Hela äventyret började med att jag i Goa fick en allergisk reaktion och hamnade på akuten, där vi träffade en läkare. Denna läkare kom att bli en stor del utav vår resa då de mest sjuka saker hände. Det är dock en annan historia.
Efter att haft smskontakt med vår välbekante läkare (några dagar efter den allergiska reaktionen) skulle vi tillbaka dit för att hämta ut stilnoct. Det var väl inte riktigt ett officiellt recept, och han verkade ha massa fuffens för sig, men vi var glada ändå.
Efter att druckit på stranden men en bartender som blivit oss bekanta så gick vi till hotellrummet. Där förtärde vi 4 st stilnoct var, om jag minns rätt. Styrkan var låg, så jag är förvånad över hur påverkade vi ändå blev. Att det dessutom sedan blev två över är helt sinnessjukt, för tar man stilnoct så har man aldrig riktigt kvar något knark hemma sedan. En annan historia är att dessa också togs med hem från Indien. Jag undrar om det hade varit straffbart?
Nu har jag gått lite off topic, märker jag, men hur som helst så hade vi tagit 4 stycken stilnoct. Jag börjar märka av effekten en stund senare när delfinerna i badrummet verkar komma till liv, och rummet andas. Jag försöker förklara för min vän men hon kollar konstigt på mig och går iväg.
Jag går genom rummet i hotellet och ser flera av mina kompisar sitta på sängen och prata med varandra, faktiskt så är många från min gamla gymnasieklass där! Det är trevlig att ha dem där, men jag hör inte riktigt vad de säger.
Jag svepte en sjal runt mig, denna sjal var trippig i alla möjliga färger, och den lyste upp rummet. Plötsligt gick jag runt och lös i alla färger och visste att jag var mer än bara elementet vatten som jag tidigare trott, utan jag var den energin som styrde över alla de fyra elementen, vatten, jord, luft och eld. Jag var alltet, utsänd från universum för att upprätthålla balansen av elementen på jorden.
Jag vill förmedla till min vän att hon är jordens element, där hon sitter vid den bruna byrån/hyllan i vilken hon stirrar frenetiskt in i, men hon avbryter mig, och vill visa mig älvan som bor där, som hon pratat med.
Jag tittar in jag med, men ser ingen älva, utan jag ser en jordskorpor och berg, flera meter av berggrund uppenbarar sig, och det var då jag sannerligen visste att min vän hörde hemma där, som jordelementets härskarinna.
Hon sa åt mig att jag gjorde älvan blyg, och att jag skulle gå, så jag frågade henne om hon kände sig hemma där, i detta fantastiska hyllplan bestående av berg och dalar, och det gjorde hon, så jag stängde in henne där. Jag fortsatte virra runt i rummet och frågade snart min vän om vi skulle gå till stranden igen, vilket hon gick med på, lite ofrivilligt.
Vi packade ner stilnocten och gick ut. Det var kolsvart utomhus och världen verkade mörkare och större än förut. Att hitta de få meter det var till stigen var knepigt, men tillslut hittade vi fram.
Några lampor lyste på sanden där vi gick, vilket fick sanden att skuggas mycket. För mig såg det ut som att jag balanserade på klippor, och det var flera meters djup avgrund runt mig. Att hoppa mellan klipporna var ett svårt uppdrag, och läskigt var det. Långt ner i avgrunden tyckte jag mig se havets stormiga vågor slå mot klippväggen.
Det kom människor, vi minns det som tre stycken, men det kanske bara var en, som försökte hindra oss för att gå till stranden. De sa att allt är stängd och att vi inte borde vara där, jag tror till och med de tog tag i vår arm för att vi var lite i obalans när vi hoppade på klipporna. Då försvann klipporna och allt blev till sand. Dessa människor hade lyckats plana ut marken genom att helt enkelt trotsa fysiken och bara gå i avgrunden utan att ramla ner.
Vi tog oss loss och fortsatte gå till stranden. Bartendern var kvar, så vi satte oss med honom och kocken, även om det egentligen var stängt. Vi drack litegrann, och jag tror att vi tog mer stilnoct vid det här laget, men jag vet inte riktigt hur det går ihop, för jag minns nämligen inte exakt hur många vi hade.
Jag bestämde oss för att vi skulle bada, så vi gick till vattnet. Jag såg ut över det mörka vattnet och såg stjärnorna klara, det var en riktigt fin natt. Jag står i vattnet, med vatten till knäna. Helt plötsligt har jag vatten runt mig, jag är i vattnet, och vågor slår på mig gång på gång. Bartendern drar upp mig och jag tittar mig runt, och ser inte land. Det ser ut som att jag är mitt på ett stormande hav, utan båt, utan räddning. Han leder mig tillbaka. Jag inser att jag skulle drunknat där utan en nykter människa.
Han tar med mig på promenad, och min vän är med kocken. Jag får höra senare att hon inte fattat var hon var, och att hon saknat mig. Vad hon var med om under denna tid är upp till henne att berätta.
Tillslut återförenades vi, och går tillbaka mot baren med sällskapet. Vi tittar oss runt och kollar skumt på alla människor som fyller stolarna, och pratar vid borden. Vi får snart reda på att de inte finns där.
Vi dricker lite mer, och jag drar några linor kokain under kvällen. Jag ligger i bartenderns säng (de sover i ett rum bakom baren) och bara svamlar, och pendlar mellan att prata svenska, engelska och bara flum. Jag minns inte allt så tydligt, men jag vet att bartendern försökte ta på mig och det ville jag inte, så vi gick tillbaka till hotellet snart därefter.
