Hur ser DU på renodlad liberalism?

Jag anser mig vara socialliberal. Detta har jag kommit fram till genom att de senaste åren ha varit socialist, glidit över till den extrema liberalismen (libertarian ansåg jag mig vara) och sedan tillbaka in i en gråzon däremellan som tillåter frihandel, tillväxt och personlig frihet samtidigt som det skyddar de svagaste och de som inte har någon krage att ta sig i. Ett system som fungerar som en beskyddande mor, som hjälper till när de stora barnen (i det här fallet de största företagen) tar sig friheter och trampar på de mindre. Detta är till och med försvarsbart ur ett socialpsykologiskt perspektiv; modern forskning visar att det bästa sättet att uppfostra ett litet barn är att låta det utforska sin närmiljö fritt (frihet, liberalism) men alltid finnas i närheten så att barnet har någon att vända sig till om något händer som gör barnet osäkert, alltså en mor med en famn som tar hand om barnet tills det känner sig tryggt nog för att utforska närmiljön igen (socialism).

Jag har vänner som är nationalister, kommunister, kristdemokrater, feminister, piratpartister, miljöpartister och allsköns andra riktningar. Jag älskar att ifrågasätta min egen ideologi och min egen uppfattning och detta brukar jag göra friskt i samtal med de här vännerna. Jag är inte sämre än att jag kan ändra uppfattning om jag på ett logiskt och rationellt sätt kan inse att jag haft fel eller att något annat alternativ är bättre.


Eftersom jag varit socialist och sedemera sökt mig mot liberalismen, och varit extremliberal och sedemera sökt mig till tillbaka en bit till socialismen, så är jag väldigt nyfiken hur ni tänker ni som fortfarande är övertygande om att det ena eller det andra är klockrent för samhället.


Har du reflekterat över fördelar och nackdelar med renodlad liberalism, och vad har du kommit fram till? Var inte rädd för att ta upp tvivel du haft kring liberalismen som du sedemera övertygat dig själv om att de inte är några egentliga problem, ett exempel är "vem ska bygga vägarna?" eller "vem ska hjälpa de fattigaste?" som garanterat alla liberaler funderat över någon gång - vissa av er kanske funnit svar på den frågan och därför kan bidra till den här tråden med hur ni fortfarande kan vara övertygade liberaler?


Berätta för mig om de för- och nackdelar du ser och som du tidigare har sett (men av någon anledning inte längre ser som en för/nackdel) med din ideologi som gjort att du fortfarande är liberal!

JBugster

Ps. Jag vågar knappt posta tråden i socialistforumet av rädsla för den hotfulla stämningen som verkar råda där ibland. Är inte det rätt sjukt? Ds.

-ismer är för människor som inte tänker själva.

Köpte ett tag liberalismen också, tills jag såg hur den fullkomligt monterade ner den svenska modellen, och om du besökt ett sjukhus eller myndighet på sistone, så förstår du. Trist blir ju att samtidigt som liberalerna monterar ner får rasismen utrymme då det skylls på de svagaste i samhället.

Jag var som du säger, långt åt vänster, sen nästan libertarian, sen en liberal och idag måste jag säga att jag sitter på en stol till vänster om S, inte för att jag är så övertygad om det, utan för att Sverige behöver det.

Liberalism är ett stort begrepp. Själv kallar jag mig liberal, men det är för att i vissa frågor är jag socialliberal, och i andra mer libertarian.
Liberalism handlar väl egentligen om att man ser individen som samhällets grundpelare och att individen har vissa rättigheter från kollektivet, vilket betyder mer eller mindre frihet.
Socialismen är tvärtom, individen har skyldigheter mot kollektivet. Vi ska hjälpa varandra osv. Socialliberalismen är deras barn.

Positivt. Mycket vettigare än seriemord i undantagstillstånd.


Eller snarare för människor som kan organisera sina tankar på ett vis som går att förstå utifrån ett system, istället för bara tycker saker löst och skitkorkat.

Fast stipulerat att trådstartaren menar "libertarianism" så har vi ju inte varit i närheten av det i Sverige. Vi har haft Sossepolitik i åtminstone 20 år och även om det på slutet varit Moderaterna som stått för den så kan det möjligen betecknas som någon slags vänstervariant av socialliberalism, men att få det till "renodlad liberalism" kräver mer fantasi än vad jag kan uppbåda, och då brukar jag vara ganska duktig på att sätta mig in i hur andra människor tänker.

Jag ser i sig inget fel med "renodlad" liberalism, däremot finns det saker som liberalismen "inte" har svar på (tragedy of the commons t.ex.?).

Men jag ser ändå det som det alternativ som följer min moraliska kompass och mina etiska principer bäst.

Lite OffTopic, men var som "dig" än gång i tiden. Socialitisk, socialliberal och nu libertarian. Du kan ju spana in den här tråden som jag skrev för några år sedan (FB) Hur skulle samhällets svaga klara sig i en nattväktarstat?

Problemet med tragedy of the commons beror mycket på den svaga äganderätten.

Jag är renodlat liberal för att jag inte tror på aggression mot andra människor samt att staten består av de värsta klåparna på denna jord - med dina pengar.

Jag håller rätt mycket med TS. Vill dock inte ta ordet socialliberal i min mun då det mest verkar förknippas med fp, som ska kallas vad de verkligen är, ett gäng antiliberala statskramare. Själv använder jag hellre uttrycket pragmatisk liberal. På ett ungefär innebär det att jag kan acceptera allt från en viss välfärdsstat till anarkokapitalism beroende på hur väl det visar sig funka i praktiken.

Måttstocken för mig är att använda liberala principer så långt som det är möjligt men att jag accepterar att man man tar upp skatt för saker som är absolut nödvändiga. I det ingår eventuellt en viss välfärdsstat som hjälper dem som har det allra svårast om det inte finns något annat alternativ för att hjälpa dem. Ser dock helst att civilsamhället får en chans att lösa sådant i första hand.

Dock är vi extremt långt ifrån ifrån ett sådant samhälle idag och det finns gott om sådana liberaliseringar kvar att göra innan man eventuellt råkar ut för sådana problem. Finns också en del problem som jag inte kan se några bra liberala lösningar på och även där försöker jag inta en pragmatisk hållning och bedömma från fall till fall.


Alltid lika trist när folk misstar alliansens politik för liberalism. Men om man tror att det som regeringen har ägnat sig åt de senaste åren har varit liberalism så var man nog inte liberal från första början.

Nu är det ju så att Sverige inte är och aldrig har varit ett liberalt land.
Vi blir lurade att tro att staten ska skydda oss om vi hamnat i en riktigt dålig situation för vi betalar så sjukt mycket skatt, skulle vi vara ett liberalt samhälle så skulle folk förstå att dom måste spara pengar själva för att betala för riktigt bra vård och inte bli lurade till att tro på annat som många svenskar gör i dag.

Jag var socialliberal för ca två veckor sedan men är nog helt liberal nu.
Det går fort i vändningarna i denna fråga för mig.
Det finns inte så många liberaler i Sverige så därför lär jag mig på tok för lite om detta ämne och som folk skriver innan i tråden så är inte folkpartiet ett liberalt parti för fem öre, dom har bara tagit beslag på ordet liberal och det förvirrar nog många.

( skicka pm om ni vet någon bra litteratur om liberalism så blir jag otroligt tacksam )