Hej alla flashbackare!
Om jag skriver lite fel beror de på min tröga tagen på mobilen... Hur som helst.
Jag var ute med sällskap och drack nått glas med min fästman en lördag för 6 mån sedan, när vi kom hem var snubben trött men inte jag, så satt uppe ett tag och surfa. Blev rastlös och lite smått trött så jag gick och la mig bredvid honom som låg och sov djupt.
Ibland när jag sluter mina ögon (fullt medveten) så ser jag mönster, vilket är normalt. Men denna gång hände något helt jävla sjukt! Jag blunda och börja se lite mönster men denna gång var de så skarpa. Från ingenstans ser jag jesus! Alltså det var som en 3D bild av jesus men han rörde på sig. Jag öppnar ögona och gnugga de lite, därefter slöt jag dem igen. Samma sak ser jag, men han blir alltet tydlig. Han viftar med armarna. Då undrar ni kanske varför? Men jag visste klart och tydligt varför, han talade med mig med kroppsspråk, "inte än" visar han. Han försökte vifta bort mig samtidigt kände jag en sån lycka. I mina tankar säger jag att jag vill följa med honom. - lämna mig inte, jag vill följa med dig. Han försvinner sakta ifrån mig och jag dras tillbaka. Han försvann!!
Jag öppnar ögona, stänger dem igen för att se det jag såg igen. Försökte flera gånger men han försvann!
Jag kan säga att jag var helt 100% vaken. Detta kanske inte är trovärdigt men jag såg jesus! Den perioden hade jag hamnat i någon sorts deprission och allt kändes bara jobbigt och ångestfyllt. Jag brukade medicinera ångestdämpande tabletter och jag visste om att det jag gjorde tog stryk på mig. Tabletterna jag tog var tramadol och det blev allt mer med tiden. Jag kände mig som en pundare, dock syntes det ej på mig att jag "missbruka". Men jag visste att om jag skulle fortsätta så kommer det att leda till något dåligt. Var verkligen på botten!
Hur som.. En vecka efter hände en hemsk grej, jag fick ett epeleptiskt anfall på grund av "överdosering" av tramadol. Detta var min uppenbarelse! Jag var för första gången rädd på riktigt, och att jag såg jesus tala med mig på något sätt kändes i hela kroppen! Jag ville följa med honom till andra sidan på grund av hur dåligt jag mådde. Men han vifta bort mig, - din tid är inte ännu kommen. Ungefär den tolkningen. Efter den händelsen slutade jag tvärt, jag sket i hur jag skulle må vid avvänjningen. Jag blev stark och hade sån vilja. Det fanns inte en enda gång jag ens kände ett återfall! På 1 vecka blev jag fri! Och jag mår skit bra idag. Är frisk och glad men glömmer aldrig min stund.
Om jag skriver lite fel beror de på min tröga tagen på mobilen... Hur som helst.
Jag var ute med sällskap och drack nått glas med min fästman en lördag för 6 mån sedan, när vi kom hem var snubben trött men inte jag, så satt uppe ett tag och surfa. Blev rastlös och lite smått trött så jag gick och la mig bredvid honom som låg och sov djupt.
Ibland när jag sluter mina ögon (fullt medveten) så ser jag mönster, vilket är normalt. Men denna gång hände något helt jävla sjukt! Jag blunda och börja se lite mönster men denna gång var de så skarpa. Från ingenstans ser jag jesus! Alltså det var som en 3D bild av jesus men han rörde på sig. Jag öppnar ögona och gnugga de lite, därefter slöt jag dem igen. Samma sak ser jag, men han blir alltet tydlig. Han viftar med armarna. Då undrar ni kanske varför? Men jag visste klart och tydligt varför, han talade med mig med kroppsspråk, "inte än" visar han. Han försökte vifta bort mig samtidigt kände jag en sån lycka. I mina tankar säger jag att jag vill följa med honom. - lämna mig inte, jag vill följa med dig. Han försvinner sakta ifrån mig och jag dras tillbaka. Han försvann!!
Jag öppnar ögona, stänger dem igen för att se det jag såg igen. Försökte flera gånger men han försvann!
Jag kan säga att jag var helt 100% vaken. Detta kanske inte är trovärdigt men jag såg jesus! Den perioden hade jag hamnat i någon sorts deprission och allt kändes bara jobbigt och ångestfyllt. Jag brukade medicinera ångestdämpande tabletter och jag visste om att det jag gjorde tog stryk på mig. Tabletterna jag tog var tramadol och det blev allt mer med tiden. Jag kände mig som en pundare, dock syntes det ej på mig att jag "missbruka". Men jag visste att om jag skulle fortsätta så kommer det att leda till något dåligt. Var verkligen på botten!
Hur som.. En vecka efter hände en hemsk grej, jag fick ett epeleptiskt anfall på grund av "överdosering" av tramadol. Detta var min uppenbarelse! Jag var för första gången rädd på riktigt, och att jag såg jesus tala med mig på något sätt kändes i hela kroppen! Jag ville följa med honom till andra sidan på grund av hur dåligt jag mådde. Men han vifta bort mig, - din tid är inte ännu kommen. Ungefär den tolkningen. Efter den händelsen slutade jag tvärt, jag sket i hur jag skulle må vid avvänjningen. Jag blev stark och hade sån vilja. Det fanns inte en enda gång jag ens kände ett återfall! På 1 vecka blev jag fri! Och jag mår skit bra idag. Är frisk och glad men glömmer aldrig min stund.
