sunniislam - en religion för extroverta?

Jag har forskat lite i sunniislam och jag tycker att det verkar vara är en religion för extroverta människor.

Jag har också spekulerat i om olika religioner egentligen är olika lager av en religion eller hur man ska uttrycka det. Typ som det finns olika exoteriska och esoteriska lager eller olika nivåer av initiation inom en religion så skulle man kunna se olika religioner som lager eller nivåer av en religion avpassade för specifika delar av mänskligheten. T.ex. då att sunniislam är för extroverta människor. Jag har provat anamma sunniislam som min religion men än så länge har jag känt att det inte passar mig av flera olika anledningar. Bland annat för att jag är väldigt introvert.

Det brukar ju sägas att samhället som helhet premierar extraversion, och det är väl också ganska vanligt förekommande inom alla religioner där det finns olika grader av initiation att en person är beroende av att kunna synas och knyta kontakter för att nå högre upp i hierarkin. Så vad menar du egentligen skulle särskilja sunniislam från andra religioner i det här avseendet?

Jag tror generellt att ju mer exoterisk, desto mer extrovert, ju mer esoterisk, desto mer introvert. Det gäller alla religioner, inte bara Islam. Men av någon anledning känns just Sunniriktningen av Islam som extra mycket anpassad för extroverta människor. Hela tänket verkar resonera med den typen av människor och jag tycker mig också se att det är just den typen av människor man finner extra mycket av inom den religionen. Jag tror att det finns ett syfte med de yttre lagren av religion - men det känns som att jag befinner mig på en andlig nivå som gör det berättigat att hoppa över mycket i de yttersta lagren. Det kändes också helt fel när jag provade Sunniislam. Kände mig inte hemma där. Gnosticism, Kabbalah och liknande grejer känns mycket mer som min hemmaplan. Jag har även provat gå i kyrkan. Det var visserligen inte en kyrka som hade svenska som sitt huvudspråk, vilket krånglade till det. Men jag känner ändå att all exoterisk religion inte är för mig. Därför ägnar jag mig istället åt att meditera och studera på egen hand olika saker inom esoterika, ockultism, religioners rötter och "dolda budskap" (dvs Gnosticism) och liknande saker. Om jag skulle bli religiös så skulle det nog vara något annat än kristen eller sunnimuslim. Kanske sufimuslim, buddhist, frimurare, eller varför inte konvertera till jude. Jag vet inte... Det enda som känns rätt för mig för tillfället är att söka. (vilket är detsamma som att vara gnostiker)

Och ja, samhället premierar extraversion. Men om du sett the Matrix så ser du the matrix i den filmen, det är det som är samhället. Maskinvärlden, the matrix, samhället, premierar extraversion. Men verklig andlighet är utanför och ovanför detta fullständigt, då är man Neo. Det är det jag känner när det gäller Sunniislam, att det kanske är en religion för de som ännu inte vaknat upp ur the matrix, ännu inte blivit Neo, dvs är agenter, vilket kanske är detsamma som icke-judar. Jag har faktiskt undrat om jag är jude och att det är därför jag inte känner att Sunniislam är för mig. Islam är ju inte för judar, utan för just icke-judar, så vitt jag vet. Jag tror att extrovert vs introvert har med detta att göra. Sunniislam är för en helt annan typ av människa än vad jag är, tror jag. Jag vet dock för lite om Islam för att vara säker.

Det var helt nytt för mig. Var har du fått det ifrån? Kan du styrka det på något sätt?

Jag har också funderat kring varför det påstås se ut på detta vis:

http://www.sidehustlenation.com/wp-c...s-religion.jpg

Samt varför Sunniislam tycks vara en religion för länder med lågt genomsnittligt IQ. Man kan ju också se en korrelation många gånger mellan IQ och kroppsarbete, dvs att svagbegåvade oftare arbetar med kroppen. Jag tror att korrelationen mellan IQ och religiositet betyder någonting annat än man kanske tror vid första anblick. Jag tror inte att det nödvändigtvis betyder att religion är dumt eller att Sunniislam t.ex. är en dum religion. Sen tror jag inte heller nödvändigtvis att jag är för smart för Sunniislam, även om jag får erkänna att det ibland känns som det kanske kan vara så. Men även om det skulle vara så så betyder det inte att jag inte tror att Sunniislam har en plats och ett syfte att fylla.

Jag har funderat kring om uttrycket att Mohammed var "den sista profeten" kanske betyder något annat än man tror, eller något annat än de flesta verkar tro. Kanske är det så att en människa i sitt liv (eller i sina liv) ges chanser, och när man inte tar dem så blir Sunniislam till slut ens enda räddning, därav "den sista profeten". Lite som om man befinner sig i ett rum som blir mörkare och mörkare, och chansen man har att hitta vägen ut är att följa lampor som släcks en efter en. Den sista lampan som släcks är då den sista chansen, därefter är det kört.

Om du nu är så "smart" så varför behöver du en gud och religion??

