En fråga till ateister

Men hur fick du in psy-op-perspektivet?

De som programmerar sig själva med Bibeln tigger om att förlora sitt förstånd eller sin tro. Det är bara en samling böcker av de mest skiftande kvalitéer och innehåll, där vissa av författarna tycks ha haft en pervers dragning till sexualitet och våld. Egentligen är det som med alla moderna skrifter, med den stora skillnaden att texterna är ursprungliga och inte påverkade av någon modern nomenklatura.

Nomenklaturen religion är intressant. Från början tycks ordet ha använts av kristna missionärer som studerade ortsbefolkningens vanor och tänkesätt för att lättare kunna nå ut med den kristna liturgin. Även om man menar att Abraham, Moses och Jesus var religiösa så var de uppenbarligen inte typiskt religiösa eftersom de utmärkte sig från mängden. De var inte fångade i samma mönster som de mer eller mindre typiskt religiösa i sin omgivning utan snarare var det så att de blev religion i efterhand.

Religionerna formas när de anpassar sig till samhället (eller världen som Jesus uttrycker det). Därför är det stor skillnad att vara en del av en religiös gemenskap och att ha läst om Jesus och bildat sig en uppfattning om honom, hans liv och budskap.

Jag skulle aldrig lura mig själv att tro på någon och har aldrig längtat efter auktoriteter, men kan inte tro annat än att Jesus beskrivs ganska bra i evangelierna, även om allt nog inte är sant. Det finns en stark konsekvens i hans handlande och hans budskap och hans beskrivning av världen har kommit att sammanfalla med min egen.

Tog det lång tid att komma underfund med detta efter att du satte dig på skolbänken och var det en svår väg att gå känslomässigt?

Mitt inlägg var initialt riktat mot TS. För ett par hundra år sedan så trodde så gott som alla på en/flera gudar, att vetenskapsmän då trodde på gud har med den tiden att göra. Nu för tiden så är det en majoritet av vetenskapsmännen som inte tror på gud. Men att dom trott på gud förr i tiden hör inte till poängen jag gjorde.

Utgångspunkten var att utrusta mig med bevis för att min tro var byggd på sanningen, rätta vägen och livet, och undanröja alla tvivel. När jag upptäckte den akademiska hållningen föll illusionen om att religioner var gudagivna; de var politik. Vad värre var, ingen kunde riktigt säga hur länge mänskligheten hade levt på olika sorters lögner av religiös art, det verkade ha pågått under hela vår dokumenterade tideräkning.

Personligen kunde det varit förödande då jag ville bara dö när jag insåg att jag varit sinnessjuk som trott på lögner. Efter ett misslyckat självmordsförsök reste jag mig och tog mig mer entusiastiskt an den sociologiska och psykologiska biten; hur kan masshypnos av det här slaget gå till.

I dag ser vi samma sociologiska förvirring och religiösa toner kring UFO-fenomenet och de kultanhängare som drar paralleller mellan utomjordingar och religiösa figurer. Det är samma slags uppenbarelsefenomen mellan "contactees" och äldre tiders "profeter", och "utomjordingar" har blivit vår tids "änglar" eller "demoner". Mycket skumt, och lika lögnaktigt som religionerna. Vad värre är, i dag finns avancerad teknik som kan göra "kontakterna" extremt övertygande.

För att svara på din direkta fråga om det tog lång tid, så tog det några år men aha-insikterna skedde hela tiden. Men det var ju sanningen jag ville åt, så jag försökte att inte fastna på någon enskild lögn som var särskilt viktig för mig att hålla fast vid. I slutändan kom jag fram till att om jag skapat det hela själv i mitt eget huvud så kunde jag även använda detta "mind over matter" till att styra mitt eget mående och agerande utan några direktiv från "högre ort". Att lära sig disciplin både tanke- som känslomässigt är aldrig bortkastat.

Men Jesus är ju bara en låtsaskompis som får bära de kvaliteter som man borde utveckla hos sig själv.

Du är en större tillgång i tråden när du är saklig och är ett gott föredöme för de andra anti-teisterna. Som i svaret ovan.

Nej, Jesus är inte min kompis och inte heller på låtsas. Han är någon som det berättas om i evangelierna och som vissa är hysteriskt allergiska mot.

Hamlet finns också i en bok.

Inom människan integreras inte alltid jaget och överjaget. Om du behöver ha Jesus som ditt överjag är du berättigad därtill.

Tack för dina direktiv om hur jag bör vara. Jag ska fundera på den synpunkten och se om du kan ha en poäng.

Tack så mycket, det var ett väldigt intressant svar!

Jag tror du misstar dig. Dom flesta ateisterna är allergiska mot mirakel, underverk, magi och annat övernaturligt trams. För att inte nämna de direkta lögner som religionerna öser ur sig. Att Jesu budskap (typ, va nu snälla med varann) är bra tror jag nog dom flesta håller med om.

Du verkar nödtvungen att investera dina meningsmotståndare med egenskaper som aggressiva, allergiska och andra lustigheter. Kan det vara så att det beror på att du i brist på egna argument och bevisföring måste fokusera på motståndaren?

Trots ändlösa tråder om detta (som du alltså inte har brytt dig om att läsa eller åtminstone förstå grundbegreppen i) vet du inte vad ateism är; vilket dock inte förhindrar dig från att tala om vad du TROR den är.


Ökande komplexitet.


Så: "Intelligent Design" ännu engång.


Har du hört talas om "arguments from ignorance" och bevisbörda? (1).


Se (1).


Så vad vill du egentligen?

Vad har dina strawmen och din pop-psykologi med saken att göra? Större delen av religions-kritiken är riktad mot pådyvlar-teismen, mer sällan mot menlösa doktriner per se .... oavsett hur absurda dessa kan vara.