Bibelns två förbund

Förbundet med hela mänskligheten gäller fortfarande:

3Allt som lever och rör sig skall vara er föda; allt detta ger jag er så som jag gav er de gröna örterna. 4Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta. 5Och för ert eget blod skall jag kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och av varje människa skall jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa.

1 mos 9:3-5

Så blodmat, och blodrester i kött, är fortfarande ett brott mot Jahves universella lag. Lite taskigt att en blodpudding kan kosta dig en evighet i helvetet, men så är det... Det gäller ju att prioritera som gud.

Det finns ganska mycket att säga om Guds förbund. Jag förstår vad ts menar, men det kan väl även vara klokt att skriva att det finns fler än två förbund i bibeln:
http://www.compellingtruth.org/coven...the-Bible.html

1. Förbundet med Adam
2. Förbundet med Noa
3. Förbundet med Abraham
4. Palestinska förbundet
5. Förbundet med Mose
6. Förbundet med David
7. Det nya förbundet

Det är sant att man kan definiera det så, på sätt och vis, dvs om man vill rota fram allt som kan kallas för förbund. Jag använde den två-delade indelningen som Paulus använder sig av i Galaterbrevet, och som används på andra ställen i NT. Detta för att bemöta vanliga missuppfattningar.

Jag tyckte jag var väldigt tydlig men ni verkar ha svårt att förstå. Jag provar igen:

Vad gör er tolkning av bibeln mer legitim än t ex Ken Hams tolkning?

Svar: Varför inte.

Med andra ord. Frågan är för mycket von oben. Exempel:

A: Hitler hade en kvinna i sitt liv.
B: Nej han hade två.

C: Varför lyssna på A istället för B?
D: Vet inte. Vad lägger de fram för bevis?
C: Skit i det. Svara på frågan bara.

Man får ju ta ställning till argumentationen. Om det är något som brister i min argumentation och om det finns ett bättre sätt att förstå Bibeln så är jag intresserad av att få veta det.

Kristna lever efter ett nytt förbund genom Jesus och inte via Moses lag.

Detta betyder inte att saker som står i GT bara kan ignoreras heltför allt i GT handlar inte om Moses lag utan om Gud och människors relation till gud.

Så kristna behöver inte följa moses lagar eller de 10 budorden eller liknande förde anser att alla dem har blivit förlegade i och med kristus och det nya förbundet.

Dock som det påpekas tidigare finns det flera förbund och i tex USA är det vanligt att även kristna följer förbundet för omskärelse.

Det finns ju lite olika syn på detta, än idag, mellan olika kristna:
http://en.wikipedia.org/wiki/Christi...e_Old_Covenant

Redan från början fanns olika inställningar till Torah, i Apostlagärningarna kan vi t.ex. läsa om rådet i Jerusalem, där vissa menade att mosaisk lag skulle gälla för alla kristna och andra menade att bara delar av den skulle gälla (vilket vissa menar snarare är delar av den noakidiska lagen). Där gick, enligt Apostlagärningarna, de som menade att enbart delar av lagen skulle gälla alla vinnande ur konflikten - dock handlade det här inte om att det nya förbundet ersätter det gamla, utan om att det nya uppfyller det gamla. Dvs även den mosaiska lagen skulle följas av kristna med judiskt ursprung, medan bara ett fåtal lagar skulle gälla kristna med hedniskt ursprung. Detta stämmer överens med vad Eusebius skriver, att biskoparna i Jerusalem upprätthöll den mosaiska lagen fram tills förstörelsen av Jerusalem (tills dess hölls ju positionen av kristna med judiskt ursprung).

Paulus verkar, i motsättning till Jerusalemrådet, däremot mena att lagen är "upphävd" - dvs att varken kristna med judiskt eller hedniskt ursprung behöver följa den. Han går även emot de lagar som Jerusalemrådet beslutade skulle gälla för de hednakristna - i Jerusalem beslutade apostlarna t.ex. att ätandet av kött offrat till avgudar skulle vara förbjudet för alla kristna, där Paulus istället menar att ätandet av sådant kött är okej. Paulus motivation här verkar främst vara att han tolkar buden allegoriskt (han tar upp exempel på lagen som auktoritativ, t.ex. budet att inte binda ihop munnen på oxen, medan han istället för en bokstavlig tolkning menar att det är en allegorisk tolkning som bör göras av budet). Paulus verkar mest mena att de "praktiska" och "rituella" delarna av Torah inte längre gäller, medan de mer "spirituella" och "moraliska" delarna fortfarande gäller - varför han också tolkar "praktiska" bud som allegorier för spirituella och moraliska poänger.

