Hypotyreos, det går tungt nu.

Är inte helt säker på om detta är rätt forumdel, ursäktar mig om jag satt inlägget fel.

Börjar med att skriva en liten bakgrund, för de som inte orkar läsa allt så börja läsa från Just nu.

Bakgrund:
Kön - man
Ålder - 20år
Har en egen lägenhet i en studentstad.
Har en flickvän sedan sex månader tillbaka.
Sjukdomshistoria - Hjärtmuskelinflammation och lunginflammation några år tillbaka. Inga större sjukdommar.
Tränar mycket, bodybuilding. Ganska grov, 180cm, 98kg. BF% ca 23-24.

Har haft olika symptom på hypotyreos i ett halvår nu. Allt började med att jag fick väldigt ont i underarmarna när jag tränade, funderade inte mycket på det och tänkte bara att jag behövde vila. Smärtorna försvann i samband med vilan men efter en veckas kontinuerligt tränande så var de tillbaks.
Så jag vilade lite till, men nu försvann de inte. De var där hela tiden, när jag körde bil, satt vid datorn, pluggade och till och med då jag kollade tv.

Fler och fler symptom började komma fram, framförallt känslan av försämrat välbehag. Jag kände att något var fel. Jag kunde inte längre somna om det inte var så att jag var så trött att jag däckade. Mina dygn blev 36h långa, jag var konstant trött men kunde inte sova. Detta resulterade i att min dygnsrytm blev helt förändrad.
När symptomen började så tränade jag som jag annars gjorde, 5-6 gånger/vecka, bra koll på kosten med mål att bygga mer muskler, deff skulle inledas inom 1.5 månad.

I och med att jag började deffen, då jag gick på kaloriunderskott, så blev jag bara tröttare och tröttare och jag fick koncentrationssvårigheter samt smärtorna i underarmarna. Tänkte ju då givetvis att tröttheten och koncentrationssvårigheterna var p.g.a. ändrad kost. Fortsatte iallafall med denna kost och gick ner 4kg på en månad, från 96-92kg. Men sedan så började jag gå upp i vikt igen. Helt utan orsak. Och hade aldrig känt mig tröttare. Tappade helt motivationen för all träning och kosthållning, detta har aldrig hänt mig förut.

Slutade med deffen efter 1.5 månad för att se om jag blev piggare och det blev jag inte. Hur jag än försökte så gick jag inte ner i vikt.
Efter 3 månader med dessa symptom så var hela mitt liv upp och ner. Min passion för träning var borta, kunde inte längre plugga - var för trött, koncentrationssvårigheter, EXTREMT DÅLIGT närminne, for inte längre på föreläsningar då jag ofta försov mig och det fanns inte ett alarm i världen som kunde väcka mig då jag väl hade somnat.

Nu bestämde jag mig för att fara till läkaren och kolla upp det, hade googlat runt lite och kom fram till att jag hade testosteronbrist. (Har aldrig tagit några preparat annat än vassleprotein, koffein och kreatin).
Mina symptom: dåligt minne, smärtor i muskler och leder som inte gick bort med vila från träning, gick upp i vikt samt ökat bukfett, sömnstörningar, trötthet, ingen sexlust, depression, ingen motivation till någonting, torr hud på ryggen, svettningar, värmekänslighet och listan fortsätter.

Läkaren verkade väldigt skeptisk då jag sa att jag var och alltid varit dopingfri, han påpekade mina bristningar på biceps och på axlarna. Jag bad han ta tester på mina testosteron nivåer och kolla efter konstiga ämnen (ifall det skulle vara något i mitt vassleprotein).
Detta gick han med på och tog även andra tester.

När jag får svaret på testerna så är allt normalt förutom ett strumaprov. (tror det var TSH som var på 5.4). Han ville ta ett kontrollprov efter sex veckor, men bad han ta det följande vecka och han gick motvilligt med på detta.

Några dagar efter andra provet så ringer min läkare och säger att han tror att jag kan ha hypotyreos och säger att denna gången låg värdet på 11.3 och att han skrivit ut ett recept på levaxin 25ug som jag skulle börja med dagen därpå. Han ville ta ett nytt blodprov om två månader för att se om det hjälpt något.
Kändes extremt skönt att faktiskt få höra att något var fel och att få veta vad det var.

