Blivit tunnhårig!

Jag har tjockt hår men hårlinjen började krypa bakåt snabbt när jag var typ 23. Vet inte om det beror på min psykiska hälsa eller om det är genetiskt, men min bror har iaf perfekt hårlinje. Började raka håret regelbundet när jag var 25 och sedan dess har jag bara besvärats av håret när det växer ut. Ser ju inte så bra ut, men skönt är det.

Ska nog prova en sista gång att spara ut håret och odla lite skägg. Jag passar inte direkt i snagg men har inte orkat bry mig...

Fast de som anses snygga rakade är i klar majoritet män med tjock hårväxt som sen snaggat sig.

Paul Walker exempelvis har aldrig riktigt ens varit rakad med hyvel. Så han är en av de sämsta exemplen.

Nä det här håller inte det minsta. Bara något tjejer säger för att vara snälla. Logiken skriker bakvänd vurpa och nästan lite hånfullt mot de som är tunnhåriga då det krävs tjockt hår för att bli snygg "rakad", som i dina exempel betyder kortklippt och inte hyvelrakad.

Däremot har ju tekniken gått långt idag. Finns flera sätt att köpa nytt hår. Den stora massan sitter fast i en Trump-frilla fortfarande. Medans verkligheten har blivit så bra att ingen kan se skillnad längre. Förmodligen världens just nu största illusion som är hemlig för den stora massan.

Du fattar ju inte min poäng. Ta Jude Law då för ett annat exempel. Ansedd av många kvinnor vara värdelns sexigaste man. Grymt tunnhårig på senare år och ändå grymt snygg. Varför? Jo för han klär sig snyggt och utstrålar självförtroende.

Du nämner självförtroende och klädsel och visst spelar det roll men det som gör att du överhuvudtaget nämner Jude Law är ju på grund av hans ansikte. Ser man otroligt bra ut som Jude Law så kan man tappa håret och fortfarande se bra ut. I hans fall så har ändå tunnhårigheten gjort att han inte längre får samma filmroller som tidigare i livet vilket han själv sagt i intervjuer.




Har själv funderat på det här med tunnhårighet. Min pappa är något tunnhårig på hjässan och har höga flikar men har annars rätt bra med hår, mina farbröder är alla helt skalliga och min morfar hade i 30 års åldern höga flikar så jag kommer ju med största sannolikhet att börja bli tunnhårig inom en 5-10 år(jag är i undre 20 årsåldern).

Jag tror att det blir lättast att bara acceptera att det är som det är. På ett sätt kan det ju vara skönt att gå med väldigt kort eller inget hår alls och inte behöva tänka på frisyren. Visst ser vi alla olika ut rakade men måste man vara snygg för att tycka livet är meningsfullt?

Med det sagt, kommer det något läkemedel i framtiden som fungerar exceptionellt bra så skulle även jag köpa det så jag motsäger ju mig själv ändå...