"Enligt trött twitterrykte" ska kanske tilläggas. Har redan varit så många remaster/Remake rykten kring Bluepoint som inte hänt. Gissar att detta hamnar i samma kategori då dom nyss sagt att dom jobbar på originella prijekt.
Sen behöver detta spel ingen remaster. Tycker jag då. Men trots BC så fortsätter vi befinna oss i remaster generationen där folk hellre ropar på remasters av ett par år gamla spel än nya. Spelet finns tillgängligt via BC på PS5. Räcker så. Inte tillräckligt stor skillnad mellan en generation heller.
"Enligt trött twitterrykte" ska kanske tilläggas. Har redan varit så många remaster/Remake rykten kring Bluepoint som inte hänt. Gissar att detta hamnar i samma kategori då dom nyss sagt att dom jobbar på originella prijekt.
Sen behöver detta spel ingen remaster. Tycker jag då. Men trots BC så fortsätter vi befinna oss i remaster generationen där folk hellre ropar på remasters av ett par år gamla spel än nya. Spelet finns tillgängligt via BC på PS5. Räcker så. Inte tillräckligt stor skillnad mellan en generation heller.
Håller med dig, det har gått för kort tid, det släpptes 2015.
Håller med dig, det har gått för kort tid, det släpptes 2015.
Till PS6 vore det lägligt för en remake.
Beror på om det är en HD remake för att samtidigt släppas på PC för första gången. Hade inte haft någonting emot att spela det i 60fps i 4k på så vis. Men annars håller jag med om att det inte känns som att det är direkt nån brådska. Ser fortfarande bra ut och är förjävla kul att spela.
Vi är nog ganska många. Trots att det finns flera saker som jag tycker är lite tråkigt med Bloodborne så är det nog favoriten bland soulsborne-spelen.
Det där hör man så pass ofta att jag känner att jag skulle vilja fråga varför? Det finns väl för all del aspekter av spelet som gör att man kan föredra det om man känner för det men det är även en smått bedrövlig nivå av omständighet i Bloodborne som man aldrig behöver stå ut med i Dark Souls. Att lamporna inte bara kan vara som brasorna i Dark Souls och att man så tvunget ska behöva fara in i drömmen för att där göra vad man i Dark Souls helt enkelt gör vid brasan blir riktigt påfrestande efter ett tag. För all del är det rätt trevligt i drömmen men det skulle räcka om man bara behöver åka dit för att levla upp, köpa grejer och utföra ritualerna vid gravstenarna som skickar en till de där labyrinterna.
Och labyrinterna, ska de vara nån sorts kompensation för att den riktiga världen är mindre och inte lika varierad som världarna i Dark Souls? Det lite smått utskällda Dark Souls ll är alldeles särskilt förträffligt vad gäller stämningsfulla och varierade miljöer, Bloodborne är rätt bra vad gäller miljöer det också, men inte på långa vägar jämförbart med Dark Souls, och så dessa nedrans labyrinter mitt upp i allt som bara är smärre variationer av samma bana om och om igen, inget som höjer betyget för spelets miljödesign direkt.
Och nu kan det tänkas att det var jag som var muppig men än en gång vill jag gnöla om spelets omständighet då det ibland känns som att det utvecklat nån sorts identitetsstörning och fått för sig att det är Monkey Island med tanke på hur mycket gissningslekar man måste leka för att få ta sig fram i miljöerna, man hittar nån snirklig väg som delar upp sig i 50 olika riktningar och när man väl utforskat samtliga kan man konstatera att allt det leder till är en stängd dörr och så måste man gissningsleka lite angående var i spelvärlden det finns ännu en snirklig väg som delar upp sig i 50 olika riktningar man måste utforska för att hitta en nyckel som öppnar dörren och när man väl gjort det leder dörrjäveln allt som oftast inte ens till att man tar sig till nåt nytt område, eller ens till nåt särskilt värdefullt.
Vid ett tillfälle knackar man på en dörr varpå en hand dyker upp, griper tag i och dödar en, lösningen är då att knacka på en annan dörr (en dörr jag redan hade knackat på vid ett tidigare tillfälle) och få nån sorts halsmandel från ett monster och med denna magiska halsmandel i inventoryn blir det att handen istället för en till en annan värld. Just den gången fastnade jag inte särskilt länge men det hade mycket väl kunnat bli segt som fan då jag redan knackat på hos token som gav mig halsmandeln och det var mest för att jag var less och irriterad på att allt i spelvärlden blockerades av låsta dörrar som jag knackade på där igen, jag var mer eller mindre säker på att det inte skulle leda till nåt men jag var så less att jag var villig att göra saker jag inte trodde skulle leda till nåt. Det var dock ingenting mot hur less jag var när jag hoppade ner i vattnet vid det där stället där ett geriatriskt mongo sitter och pekar på månen och säger "Aaaaa". Helvete vad irriterad jag var på spelet då, jag var 99,99% säker på att jag bara skulle dö av att hoppa ner där, men vid det laget var jag så oändligt trött på labyrinterna (jag spelade igenom en hel drös såna eftersom jag var så jävla less på att den riktiga spelvärlden var så besudlad av alla nedrans gissningslekar) att jag inte brydde mig. Och vips så hade jag tydligen snubblat över rätt svar i gissningsleken, och relativt kort efter det hade jag klarat spelet.
Ja, nu blev det lite långdraget, jag kunde åtminstone inte spela Bloodborne utan att tänka på vilka stora, tjusiga och varierade världar Dark Souls har, och hur dessa världar är relativt fria från omständiga och bedrövliga gissningslekar.
__________________
Senast redigerad av FunAndGames 2021-11-22 kl. 20:42.
