Ojämt uttag av föräldrapenning - patriarkalt förtryck?

Frågan om en helt delad föräldrapenning verkar vara en het fråga för feminismen.

Män verkar idag ta ut ungefär en fjärdedel av föräldrapengen och det tycks som om starka krafter vill få den till minst 50/50.
Jag kan förstå en del av argumenten, t.ex. sämre löneutveckling och pension för den som tar ut merparten av föräldraledigheten och kanske ännu mer VAB.

Min fråga gäller egentligen inte om det är rätt eller fel att införa helt delad föräldrapeng utan snarare om hur det praktiskt går till när en man och en kvinna tillsammans beslutar hur dagarna fördelas.

Jag tycker att jag, kanske felaktigt, uppfattar debatten som om kvinnan är ett offer för mannens ovilja att "ta sitt ansvar".

Min egen (och mina manliga bekantas och kollegors) erfarenhet är nämligen inte den, även om också jag har tagit ut "bara" ca 25% ledighet vid mina olika barn. Jag inser att mina erfarenheter definitivt inte utgör ett statistiskt underlag för någonting men jag vill ändå dela med mig av erfarenheten att kvinnorna, i mina relationer, i stort sett bestämt hur fördelningen skall göras.
De har inte bara velat vara hemma med ungefär ovan nämnda fördelning utan t.o.m. insisterat på detta.

Hur ser det egentligen ut? Är det ojämna uttaget ett resultat av att männen slår näven i bordet och beordrar kvinnan att vara hemma eller är det i många fall kvinnorna som faktiskt önskar att ta ut en större del?

Om det senare fallet stämmer, är feminismens krav på lika uttag av föräldrapenningen ett politiskt drag med karaktären "vi vet vad som är bäst för kvinnor, även om de själv inte vet det"?

Vad är er erfarenhet i detta ämne?
Hur tänker ni som inte ännu har fått barn göra?

Jag har varit egenföretagare i stort sett hela mitt liv, och har egentligen aldrig brytt mig om diverse allmosor från staten. Jag har haft möjlighet att styra min tillvaro så att jag utan att vara föräldraledig ändå kunnat vara enligt mitt tycke en närvarande pappa.

Men att jag skulle vara hemma, och min fru skulle ut och försörja oss har aldrig kommit på tal. Jag tror att hon skulle gapskratta om jag föreslog något sådant. I min bekantskapskrets finns det en och annan kvinna som bubblat om att det minsann skall delas lika, hjärntvättade som de varit av feministisk propaganda. Men när första ungen väl ploppat ut blir det annat ljud i skällan och de ser till att få vara hemma så länge som möjligt.

En sak som jag länge funderat på är hur vi män som tvingades till att i ett års tid lära oss att försvara vårt land, tydligen ändå inte alls påverkats av det uppehållet i våra karriärer. Varför har inte vi halkat efter i löneutvecklingen?

Nej, jag är inte heller så säker på att en helt delad föräldraledighet skulle göra underverk för kvinnors löneutveckling och pension. För de allra flesta är det en relativt kort tid av vårt totala arbetsliv som berörs.

Jag har, precis som du, också noterat att det kan låta lite annorlunda innan barnet har kommit, men när det väl gjort det så upplever jag att kvinnorna gärna tar ut merparten av ledigheten om de kan.

Fan vet, det kanske är... är... är något biologiskt?

Det kvittar huruvida vi tar 20 eller 50%...

Det offerskapet och misandri som driver de som gnäller över dylikt.
I deras retorik ingår att åsidosätta ekonomiskt ansvar mm.

Min egen erfarenhet är, att jag tog ut 50%. Betänk att det är rätt länge sedan. Så jag gick verkligen mot strömmen... Men när allt kommer till kritan, kvinnan jag levde med måste ta sitt ansvar och förklara ett och annat. Så tog den feministiska logiken över och mitt liv förvandlades till en feministfest i manshat. Givetvis är ju barnen det huvudsakliga vapnet mot en man som aldrig tidigare behövt möta allvarliga orättviseanklagelser.

Det handlar bara om att ha något att anklaga dig för. 25% eller 50% kvittar.

Vill du satsa på dina barn. Läs på om passiv aggressivitet. Provocera frugan... Så slipper du chocken när det du älskar mest används för att förinta dig.

Det är precis vad det är, ingen förminskar kvinnor så mycket som feminister, som ansvarig medmänniska måste man även få lov att göra "fel" val, och stå för konsekvenserna. och inte bara skrika förtryck/struktur om man gör "fel"

Precis ALLA kvinnor jag känner har uppskattat föräldraledigheten de har haft extra i egenskap av det "Patriarkala förtrycket"!......ALLA!!!!!!!

Vems talan tror Gudrun o Company hon för när hon kämpar för en reglering?

Både män och kvinnor vill att kvinnan ska stanna hemma med barnen,


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...et_4627381.svd


http://www.smp.se/ledare/lag-om-dela...83870318%29.gm

Det var inte många inlägg i denna tråd från feministerna.