Egentligen är jag nog inte speciellt smart i ordets vanliga bemärkelse. Jag är inte snabb och effektiv på intellektuella saker. Jag är egentligen rätt långsam och tankspridd. Men jag tror att jag är bra på abstrakt tänkande och utanför-lådan-tänkande, samt introspektiv. Jag har förmodligen Asperger så det går väl ihop med det kanske. Eftersom jag inte är effektiv och "stark" så har jag ett skitjobb och har varit deprimerad mycket. Men jag har alltid varit filosofisk och en grubblare, alltid varit icke-konformist. Och under en period i skolan var jag rätt bra på matte. Men idag suger jag på matte, det har rostat bort fullständigt. Intresserar mig inte heller för matte längre, eller någonting som har med universitetsstudier att göra.

Så jag är nog inte så smart, men jag känner att jag är annorlunda på något sätt.

Fast jag har träffat, och träffar, väldigt mycket sunnimuslimer, och jag får intrycket att ja, jag är smartare än nästan allihopa. Samtidigt känner jag mig mer andlig än gemene etnisk svensk. Jag känner att jag inte har mycket gemensamt med folk inom exoterisk religion, folk som går i kyrkan eller moskén. Jag har heller inte mycket gemensamt med dem som utgör majoriteten på flashback, ateister. Och jag känner heller inte att jag har mycket gemensamt med de flesta New Age-människor som i regel inte är så intresserade av religion utan är mer intresserade av healing, örter, kristaller m.m. Jag är mest intresserad av det rent teoretiska, samt "dolda budskap". Men jag ser att det finns en liten liten klick av människor som är som jag. Kan inte minnas att jag träffat någon IRL dock och vet inte var man träffar dem. Förmodligen är det något man inte lägger märke till hos folk. Vår typ är nog rätt introverta och osynliga men finns kanske lite överallt. Kan tänka mig att det inte finns så mycket i form av organisationer och samlingar för denna typ av folk. Vi är nog lite människohatare i regel.

http://www.youtube.com/watch?v=jvM-WQP7SOw

Kan du precisera dig, hur kom du fram till att det är en religion för extroverta?

Till exempel om man kollar på hur extroverta tänker och sen jämför med Koranens budskap. Kan tyvärr inte fiska upp något exempel just nu. Ledsen att göra dig besviken. Om man jämför Sunniislam och Sufiislam ser jag också att Sunniislam har mycket mer konkreta/bokstavliga tolkningar, de tänker mer materialistiskt/politiskt. Medan Sufi är mer abstrakt/allegoriska tolkningar. När jag läste en bok om Sufiislam stod det också så att profeten Mohammed delade med sig av olika lager av sanning i enlighet med människans andliga/intellektuella nivå, och jag tror det var någon annan som gjorde samma sak för som det stod "Jag har två olika kategorier av visdom. Den ena delar jag med mig av till dig. Den andra kategorin skulle du döda mig om jag delade med mig av.". Det är därför det finns hemliga ordnar, i stil med Frimurarna. För folkmassorna är inte mogna för den visdomen, de skulle döda dem som sitter på den om de fick reda på det.

Om t.ex. någon kommer upp till en Sunnimuslim och säger att Israel finns i hans huvud då skulle han bli sedd som sinnessjuk och kanske bli mördad. Istället går den människan ut och krigar mot förtycket. Jag tycker mig se en gemensam nämnare hos så gott som alla Sunnimuslimer i deras syn på den yttre världen, förtryck och ondska. Det är attityden hos en extrovert, samma typ av människor som blir soldater, inte den typ av människor som blir munkar.

Jo, för att de flesta sunnimuslimska länder är områden i tredje världen där folket saknar utbildning, rätt typ av kost, rätt typ av chanser att leva i ett samhälle där det finns möjligheter att ta sig ifrån en hemsk plats, till en mer idyllisk sådan. De flesta människor har inte tid för intellektuella hobbies eller reflektera över existensiallism när varje dag är en kamp för överlevnad. Gulfaraber är måhända mycket rikare och jag vet inte hur hög IQ man har i Saudiarabien. Men det skulle slå mig med häpnad om de var lika korkade som vilken getherde som helst ute i öknen. Anledningen till att det är så är såklart att sekulärism och den vetenskapliga metoden, tillsammans med teknologi och mänskliga rättigheter utvecklades i väst, något som muslimska världen var totalt isolerad ifrån i många fall.

Det kan såklart finnas en kausalitet mellan religion och möjligheter att skapa ett bättre samhälle:

de flesta tredje världen länder är extremt mycket mer religiösa ( kristna Afrika och Sydamerika lär ligga på precis samma nivå som arabvärlden i enlighet med de grafer jag förmodar att du använder ). Att de är religiösa hänger nog på det dåliga skolsystemet osv och detta kanske ger religionen möjligheter att härska över folket på sätt som skulle vara oacceptabellt i väst. Jag vet, as a matter off fact, att det är så i hela tredje världen. Så det är en ond cirkel med dålig utbildning, levnadsstandard, infrastruktur > mer religion > förstör möjligheter och hindrar enkla samarbetsprojekt.

IQ är dock ett mått på intelligens, något som inte påverkas av utbildning, kost eller liknande.

Jag föreslår att du tar en titt på Daniel Dennetts föreläsning om frågan:

https://www.youtube.com/watch?v=EJsD-3jtXz0