Kom på en annan grej med spelet som var en stor besvikelse (det är ett bra spel, även om jag mest bara gnäller). Det handlar om slutet, så jag antar att det får bli spoilertaggar.
Nämligen att man inte fick avsluta spelet genom att slåss mot en ordentlig skurk och att de istället bara lite slentrianmässigt copypastade Dark Souls slutstridsscenario "Nu ska ni två slåss, för tidens kretslopp dikterar att det är så helt enkelt", i Dark Souls var man ju förberedd på ett slut av ungefär den sorten eftersom man fick höra en hel del om Lord Gwyn och hans kompisar redan i öppningssekvensen och det var en massa tugg om att de inte direkt var skurkar men att de ändå var ens motståndare.
"Han var en gång där du är nu, besegra honom och ta över hans roll, och så kommer en utmanare en dag göra samma sak mot dig, ingen är skurk, tidens kretslopp bara dikterar att regent och utmanare ska slåss". Det fungerar i Dark Souls men eftersom Bloodborne handlar om att jaga varulvar och dylikt i en Cthulhuaktig värld som delvis består
av mardrömmar kändes det mer än lovligt homo att man inte fick en uråldrig outgrundligt ondskefull mardrömsgud som sista boss.
Och hur slentrianmässigt och slött de prackade på en slutstriden och varför den skulle ske, i Dark Souls hade ju hela handlingen byggt upp spänning inför den striden men i Bloodborne, mjäh. "Nu ska du slåss mot din krymplingkompis Gehrmann, för att... Ja, kommer du ihåg Dark Souls? Det är som i Dark Souls, den unge ska slåss mot den gamle för tidens kretslopp dikterar att det är så helt enkelt. Och den här gången bryr vi oss så pass lite att vi bara lite slentrianmässigt meddelar det alldeles innan slutstriden och så utgår vi från att spelaren har spelat Dark Souls och tänker 'Jaha, det är som i Dark Souls, tidens kretslopp är skurken i spelet.'"
Just det var en aspekt där de borde ha distanserat sig från Dark Souls och gjort nåt annorlunda och med tanke på Cthulhuaktigheten i spelet fanns det definitivt potential för nåt häftigt. Men nä, de satsade på krymplingen Gehrmann och lite slentrianmässigt kopierande av joxet med tidens kretslopp från Dark Souls.
__________________
Senast redigerad av FunAndGames 2021-11-23 kl. 16:31.
Kom på en annan grej med spelet som var en stor besvikelse (det är ett bra spel, även om jag mest bara gnäller). Det handlar om slutet, så jag antar att det får bli spoilertaggar.
Nämligen att man inte fick avsluta spelet genom att slåss mot en ordentlig skurk och att de istället bara lite slentrianmässigt copypastade Dark Souls slutstridsscenario "Nu ska ni två slåss, för tidens kretslopp dikterar att det är så helt enkelt", i Dark Souls var man ju förberedd på ett slut av ungefär den sorten eftersom man fick höra en hel del om Lord Gwyn och hans kompisar redan i öppningssekvensen och det var en massa tugg om att de inte direkt var skurkar men att de ändå var ens motståndare.
"Han var en gång där du är nu, besegra honom och ta över hans roll, och så kommer en utmanare en dag göra samma sak mot dig, ingen är skurk, tidens kretslopp bara dikterar att regent och utmanare ska slåss". Det fungerar i Dark Souls men eftersom Bloodborne handlar om att jaga varulvar och dylikt i en Cthulhuaktig värld som delvis består
av mardrömmar kändes det mer än lovligt homo att man inte fick en uråldrig outgrundligt ondskefull mardrömsgud som sista boss.
Och hur slentrianmässigt och slött de prackade på en slutstriden och varför den skulle ske, i Dark Souls hade ju hela handlingen byggt upp spänning inför den striden men i Bloodborne, mjäh. "Nu ska du slåss mot din krymplingkompis Gehrmann, för att... Ja, kommer du ihåg Dark Souls? Det är som i Dark Souls, den unge ska slåss mot den gamle för tidens kretslopp dikterar att det är så helt enkelt. Och den här gången bryr vi oss så pass lite att vi bara lite slentrianmässigt meddelar det alldeles innan slutstriden och så utgår vi från att spelaren har spelat Dark Souls och tänker 'Jaha, det är som i Dark Souls, tidens kretslopp är skurken i spelet.'"
Just det var en aspekt där de borde ha distanserat sig från Dark Souls och gjort nåt annorlunda och med tanke på Cthulhuaktigheten i spelet fanns det definitivt potential för nåt häftigt. Men nä, de satsade på krymplingen Gehrmann och lite slentrianmässigt kopierande av joxet med tidens kretslopp från Dark Souls.
Gehrman är väl inte den sista bossen? Sista riktiga bossen är väl Moon Presence eller vad han hette?
Gehrman är väl inte den sista bossen? Sista riktiga bossen är väl Moon Presence eller vad han hette?
Hmm, kanske beror på diverse val man gör, kommer ihåg att Gehrmann frågade nåt innan striden och att jag valde det trotsiga svaret, sen när jag kuttat Gehrmann dök det upp nån tentaklig tingest framför månen som kramade mig och så blev det en filmsekvens där jag satt i rullstol precis som Gehrmann, sen blev det eftertexterna och new game plus och att jag vaknade upp på kliniken igen. Har spelat om spelet nu under några dagar (från början alltså, inte new game plus) och tagit mig fram till delen där det brinner i drömmen och dockan dillar om att Gehrmann väntar vid trädet men jag har inte gått dit än eftersom jag tänkte att jag den här gången skulle spela igenom samtliga labyrinter innan jag avslutar spelet, herregud vad less jag kommer bli, de är ju bara smärre variationer av samma bana om och om igen. Men det låter ju lattjo om man kan få en ballare slutstrid.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
