Konceptet ”inclusive fitness” är en evolutionspsykologisk förklaring till varför vi utvecklat empati. Tydligast kan man se det hos myror, där arbetsmyrorna delar 75% av sitt DNA med varandra, vilket medför att gener för självuppoffring har stor chans att spridas. I människornas förhistoria levde vi i grupper runt 150 personer. Även om det förmodligen skedde en del utbyte mellan stammar så var förmodligen graden av inavel ganska hög, vilket ökar gruppens genetiska likhet. Även här kan gener för självuppoffring (i form av missad chans att själv föröka sig) ha viss framgång.
En hobbyteori jag stött på är att klinisk depression kan vara kopplat till detta. Våra empatiska förmågor gör att vi inte gärna vill ta en direkt konfrontation för att utestänga någon från stammen. Föreställ er istället detta: Får man tillräckligt många signaler på att man är gruppen till last, börjar det undermedvetna köra sitt eget race för att underlätta dödsfall, samt att man drar sig tillbaka till något slags eremittillstånd. Så länge inte mutationen triggar alla som har den till att avsluta sin genetiska historia, kommer den spridas till hela gruppen, vilket i sin tur gör gruppen som helhet mer livskraftig.
Kombinera det här med att ”män är mer utbytbara” så finns det i mina ögon signifikanta risker i att uppmuntra män till att inta offerrollen, då det lätt blir ursäkter till att inte anstränga sig för att skapa ett liv man trivs med
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106