Regler för sammansatta ord? [Foge-s]

Stavas det med två "s" - Davids-stjärna, eller med ett "s" - David-stjärna.

Davidsstjärna.

Google:
davidsstjärna - 550 träffar
davidstjärna - 1060 träffar

Nå, flest är inte alltid mest rätt.

Vem använder vad:

davidsstjärna:
Svt: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=6066&a=166034
NSF: http://66.102.9.104/search?q=cache:L...C3%A4rna&hl=sv
Radio Islam: http://www.radioislam.org/judemakt/tv-radio.htm
Judisk krönika: http://www.judiskkronika.se/b_12005.htm

davidstjärna:
Institut för Judisk kultur: http://www.ijk-s.se/svejud/sejudetk.htm
Menorah: http://www.menorah-sweden.com/artikl...r01nr4s30.html
Radio Islam: http://www.radioislam.org/islam/sven...dok/nyhet6.htm

Nåväl, där blev man inte klokare.

Det bör finnas någon regel mot dubbla s före en konsonant - men jag är banne mej inte säker.

Det finns en regel som säger att enstaka fonem inte har dubbelkonsonant före annan konsonant. När flera morfem är inblandade kan vi däremot ha dubbelkonsonant följd av annan konsonant.
Därför skriver vi sjyst och inte *sjysst men kysst och inte *kyst - sjyst går inte att dela in i morfem, det vill säga betydelsebärande enheter, medan kysst går att dela in i kyss och t.

Att varken glas-skål eller glass-skål stavas *glaskål, utan snarare glasskål torde vara tillräckligt för att övertyga dig om att någon allmän regel mot dubbla s före konsonanter inte finns.

Alla sammansättningar på david- har ett s i sammansättningsfogen. Reglerna för vilka ord som får foge-s efter sig är överväldigande många, och för många ord förekommer varianter både med och utan foge-s.

För övrigt är det väl ingen som säger *davidstjärna, eller?

Det heter faktiskt Davids-stjärna och inte David-stjärna. Hur svårt kan det vara då?

Jag gjorde en sökning på dn.se och svd.se. Davidsstjärna gav 8+11 träffar. Davidstjärna gav 0+1 träffar. Dessutom säger SAOL att det heter davidsstjärna. TopDawg och brtkrbzhnv har alltså rätt.

Men vad ni babblar, är det inte mycket enklare att säga att i svenskan har vi genitiv-s i sammansatta ord?

Förstås är det enklare, men det är inte korrekt.
Svenskan har inte genitiv-s i sammansatta ord.
I vissa sammansatta ord har svenskan ett foge-s, i vissa inte.
Reglerna för vilka som har det är väldigt många.

Lastbil men leksaksbil, bilolycka men lastbilsolycka, tidsadverb och rumsadverbial men tiddelning och rumtid och både tidrymd och tidsrymd.

Det hade räckt om du skrivit vad SAOL säger. Tyvärr har jag inte den boken hemma.

Då så, då är det så.

Språknämnden noterar:

(<http://www.spraknamnden.se/spraklada...;objekttyp=lan>.)

En rent skrivregelsmässig fundering: Varför använde Ni en asterisk för att markera de mindre formella orden i ovannämnda citat?

Hur lyder reglerna för när foge-s i sammansatta ord ska användas? Visst finns det den klassiska regeln som säger att ett redan sammansatt ord som sätts ihop med ett annat får ett "s" inskjutet, till exempel järnväg och järnvägsspår, men sen då? Vad är reglerna för ord som är sammansatta av endast två ord? Ibland verkar det ju som att det inte finns någon logik alls... till exempel heter det tidpunkt och tidtabell, men tidsanda och tidsbrist. Likaså berggrund och bergsprängare, men bergsrygg och bergspredikan. Men detta kanske beror på nån kombination av antal stavelser, accent och avslutande/inledande bokstäver i de sammansatta ordens beståndsdelar? Nån som känner till dessa regler?