Äpplet i Edens lustgård?

Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." (Första Moseboken 3:15 SFB)

Detta profeterar om Jesus som besegrar Satan genom döden på korset och uppståndelsen. Kvinnan blev utvald till att föra fram avkomman. Vi som är i Kristus blir fria från satans makt genom Jungfruns avkomma. Det är kvinnor som bär säden och är välsignade. Satan hatar ju Guds barn, de som blir födda och döpta i hans namn. Speciellt kvinnan som bär barnet.


Satan är redan besegrad genom Jesus. Det är fortfarande en strid som pågår och domen ska förklaras vid tidens slut när han kastas i eldsjön. Den som förblir i Kristus, förblir i livet och frälsningen. Har redan sagt dig att Helvetet är evig pina utanför Guds närvaro. Gud kan inte förgöra hans egen gestalt, människor och änglar är skapta i hans avbild. Det är sekten Jehovas vittne som tror på evig extinktion eller tillintetgörelse.

Är kunskap ont?

Betyder det att om man skilljer på ont och gott är det en synd/man dör?

Från början fanns inte kunskap om ondska. Nu när vi har den kunskapen, så förleds vi av den. Det befläckar oss och har gjort oss till syndare.

Jaha, tack.

Jaha. Finns det inte män som tycker det är sexistiskt att påstå att män är ondare?

Vi är inte ondare men man måste erkänna att världen ligger fördels mer i männens händer. "Mannen ska råda över kvinnan" var ju också ett straff från Gud men det innebär inte att mannen är mer värd. Man och Kvinna är lika värda men vissa plikter kan skilja sig åt. Satan hatar kvinnan mer för det är uppenbart i världen och det är hon som bär avkomman. Män skulle gå vilda utan kvinnor. Vi behöver varandra men män behöver kvinnor mer :P

För gud är det enligt bibeln ont för människor att skilja på gott och ont, ja. Vansinnigt, inte sant?


Jepp. Inte bara det, utan kvinnor måste utstå smärta vid barnafödande, och tydligen vara fiender med ormar pga att människan lärde sig skilja mellan gott och ont.

Är du med i tråden? Du sitter fast i din egna lilla värld.

Mycket väl argumenterat. Oh, wait... Är det nu inte ont för människan att kunna skilja på gott och ont, och är inte kvinnor och ormar fiender enligt bibeln? Vad handlade syndafallet om i så fall?

Ormen är metaforisk för Djävulen som var en kerub.

Hesekiel 28:12-18
"Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom:

Så säger Herren, HERREN:

Du var en mönsterbild av fullkomlighet,
full av visdom och fullkomlig i skönhet.
13 I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.
14 Du var en smord, beskyddande kerub,
och jag hade satt dig på Guds heliga berg.
Där gick du omkring bland gnistrande stenar.
15 Du var fullkomlig på alla dina vägar
från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16 Genom din stora handel fylldes du med våld,
och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg
och förgjorde dig, du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.

17 Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.
18 Genom dina många missgärningar och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.

Men det är ju sant. Man ska inte döma. Fast å andra sidan kanske religion handlar om att göra det rätta/goda.

Gud är kärlek. Ingen älskar dig mer än honom. Lev efter hans namn så ska du också belönas av han.

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.
Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,
men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.
Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken. (Första Korintierbrevet 13:1-13 SFB)