De kristna som menade att alla kristna skulle följa den mosaiska lagen verkar också ha fortsatt att mena detta långt efter Jerusalemrådet, t.ex. fanns en grupp judisk-kristna som kallades ebioniter/evjoniter kvar i några hundra - kanske så mycket som tusen - år efter rådet, vilka menade att mosaisk lag fortfarande ska upprätthållas av kristna.

I Nya Testamentet verkar det främst vara Hebreerbrevet som står för tolkningen att det nya förbundet ersätter det gamla - så någon klar och tydlig lära om hur kristna ska förhålla sig till Torah finns inte riktigt, varken i Bibeln eller hos de tidiga kristna där många olika inställningar fanns. Liksom det finns olika inställningar än idag - etiopisk-ortodoxa kyrkan håller t.ex. fortfarande fast vid ett flertal regler kring mat och slakt (och övrigt) från Torah, liksom de fortfarande håller budordet om hedra sabbaten (vilket för de flesta kristna blev förbjudet i mitten på 300-talet, vid kyrkorådet i Laodikeia).

Så någon helt enkel tolkning finns inte här, utan olika författare i Nya Testamentet ger lite olika svar på hur en kristen ska förhålla sig till Torah, och av vilka anledningar man så bör göra, liksom olika kristna grupper genom alla tider också haft lite olika åsikter om detta.

Apostlamötet i Jerusalem (som det står om i Apg 15) skildrar en ny frågeställning som dök upp. Invädningarna kom inte från apostlarna utan från enskilda personer från judeen (judekristna) som Paulus och Barnabas tvistade med på annan ort (i Gal 2:4 beskrivs de som "falska bröder som smugit sig in"), samt några från fariseernas parti som hade kommit till tro i Jerusalem. Så snart frågan behandlades enades man (Apg 15:22; Apg 15:25). Man skall alltså inte föreställa sig att det bland apostlarna fanns olika meningar i denna sak. De felaktiga ideerna kom från de som sammanblandade det gamla förbundet med det nya och trodde att sinai-förbundet med Israel skulle börja överföras till hedningarna. En del av dem verkar inte ha varit riktiga kristna, utan sådana som drogs med efter all synagogsundervisning och verkar ha sett detta som möjlighet att skapa proselyter för judisk tro "De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar." (Gal 2:4). Efter två tal av apostlar enades hela församlingen, så det var ingen utdragen process så snart frågan togs upp för behandling. Samma sak har ju skett senare i kyrkohistorien... dvs att en falsk lära börjar förespråkas av någon eller några, och så behandlas ämnet utifrån apostolisk undervisning och så fastställer man vad som är riktigt och avvisar den obibliska uppfattningen.


Mötets utslag tyder på att man mest höll lagen för att inte väcka anstöt bland judarna och för att det inte fanns skäl för dem att överge sina seder och bruk som i sig själva inte är felaktiga om man gör dem i en fri evangelisk anda och inte för att köpa sig in i himmelriket. Man måste gå till botten med innebörden av Jesu död och uppståndelse för att få en biblisk syn på det här. Apostlarna lärde inte att judekristna skulle hålla lagen på samma sätt som tidigare. Petrus fick ju tydliga uppenbarelser som lärde honom både att inte betrakta viss mat som oren och att inte betrakta hedningarna som orena. Bara en sådan sak visar ju att man fick en helt ny syn på lagens funktion och uppfyllelse i Kristus.

.

De "lagarna" motiveras med att man itne skall väcka anstöt hos de som eventuellt kan omvändas bland judarna. "Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat." (Apg 15:21).

.

Ja, de levde ju mer efter judiska seder. Samtidigt hade man inte den fariseeiska synen på lagen, dess funktion och ändamål. I Kristus är människan förklarad rättfärdig och lever under nåden, inte under lagen (när det gäller ställningen inför Gud), men vill samtidigt hålla buden i den mån de tjänar Guds rike. När Petrus således besökte hednakristna så iakttog han inte de judiska sederna. För han förstod. Men när andra (som inte förstått den kristna friheten ännu) kom till platsen så började han ändra sitt beteende och blev därför korrigerad av Paulus inför alla. Han hade då inte ändrat uppfattning utan börjat hyckla av någon slags rädsla. Felet i detta var att han som exempel fick människor att tro att de måste göra som han. I det läget borde han istället ha passat på att demonstrera den kristna friheten. Inget tyder på att Petrus och Paulus hade olika kristendomsuppfattning. Se slutet på Petrus andra brev.

.

Se syftet med lagarna som förklarades under mötet (Apg 15:21). Man får inte heller blunda för denna tydliga information som sades under mötet av Petrus själv "Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd." (Apg 15:10-11).

.

Nej, allegorisk tolkning eller utläggning av skriftställen är inte motivationen. Han utlägger ju många gånger lagen på ett konkret icke-allegoriskt sätt.

