Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Jag läser Matteus och andra bibelställen objektivt och faktabaserat.
Objektivt och faktabaserat så kan Matteus 24 omöjligen bara handla om Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. Lärjungarna frågar ju om Jerusalems förstörelse, men även om Jesu återkomst och tidens slut:
"Säg oss när det skall hända(Jerusalems förstörelse). Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" (Matteus 24:3 Bibel2000)
Vi får inte glömma Jesu ord om hur han förmedlade sitt budskap. De med ögon och öron ser och hör. Liknelserna var ofta esoteriska till sin natur. Enbart detta ämne kräver ett fyramånaders seminarium för att hänvisa till riktiga fotnoter inom både skriften som hos kyrkofäderna, så för att förenkla kan man säga att den inre värld vi människor besitter handlar om den själsliga uppenbarelse Jesu närvaro medför; den gamla människan raseras och man blir pånyttfödd genom Hans ande.
Det är rätt häftigt att vara med om. Som om en uppfriskande vind sveper genom hela ens väsen och för in ny frisk luft och ett skratt som inte har något slut. Där är himmelriket, i hjärtat och medvetandet.
Även som ateist i dag bär jag med mig denna kärlekskänsla men jag inser i stället att det är barndomens oskuld jag återuppväckt. Att spränga genom de försvarsmekanismer livet gjort att man omger sig med. Barnet sju dagar gammalt som är närmare himmelriket än en sjuttio år gammal man.
PS. Det finns en politisk/teokratiskt global tolkning som handlar om det judiska folkets autonoma existens bl. a., men skall man personligen ta till sig Jesu ord är det lämpligast att göra det esoteriskt för att det skall vara av värde.