När spårade feminismen ur i Sverige?

Numera indoktrineras vi sedan barnsben med gemensamma värdegrunder, tolerans, allas lika värde och likhet för alla - inget fel med detta om grunderna är breda nog att inkludera alla. När det kommer till den feministiska rörelsen i Sverige är detta inte fallet. Hatet mot "cismän", "heteronormen", "patriarkatet", "vita män", "patriarkalt utstuderat våld mot allt levande" och så vidare genomsyrar den feministiska rörelsen. Listan kan göras lång av manshat, det vill säga hatet mot det manliga könet - den andra halvan av samhället. De gånger jag diskuterat ämnet med en feminist har responsen alltid varit hatisk: en underliggande ton av "jag har rätt, du är en giftorm i samhället", "ditt kön våldtar mitt ergo våldtar du mig". Dessa personer finns ofta på universitet, på Södertörn är denna jargong övergripande och även mer uppenbar. Södertörn kan ses som en plantskola för dagens mer radikala feminister, där intersektionalitet gärna brukas (så länge du inte ifrågasätter invandrare, muslimer, andra än vita, hederskultur och så vidare).

Mer vardagliga feminister accepterar mycket av detta hat än vad som tidigare gjorts, vågar man möjligen inte ingripa och kritisera sin egen rörelse? Den intersektionella analysen är huvudmetoden för feministerna, där måltavlan är vita män. Dessa vita män är ansvariga för allt våld i samhället, de våldtar, de mördar, de misshandlar. De har ett kolonialt förflutet och ska nu sona för detta, oavsett om de värsta slavägarna i historien inte var vita utan araber.

Det finns några saker som unifierar i princip hela den feministiska rörelsen i Sverige, detta är överenskommelsen om att ett "patriarkat" styr världen, att män per definition förtrycker alla kvinnor och att vita män är ondskans skapelse.

Kännetecknet för dagens "goda" feminister är oviljan att kritisera kvinnoförtryck som kan ses som icke politiskt korrekt. Om man kritiserar islam är du rasist, det finns de som vågat kritisera och numera bedrivs hatkampanjer mot dessa. Se Hanna Gadban till exempel.

Från att vara för jämställdhet och allas lika värde har nu feminismen förflyttat sin position till att vara mer radikal, mer hatisk och hätsk. När hände detta? Varför kritiseras inte F!? Är alla män djur som bör kastreras, ska man klippa kuken?

När spårade feminismen ur i Sverige?

Hela frågeställningen är trams, eftersom du utgår från att feminism oavsett inriktning är likadan, och att alla feminister oavsett kön har samma värderingar. Det är beklagligt när man drar alla över en kam, utan att kunna se skillnad på individen och åsikten. En kvinnlig feminist är inte representativ för alla feminister lika lite som att en islamist är representativ för sekulära islamister, lika lite som att Jimmy Åkesson representerar alla etniskt svenska män, politiskt.

Kan jag vara nazist, dyrka hitler och älska judar?

Det hela spårade ur då begreppen "könsmaktordning" och "patriarkat" började betraktas som vetenskapliga teorier. När genusvetenskapen infördes på svenska universitet fick dessa begrepp så hög status så att få vågade ifrågasätta dem. Detta gav feminismen frihet att göra i stort sett vad de ville: de var ju experter på dessa osynliga maktstrukturer och de enda som kan motarbeta dem.

Sekulära islamister, Åkesson etniskt svensk? Nej, skärpning. Den svenska feminismen har det intersektionella tankesättet som en av sina grundbultar, de har manshatet som ytterligare en sådan. Har detta undgått dig? Feminister som står för allas lika värde, som inte hatar män brukar kallas för jämställdister eller kvinnohatare av de "goda" feministerna. Det är dags att ge sig in i leken och syna sin egen rörelse, börja med F! och representanterna som står bakom partiet.

Det står ingenstans i min text att feminismen är universell, att det endast finns en bestämd definition utan avvikelser eller förändring. Däremot är den typiska svenska feminismen lätt att urskilja och det är exempel på detta som jag påvisat, alltså en aversion mot det som vi tidigare kallat feminismen. Frågan är när detta skedde, när gick feminismen från kampen för jämställdhet till manshat?

