Citat:
Sunniislam är trots allt majoritetsreligion i ett stort antal länder. Det är en såpass bred inriktning att jag skulle vilja påstå att andelen extroverta och introverta människor inom den skiljer sig mycket lite från fördelningen i samhället som helhet. Inte sagt att den inte skulle kunna vara mer tilltalande för de med en extrovert läggning.Jag tror generellt att ju mer exoterisk, desto mer extrovert, ju mer esoterisk, desto mer introvert. Det gäller alla religioner, inte bara Islam. Men av någon anledning känns just Sunniriktningen av Islam som extra mycket anpassad för extroverta människor. Hela tänket verkar resonera med den typen av människor och jag tycker mig också se att det är just den typen av människor man finner extra mycket av inom den religionen. Jag tror att det finns ett syfte med de yttre lagren av religion - men det känns som att jag befinner mig på en andlig nivå som gör det berättigat att hoppa över mycket i de yttersta lagren. Det kändes också helt fel när jag provade Sunniislam. Kände mig inte hemma där. Gnosticism, Kabbalah och liknande grejer känns mycket mer som min hemmaplan. Jag har även provat gå i kyrkan. Det var visserligen inte en kyrka som hade svenska som sitt huvudspråk, vilket krånglade till det. Men jag känner ändå att all exoterisk religion inte är för mig. Därför ägnar jag mig istället åt att meditera och studera på egen hand olika saker inom esoterika, ockultism, religioners rötter och "dolda budskap" (dvs Gnosticism) och liknande saker. Om jag skulle bli religiös så skulle det nog vara något annat än kristen eller sunnimuslim. Kanske sufimuslim, buddhist, frimurare, eller varför inte konvertera till jude. 
Jag vet inte... Det enda som känns rätt för mig för tillfället är att söka. (vilket är detsamma som att vara gnostiker)
Jag vet inte... Det enda som känns rätt för mig för tillfället är att söka. (vilket är detsamma som att vara gnostiker)Esoterism är förstås ett ganska mångtydigt ord, och jag tror att vi lägger lite olika betydelse i det just nu. Det är absolut möjligt att den lite djupare, kunskapssökande sidan i exempelvis Kabbalah kan lämpa sig betydligt mer för introverta människor. Om vi däremot talar om hemliga sällskap och invigningsriter så tror jag absolut inte att introverta människor skulle ha några direkta fördelar att hämta.
Citat:
I de religioner där det finns en tydlig hierarki tycker jag väl att det är relativt tydligt att karisma kan föra någon en bra bit in, även om det inte är allt. Vad jag har i åtanke när du talar om sådana skikt är kanske främst sekter. Ser man på t.ex. sufier och buddhister så verkar det förstås inte alls lika tydligt, eftersom asketismen oftast är det första som drar uppmärksamheten till sig. Men till sist är jag nog skeptisk mot din teori, jag skulle gissa att socialt samröre är minst lika viktigt inom esoteriska religioner, men att det då främst är relevant inom den egna gruppen.
Det var helt nytt för mig. Var har du fått det ifrån? Kan du styrka det på något sätt?
