad som försäljningen av dessa ämnen är.

Helium-3 (som finns på månen och likn "oskyddade" himlakroppar samt på gasjättarna) har föreslagits som fusionsbränsle enl. mitt första inlägg, men det finns ämnen på jorden som fungerar lika bra, varför detta i sig inte motiverar någon utvinning.

MEN, det är inte bara möjlig ekonomisk vinning som styr oss människor. De första pionjärresorna och stationerna kommer sannolikt att kosta helvetes mycket och knappt generera någon vinst alls, men förlusten minskar i takt med att fler flyttar ut, och tillslut kanske rentav det hela går med vinst. Det som vänder det hela blir handeln mellan de olika baserna och stationerna. Allt producerat på jorden kostar i rymden guldskjortan, med de förutsättningarna + lite kapitalism så dröjer det inte länge innan saker händer.

Tänk om vi skulle skapa ett tropiskt klimat på Antarktis, utan att förändra resten av Jordens klimat nämvärt? Det känns shopplöst svårt men vore bara en barnlek jämfört med att terraforma Mars (pga avståndet om inte annat).

dessutom, varför skulle vi terraforma andra planeter, när det är mycket mycket billigare att bygga hus med perfekt inneklimat?

Alltså - jag tvivlar på att vi kan utveckla en byggteknik som kan stå emot Solens förvandlig till en supernova - särskilt som hela jordklotet i så fall kommer att förgasas.

Och hur bra än blir så tror jag inte heller det är så kul att bo kvar på ett jordklot som är nedisat (vilket inom kort kommer att hända).

Det handlar om riskspridning.

Om vi vill att vår art skall leva.

Och det vill vi väl?

Coriolis-kraft/effekt kanske du tänker på?

Jag tror inte heller att det är ekonomisk vinning som enbart driver människan. Men det är helt klart en fet morot. IMHO så kommer utvecklingen att gå snabbare om företag skulle göra satsningar på att få ut tex. turister i rymden. Om det skulle gå bra så skulle de få konkurrenter och ett nytt space-race är ett faktum. Iofs så kanske det är svårt för ett företag att göra en sådan satsning pga de enorma investeringarna (som du skrev Jomazi). Fast om tex herr Trump + den saudiarabiska Kunga Familjen skulle starta Acme Space så kanske det finns tillräckligt med kapital.
Problemet är väl att det är ett riktigt ekonomiskt kamikaze projekt. Men folk är ju inte blyga att betala för rymdfärder...

Jo rymdturism kan vara en väg att gå. http://www.space.com/missionlaunches...dventures.html