Efter att haft smskontakt med vår välbekante läkare (några dagar efter den allergiska reaktionen) skulle vi tillbaka dit för att hämta ut stilnoct. Det var väl inte riktigt ett officiellt recept, och han verkade ha massa fuffens för sig, men vi var glada ändå.
Efter att druckit på stranden men en bartender som blivit oss bekanta så gick vi till hotellrummet. Där förtärde vi 4 st stilnoct var, om jag minns rätt. Styrkan var låg, så jag är förvånad över hur påverkade vi ändå blev. Att det dessutom sedan blev två över är helt sinnessjukt, för tar man stilnoct så har man aldrig riktigt kvar något knark hemma sedan. En annan historia är att dessa också togs med hem från Indien. Jag undrar om det hade varit straffbart?
Nu har jag gått lite off topic, märker jag, men hur som helst så hade vi tagit 4 stycken stilnoct. Jag börjar märka av effekten en stund senare när delfinerna i badrummet verkar komma till liv, och rummet andas. Jag försöker förklara för min vän men hon kollar konstigt på mig och går iväg.
Jag går genom rummet i hotellet och ser flera av mina kompisar sitta på sängen och prata med varandra, faktiskt så är många från min gamla gymnasieklass där! Det är trevlig att ha dem där, men jag hör inte riktigt vad de säger.
Jag svepte en sjal runt mig, denna sjal var trippig i alla möjliga färger, och den lyste upp rummet. Plötsligt gick jag runt och lös i alla färger och visste att jag var mer än bara elementet vatten som jag tidigare trott, utan jag var den energin som styrde över alla de fyra elementen, vatten, jord, luft och eld. Jag var alltet, utsänd från universum för att upprätthålla balansen av elementen på jorden.
Jag vill förmedla till min vän att hon är jordens element, där hon sitter vid den bruna byrån/hyllan i vilken hon stirrar frenetiskt in i, men hon avbryter mig, och vill visa mig älvan som bor där, som hon pratat med.
Jag tittar in jag med, men ser ingen älva, utan jag ser en jordskorpor och berg, flera meter av berggrund uppenbarar sig, och det var då jag sannerligen visste att min vän hörde hemma där, som jordelementets härskarinna.
Hon sa åt mig att jag gjorde älvan blyg, och att jag skulle gå, så jag frågade henne om hon kände sig hemma där, i detta fantastiska hyllplan bestående av berg och dalar, och det gjorde hon, så jag stängde in henne där. Jag fortsatte virra runt i rummet och frågade snart min vän om vi skulle gå till stranden igen, vilket hon gick med på, lite ofrivilligt.
Vi packade ner stilnocten och gick ut. Det var kolsvart utomhus och världen verkade mörkare och större än förut. Att hitta de få meter det var till stigen var knepigt, men tillslut hittade vi fram.
Några lampor lyste på sanden där vi gick, vilket fick sanden att skuggas mycket. För mig såg det ut som att jag balanserade på klippor, och det var flera meters djup avgrund runt mig. Att hoppa mellan klipporna var ett svårt uppdrag, och läskigt var det. Långt ner i avgrunden tyckte jag mig se havets stormiga vågor slå mot klippväggen.
Det kom människor, vi minns det som tre stycken, men det kanske bara var en, som försökte hindra oss för att gå till stranden. De sa att allt är stängd och att vi inte borde vara där, jag tror till och med de tog tag i vår arm för att vi var lite i obalans när vi hoppade på klipporna. Då försvann klipporna och allt blev till sand. Dessa människor hade lyckats plana ut marken genom att helt enkelt trotsa fysiken och bara gå i avgrunden utan att ramla ner.
Vi tog oss loss och fortsatte gå till stranden. Bartendern var kvar, så vi satte oss med honom och kocken, även om det egentligen var stängt. Vi drack litegrann, och jag tror att vi tog mer stilnoct vid det här laget, men jag vet inte riktigt hur det går ihop, för jag minns nämligen inte exakt hur många vi hade.
Jag bestämde oss för att vi skulle bada, så vi gick till vattnet. Jag såg ut över det mörka vattnet och såg stjärnorna klara, det var en riktigt fin natt. Jag står i vattnet, med vatten till knäna. Helt plötsligt har jag vatten runt mig, jag är i vattnet, och vågor slår på mig gång på gång. Bartendern drar upp mig och jag tittar mig runt, och ser inte land. Det ser ut som att jag är mitt på ett stormande hav, utan båt, utan räddning. Han leder mig tillbaka. Jag inser att jag skulle drunknat där utan en nykter människa.
Han tar med mig på promenad, och min vän är med kocken. Jag får höra senare att hon inte fattat var hon var, och att hon saknat mig. Vad hon var med om under denna tid är upp till henne att berätta.
Tillslut återförenades vi, och går tillbaka mot baren med sällskapet. Vi tittar oss runt och kollar skumt på alla människor som fyller stolarna, och pratar vid borden. Vi får snart reda på att de inte finns där.
Vi dricker lite mer, och jag drar några linor kokain under kvällen. Jag ligger i bartenderns säng (de sover i ett rum bakom baren) och bara svamlar, och pendlar mellan att prata svenska, engelska och bara flum. Jag minns inte allt så tydligt, men jag vet att bartendern försökte ta på mig och det ville jag inte, så vi gick tillbaka till hotellet snart därefter.