Just nu
Har nu tagit levaxin i snart två månader.
Just nu så har jag aldrig mått sämre. Alla de tidigare symptomen är kvar och har inte minskat på något sätt. Har hänt vissa dagar att jag har sovit upp till 20 timmar och även efter detta så känner jag mig inte pigg.
Högra sidan på halsen där sköldkörteln sitter gör ont och den känns aningen förstorad (detta har hänt 5-6 gånger förut och då har jag sovit hela dagar).
Ligger så mycket efter i plugget att jag inte ser något annat val än att hoppa av, kommer aldrig ikapp som det ser ut nu. Vet inte vad jag ska ta mig till. Har satt i handbromsen med allt som har med plugg att göra, kan inte plugga då jag inte kan koncentrera mig och att tänka att jag måste plugga får mig bara att må sämre.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, ringde just till vårdcentralen och sa att jag vill ta blodprovet för att eventuellt få ökad dos levaxin för att få se om det hjälper. Berättade även att det gör ont där sköldkörteln sitter och att jag mår dåligt men fick ingen hjälp där. Hon bokade dock in mig för ett blodprov på fredag.

Jag har ingen motivation, inget känns viktigt. Gråten ligger i halsen och jag vet fan inte varför.
Orkar inte laga mat, orkar inte/vill inte hitta på något. Orkar inte ens svara på min flickväns sms "Godmorgon älskling".
Mår rent utav skit, har alla jävla symptom man kan få av den här sjukdomen och vet inte var jag ska ta vägen. Vet inte vad jag ska göra, jag vet inte ens hur jag ska kunna klara mitt liv.
Tar lån från CSN för att plugga men det gör jag ju inte, har inte fått tillräckligt med poäng som man ska få på ett läsår. Kan inte berätta för mina föräldrar att jag vill hoppa av (de har sagt att jag ska plugga vidare). Har ett läshuvud av högsta klass som nu är helt jävla värdelöst, jag har en gymnasieutbildning på naturvetenskap med nästan högsta betyg, men det ger ju mig inga jobb om jag vill hoppa av och jobba istället.

Vad ska jag göra? Det går så tungt nu. Behöver hjälp men vet inte var jag ska vända mig.

Tacksam för svar.

Till att börja med så måste jag skriva att jag är ledsen för din skull. Du är ung och har så mycket framför dig som du vill och måste orka med. Den enda "trösten" i det hela är att man nog har hittat orsaken till dina bekymmer, dvs. hypotyreos. Jag tycker du borde fått en ny läkartid ganska omgående, för som jag förstår det så tar det ofta lite tid med medicinjusteringen innan man hamnar rätt. Ring igen och se till att få komma till en läkare som kan höja din dos.

Hypotyreos GÅR att få bukt med, bara du har rätt styrka på doseringen. Du måste mitt i allt mörker börja TRO på att det kommer att bli bättre. Jag förstår ju att du har det skitjobbigt just nu, och det tar också tid att lära sig hantera en livslång sjukdom. Den mentala biten tar tid.

Håll inte inne på dina tankar och känslor kring det här inför din flickvän, dina föräldrar, dina lärare. Be om stöd och hjälp, skjut fram saker som hänger över dig för mycket och planera för att låta saker ta tid. Du kanske inte måste hoppa av skolan, men kanske genomföra samma utbildning på halvfart. Du får anpassa mycket runtomkring till din sjukdom. Det är ett meck, men det går.

Jag vet hur det känns med en förlamande trötthet, jag har själv MS med allt vad det innebär. Man får göra en omstart i livets prioriteringar och det är ofta en sorg i sig självt. Livet blev inte som det skulle. Det blev aldrig som man tänkte sig. Men jag har hittat min glädje i vardagen. I småsaker.

Jag har inte blivit min sjukdom. Jag har inte ens accepterat den. Men jag har lärt mig hantera den. Att hantera livet mitt i alla förjävligheter.

Se nu till att jaga på läkarna tills de hjälper dig. De är till för oss, inte tvärtom.

Hann inte läsa hela inlägget!!! Men det finns ju andra alternativ än Levaxin - Är ej så insatt - "NTD" tex. från google. "Naturligt sköldkörtelhormon, NDT - Hypotyreos.info är en annan naturlig medicin."


Har du testat NTD förut?

Kontakta - hypotyreosföreningen och hör med dom om dom har tips - som kan hjälpa dig annars läs på deras hemsida - där hittar du bra information.!!

Om jag vore i din sits skulle jag kasta ersättningshormonet(Levaxin) och försöka få igång min egna sköldkörtel istället.

Sluta drick kaffe. Börja ta kosttillskott såsom jod, zink , selen och magnesium.
Just jod är extra viktigt dels för att vi inte får i oss tillräckligt mycket i kosten och dels för att sköldkörteln använder just jod för att producera hormoner.

Läs
http://www.greatlife.se/artiklar-och...-skoldkorteln/

Fast det är ju rätt dumt då Levaxinet kommer att fungera, men det tar TID att dosera så det blir rätt dos då det inte går att säga vilken dos som går från person till person.

Dessutom är det rätt troligt att det inte kommer funka utan Levaxin.

Skulle tvärtemot säga att det är dumt att börja ta ersättningshormon när man bara är 20 år gammal. Ska han ta de livet ut då eller hur var det tänkt?