.

Varken för Paulus, Petrus eller någon annan av apostlarna var lagen ett självändamål som måste hållas bara för att det måste hållas. Antingen är det för att Gud kräver det, för att människan skall komma i rätt ställning inför Gud och inte förbryta sig mot honom, eller så gäller lagen inte. Eftersom Kristus är "lagens slut till rättfärdighet för var och en som tror" har lagen sekundära funktioner, dvs inte för att komma i rätt ställning inför Gud. Genom tron på Jesus Kristus, den han är och vad han gjort, kommer människan i rätt ställning inför Gud. Lagens sekundära funktioner är att avslöja synden, hålla oss borta från moraliskt fördärv, behaga Gud, tjäna människor osv. I detta finns inget utrymme för fariseism, legalism eller lag-som-självändamål. Det nya är att en helt ny rättfärdighet har presenteras för mänskligheten. Den fanns redan innan Jesus kom (den märks ju i många uttalanden i GT), men först genom apostlarna blev den grundligt förkunnad. Den innebär en rättfärdighet som är en frikännande dom i Jesus Kristus, dvs ett juridiskt fastställande av Gud att människan inte är under förbannelse, dom och förkastande, utan upptagna som barn, därför att Jesus har friköpt oss. Det tas emot genom tron. När man håller budskapet för sant, dvs tror det, så äger man det. Därför är krav på laguppfyllnad ett absolut och fullständigt förnekande av hela evangeliet. Det går inte att samtidigt tro att Gud har gjort oss helt fria och samtidigt tro att vi måste göra något för att bli helt fria. Däremot lär NT på många ställen helgelse. Men den har alltid sin utgångspunkt i att man tror på Guds frikännande dom. Således skriver även Jakob (som blivit känd för sitt tal om att "tron utan gärningar är död") att de kristna "skall dömas efter frihetens lag".

.

Ja, Paulus kallade dem som lärde så för falska apostlar, även om de trodde på Jesus.

.

Inte sant.


När jag läser kyrkohistoriska skrifter från ca 90-200 e.kr så finner jag inte något annat evangelium eller annan syn på lagen än den som Paulus hade eller Luther hade. En del tidiga kyrkofäder skriver t o m att det är omöjligt att vara kristen och judaisera, hålla sabbat osv. Att sådant behövde poängteras hörde ihop med att det fanns människor i pereferin som inte hade en klar uppfattning om lagens ändamål och den plats lagen har genom jesus. Först senare uppstod förvirring inom kristenheten kring synen på lag, evangelium, goda gärningar osv. Aposteln Petrus förutsade det (2 Pet 2:1-3). Det är helt fel att spela ut den ena aposteln mot den andre. Jesus själv har sagt att den som tar emot någon som han sänder tar emot Jesus och den som avvisar någon som han sänder avvisar Jesus. Paulus var sänd av Jesus och godkändes av Petrus och de andra. Han tar ofta upp detta i inledningen av sina brev ("utsänd av.."), därför att han förtalades av de som hade en annan syn på lagen och som ville få det till att Paulus inte var något märkvärdigt som man måste lyssna till.

Sammanhang

Markus 7
…18Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne, 19eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren. 20Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.…

Jesus säger att all mat inklusive blodmat och blodrester av kött är rent.

Ok, slarvade kanske lite när jag läste trådstarten. För att svara på den då:

Problemet med att debattera kristendom (eller för den delen andra religioner) som icke-troende, är att det långt ifrån råder konsensus bland troende hur bibeln ska tolkas. Du gör en tolkning av bibeln, nästa gör en annan. Jag vill påstå att kristendomen inte bör räknas som en religion. Påstår man att kristendomen har si eller så många hundra miljoner anhängare, måste man även vara beredd att försvara de där udda tolkningarna som inkluderar delar av gamla testamentet. Problemet för den troende blir då att man endast företräder en väldigt liten minoritet (sett till den stora massan). Alternativet är förstås att vara så pass ärlig redan från början att man förklarar sin egen ståndpunkt och inte som du försöker ställa sin egen tro som en slags utgångspunkt för alla kristna. Då får man som sagt stå till svars för även galenpannorna.

Idioti. Med galenpannor menar du troligvis sekter som utgått från kristendom. För att man läser bibeln så behöver man inte alls försvara såna galenpannor. Vem är du att bestämma att varje kristen har en lika udda syn på bibeln som de?

Hur jävla svårt ska det vara med läsförståelsen? Det är ju exakt det jag skriver, att de INTE har samma syn!

Det enda du som kristen kan argumentera för är din egen tolkning. Problemet (för den troende) uppstår när man argumenterar för sin tolkning som något allmängiltigt för alla kristna, såsom i trådstartens första stycke.