Det började mellan åren 1980-1985. Då skulle alla älska mångfald och det propagerades för multikulti i skolorna, man försökte hjärntvätta alla barn att älska multikulti. Man gjorde temadagar kring multikulti och allas lika värde. När en bild på träd skulle tillverkas skulle alla träd tvångsmässigt vara olika, för det var bra.

I samma veva började drevet mot det manliga könet.

Ja det har tydligen undgått mig eftersom du är en inskränkt jävel som påstår att feminister som en regel hatar män, när inga av de kvinnliga feminister som jag känner eller har träffat står för de åsikterna. Blir lätt fånigt när du målar upp en bild som inte stämmer överens med verkligheten.

Den grupp du talar om är en minoritet inom den feministiska rörelsen som använder sin bitterhet och frustration som ett redskap för att utrycka sig, och skapa en identitet. Du gör helt bort dig när du påstår att dessa tjejer (oftast yngre) representerar alla feminister.

80-85 låter sannolikt. På SVT 3:e oktober 1984 frågar man sig "Behövs mannen?". Man syftar på att kvinnan idag (då) har tagit makten i familjen. Följer gör en rad feministiska åsikter som på senare tid radikaliserats, tappat fokus och spårat ur.

http://www.oppetarkiv.se/video/1717109/kanal-3

Ett typiskt feministresonemang; man vill äta kakan och ha den kvar. "Feministen" vill kunna uttrycka vilka sinnessjuka åsikter som helst tryggt från under feminismens stora paraply men börjar genast lipa om att man drar alla över en kam så fort någon kritiserar någon av dårarna. Hade moderna feminister haft lite jävla ryggrad hade man sett till att nischa sig hårdare och tagit aktivt avstånd från de mer tvivelaktiga elementen men det vågar man inte. Ni är fan patetiska.

Viftar man med samma flagga representerar man de åsikter som finns under flaggan oavsett vad man själv tycker. Vill du inte associeras med radikalfeministerna får du ta avstånd och slänga ut dem ur er rörelse eller börja vifta med annan flagga själv. Funkar inte att kämpa tillsammans med dem för att sen säga att de är inte samma för folk kommer ändå se er som det.

Sen måste jag bara påpeka att det inte finns sekulära Islamister då de per definition är Politiserad Islam, med andra ord Sharia lagar och annat sån't trams, vad du tänker på är Sekulariserade muslimer som behandlar sin tro som de flesta svenskar behandlar kristendomen. De påstår ju dock inte att de är Islamister och tar (oftast) mycket start avstånd ifrån Islamism, Jag känner t.ex många turkar som förfäras över hur deras hemland mer och mer går mot islamism istället för sekularism.

Åh. Så naiv du är. Jag var också sån en gång i tiden. Men du låter mest som herr. Åkesson som försöker rationalisera sitt parti med invändningen att det bara är en minoritet som är rasister. Inse att manshat är inbakat i dagens feminism. Det här gäller en majoritet av de feminister som får utrymme i media. Och det är väl ändå de vi ska basera vår uppfattning på? Att du snackar om dina feministvånner som är så kloka och reko är bara s.k anekdotisk bevisföring. Jag håller med föregående talare. Du saknar ryggrad. Om du på allvar kallar dig feminist i den ursprungliga betydelsen, är det oerhört viktigt att du säger ifrån vad gäöler manshat. Men då tappar du väl ryggdunkningarna, bekräftelseinjektionerna, av dina politiska kamrater. Visa lite jävla hederlighet.

Det du måste förstå är att kritiken gäller de feminister som har makt. Ni som bara gått på bluffen om att feminism är godhet och jämställdhet är såklart inte manshatare. Men feminismens professionella företrädare inom politik, media och domstolar formar ett samhälle som är diskriminerande och hatiskt mot män.

Du har väl inte upplevt det ännu. Men om du är man så kommer du antagligen göra det förr eller senare. Då kommer din tro på feminismens goda intentioner komma i ett annat ljus. För då får du se densida av verkligheten som feministerna gör allt för att hålla borta från media, debatter, kultur och även internet.