Jag drar slutsatsen att det är alternativ två som gäller, dvs kvinnor önskar själva ta ut en större del av föräldraledigheten. Detta stöds ju också av en del undersökningar, t.ex. återgivet här (och i Babianens inlägg).

"Bland de som förslaget är riktat till - föräldrar till små barn- tyckte endast 7 procent att en lag om delad föräldraförsäkring var bra och 82 procent tyckte att förslaget var dåligt".


Då handlar det alltså om att en politisk ideologi som menar sig veta bättre än både mammor och pappor hur de skall hantera sina barn det första året. Känns sådär faktiskt.

Tycker att Utredarna, TCO:s bloggande gäng, lyckats, tillsammans med Karolinska institutet och en grupp forskare, identifiera en del faror med detta förhoppningsvis, men inte säkert, välmenande intrång i människors privatliv.
Till skillnad från dagens sexistiska feminister förmår de göra en lite djupare analys än att bara dela upp befolkningen i gruppen "män" och "kvinnor".

De pekar på det faktum att ca 25% av papporna tar ut 0-30 dagars föräldraledighet. Detta trots att de inte kan överlåta den resterande månaden till sin partner.
Vilka är det då som inte tar ut sina minst två månader och som troligen inte kommer att göra det även om den individuella andelen dagar i föräldraförsakringen ökas, trots att familjen förlorar pengar?

Tja, det verkar inte vara de män som tjänar mest, utan tvärtom de som tjänar minst. Män som nyligen varit arbetslösa, män med utländsk bakgrund, män med en "missgynnad socioekonomisk situation" samt egenföretagare.

Det verkar alltså som om det i många fall redan utsatta familjer är de som kommer att drabbas negativt av en eventuell ökning av antalet individuella dagar i föräldraförsäkringen!

Snarare normal utveckling. Kvinnor har starkare band till sina barn dom första åren och vill vara hemma. Det är inget som ska motverkas. Barnet mår bra att vara hemma med sin mor i början av sina liv. Det skapar trygga individer.

Känner att jag kanske får bidra lite.

Vi är på väg mot 50/50 långsamt, långsamt, typ 1% mer var 4 :e år eller nått av pappor som tar ut samma andel som mammor. Så en vacker dag kommer vi ju vara där och ingen man kommer överhuvudtaget fatta att det kunde sitta snubbar år 2014 och seriöst tycka att män inte skulle ta samma ansvar. wtf?? Så har det varit i alla andra frågor som manglats genom jämställdhetskvarnen.
Ingen som överhuvudtaget ifrågasätter att kvinnor kan sitta och hallåa i radion eller på TV:n.
För inte alltför länge sen var det grymt upprörande för många. Ett otyg!!!

Och man kan också konstatera att frågan handlar inte om valfrihet eller inte. År 2050 kommer kanske fortfaraden nån man elelr kivnna vilja ta ut hela eller slippa av nån anledning, men sammanslaget blir det 50/50 och vi blir kanske av med de dåliga bieffekter som uppkommer för att det är så obalanserat idag för bägge könen.

Är det lite svar på din TS?
Bra TS för övrigt.

Tack för ditt svar.
Önskan om en helt delad föräldraförsäkring skulle ju kunna vara motiverad, om nu kvinnorna själva hade önskat det.
Men det tycks ju som om både mammor och pappor tycker att de själva kan klara fördelningsbiten, utan att staten lägger sig i.
Jag är inte så säker på att 50/50 infinner sig, oavsett politiska påtryckningsmedel.

Min egen erfarenhet, som jag skrivit i TS, är att mamman väldigt bestämt planerar in hur uttagen skall fördelas, och det handlar då om att kvinnan tar ut en större del. Min erfarenhet, vilket förstås inte behöver vara giltig i större sammanhang, är alltså att kvinnorna inte är offer för något manligt förtryck, snarare är det kvinnorna som håller i taktpinnen.

Jag tror att många kvinnor helt enkelt vill vara hemma längre än 6 månader, 6 månader tangerar ju också gränsen för vad WHO rekommenderar som minimumgräns för amning som enda födointag för det lilla livet.
Visst finns det modersmjölksersättning, men då blir det onaturliga kanske än mer uppenbart, dvs att vi ersätter det naturliga med industriellt framtagen näring.

Jag är inte helt säker på att det är barnets bästa, eller ens kvinnors, man har för ögonen när man, mot en stor majoritet småbarnsföräldrars vilja, går in och detaljstyr i familjelivet. Kanske handlar det mer om en ideologisk övertygelse som till varje pris ska genomföras?

Är inte det en bra väg att gå, då? En successivt, frammognande övergång? Är väl medveten om att den kan behöva hjälp på traven, men rent ut sagt är det ett j*kla tjötande och ensidigt fokuserande på denna och annat feministisk färgade frågor.

Upplever dessutom 50/50 som nåt konstruerat självändamål. Varför inte 30/70 eller 80/20?

Man pratar om att hemmafruar får sämre pension. Helt obegripligt! Den tid de varit hemma har varit värdefull för samhället.