Molyneuxs Universally preferable behavior

Hallå!

Jag försöker lära mig om libertariansk moralfilosofi, och studerar för tillfället Stefan Molyneuxs Universally Preferable Behavior (UPB). En viktig bit i hans bevis för att UPB existerar är att man inte kan argumentera mot UPB, utan att använda sig av UPB. Med andra ord, om man säger "Det finns ingen objektiv moral" så menar man inte "Jag personligen ogillar UPB, så du borde inte tro på det" (det är ju som att säga "jag ogillar glass, och därför borde du inte gilla glass"); man menar "du borde inte acceptera idén om att en objektiv moral existerar, då den inte är sann", vilket är en självmotsägelse.

Mitt problem med detta resonemanget är att huruvida folk är kapabla att argumentera mot en idé eller ej, inte bevisar att teorin är sann eller falsk. Har jag fel? Jag antar att om man kan visa att själva idén att objektiv moral inte existerar är falsk, så borde en objektiv moral nödvändigtvis vara sann, men att visa det absurda i att argumentera mot en objektiv moral bevisar väl inte den objektiva moralens existens?

Har jag fel? Jag är intresserad av att höra era tankar.

Vanligtvis brukar det sägas att det objektiva är de egenskaper ett ting eller fenomen har utan påverkan av våra attityder till det tinget eller fenomenet. Dvs, en sten faller till marken om jag släpper den oavsett om min subjektiva vilja, attityd, känsla, whatever, har en annan åsikt om den saken.

Om vi ska utgå ifrån den sortens objektivitet och objektsbegrepp; vad ligger det objektiva, överhuvudtaget, i etik och moral?

Rent deskriptivt så kan vi ju se att moral kommer i många olika skepnader och att mångas moral och etik krockar med andras. En fråga man dock kan ställa sig bör rimligen vara: om det nu finns en objektiv moral -- en objektiv uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel -- varför finns det då så många olika normsystem? Och varför förändras de över tiden? Är verkligen moral- och etikfrågor detsamma som frågor om matematik, fysik, epistemologi och sanning?