Ju mer man planerar, desto värre går det

Är det fler än mig som upplever att ju bättre ekonomiskt man får det och ju mer man planerar för sin lyckliga framtid, desto mer krångel uppstår? Är det Guds sätt att förklara att "du skulle inte ens kunna ta ett andetag utan min hjälp"?

Vilken religion talar du om nu??

Jag har inte nämnt någon religion. Gå tilllbaka till din håla.

Då kan man fråga sig varför tråden ligger under Religion?

sluta ha förväntningar

ett framgångsrikt nu är nyckeln

Ursäkta mig, men du frågade i religionsforumet och jag undrade var kopplingen till religion var.

Jag gick till närmsta grannen och frågade om jag kunde låna några cigaretter, något som jag normalt inte gör (jag har ringt på deras dörr bara en gång förut). Mannen i huset öppnade och svarade att han slutade röka för längesen, så jag frågade "men frugan då" (hon står jämt och röker utanför)? Han svarade att de just hade separerat, och det krävs väl ingen Einstein för att fatta att det var meningen att jag skulle gå dit och fråga om hans fru?

Men vem utnyttjade mig? Gud eller Satan?

Ingen av dem, tror jag

Men det känns som att du just nu är sökt av Gud, och då menar jag den levande Guden, med Jesus som son och den helige Ande som hjälpare.

Jag försöker alltid se det komiska i en del händelser i mitt liv och vad Gud gör, (man ska inte ta allt på så blodigt allvar och se på sig själv och sin betydelse med alltför stort allvar), och där jag sökte något jag bestämt mig för, där visade det sig vara något helt annat än det jag tänkt från början.

(Som när jag gick i öknen i södra Israel och skulle besöka en ortodox judisk familj i en by på andra sidan vägen. Jag hade nämligen konverterat till judendomen året innan och nu ville jag tala med dem).

Mötte dem, helt ortodoxt klädda (tinninglockar 'payes', kvinnan hade sjal knuten runt håret) och de verkade bara vara en vanlig ortodox judisk familj, (de håller Jesus och kristendomen långt bort från sig, skall nämnas), och när jag kom in i deras kök, så visade det sig att de var messianska judar, väldigt överlåtna sådana! (Alltså, de trodde på Jesus som sin judiske Messias). Vad jag kände mig lurad!! (Jag var väldigt känslig för sånt där). Men jag kunde inte skylla på någon, tyvärr. Det var ju bara som det var. Jag tyckte Jesus förföljde mig här.
Det som hände senare, är en annan historia.

Men jag känner igen när någon är sökt av Gud.
Men du vet själv inom dig vad du ska göra med dina tankar, tror jag. Lycka till!

Stackarn, inte kan han få lite lugn och ro innan granarna försöker sätta på x frugan hans.

Varför skulle det ha varit någon påhittad figur som "utnyttjade" dig och inte ett helt ordinärt sammanträffande?

Låter mer som om det är dina egna farhågor som talar än att det skulle vara influenser utifrån.