Det som händer när man börjar ta ersättningshormon är att din egna hormonproduktion lägger ner. Det blir tufft att få igång sköldkörteln efter det.

Jag tycker du borde träffa en specialist på endokrina sjukdomar. Allmänläkare är inte så insatta, det är ett rätt komplext ämne. Så be att få remiss, hos en endo kommer du bli tagen på allvar och få göra mer grundligare undersökningar.

Vill börja med att säga tack för alla svar!

@SharpMissy Har svårt att förklara för mina nära vad allt detta innebär. De förstår inte tröttheten (mina föräldrar tänker istället lathet).

Min far har alltid velat att jag skulle gå en praktisk linje och börja jobba inom gruvan medans min mor alltid velat att jag skulle plugga vidare och bli läkare/civilingenjör. (de är skilda sen 17år tillbaka)
När jag berättade för min pappa att det gick tungt så fick jag bara höra att jag inte skulle slösat tid med naturvetenskap osv och skulle ha jobbat i gruvan som min halvbror.
Min mamma blev otroligt besviken och berättade vilken nolla jag skulle bli när jag berättade för henne.
Hon är ofta på mig nu och frågar när jag har mina tentor och har även börjat ringa mitt universitet för att kolla hur många högskolepoäng jag har och är väldigt arg över att det saknas många där.

Min flickvän försöker förstå och det är väldigt skönt att vara nära henne då allt annat oftast försvinner då men jag vet att hon tycker det är tråkigt då jag inte längre följer med henne ut (har inte rört en droppe alkohol sen början av december då jag känner att det inte kommer sluta bra) och kan ofta inte heller göra saker som vi gjorde förut.

Mina lärare har jag nu inte träffat på väldigt länge, flera månader faktiskt.
Vet inte varför det känns så jobbigt att gå dit nu, då jag varit borta så länge. Några från klassen har frågat var jag är och nu har jag berättat för en av dom och hon föreslog att jag skulle gå till syon och se om jag kunde börja med nästa kull och gå om det här året. Då får jag ett visst försprång och kan då ta det lugnt första halvan av året. Detta kändes skönt.


@Toriavic Ska höra med min läkare om jag kan få NDT istället. Läste lite om det och som det ser ut nu så vet jag ju inte om levaxin fungerar eller om det inte fungerar p.g.a. för låg dos.. Ska ringa min läkare på måndag då han har telefontid.

@Maltus Har inte druckit kaffe på länge eftersom det gör min mage otroligt ostabil och jag kan inte heller dricka det utan att ta varannan klunk med något kallt. Om jag inte dricker något kallt samtidigt så blir jag väldigt varm och svettas. Kan nästan känna mig febrig.

Jag vet att jag inte har någon brist på jod då jag gillar salt. Använder bordssalt med jod. Saltar mycket!
Och jag har tagit zink, magnesium, vitamin b6 och vitamin D tillskott kontinuerligt sedan ett år tillbaka.

Fick höra av min tränare att det var konstigt att jag som man och så ung fått hypotyreos. Han tyckte inte heller att jag skulle använda levaxin.
Fick iallafall höra av min läkare att detta kan vara något som jag har livet ut och för mig kommer detta inte vara ett problem om bara medicinen börja verka och jag mår bra igen.
Min egenproduktion är ju redan nedsatt..

@Wegvezen Ska höra med vårdcentralen om jag kan få det. Men tror det kommer ta tid, när jag först hörde av mig till vårdcentralen så sa de att jag kunde få en tid inom 4-5 veckor. En förbannad mormor skaffade en tid redan nästa vecka, men vet inte om detta kommer vara lika lätt hos en specialist.

Det låter skitjobbigt så som du har det, hypo är ju nåt som verkligen kan driva folk till vansinne. Men får du bara rätt behandling kan du bli ditt gamla jag igen. Så du måste insistera på att få träffa en specialist. Säg helt enkelt att du inte kan plugga/fortsätta ditt liv så länge som du mår så här.

Sen angående din framtida karriär, den ska du bestämma om själv. Gör bara det DU vill. Det låter ju som om du har det lätt för att plugga (när du mår bra) och har man det så brukar man även gilla det. Men det där bestämmer du när du är frisk igen. Just nu bör du bara koncentrera dig på att bli bättre.

Lycka till.

Har du sjukskrivit dig sa att du far sjukpenning istallet for CSN? Du ska ju iaf ha en chans att borja om med plugget nar du kanner dig battre.

Hans produktion av sköldkörtelhormon har ju redan lagt ned, så att han inte har tillräckligt.
Det enda sättet att få igång sköldkörteln är att tillsätta det hormon som saknas.

@Wegvezen Ska fara till mitt universitet imorgon och se vad de säger.
Ska verkligen pressa sjukvården också att skicka mig till en specialist. Känns dock förjävligt att jag inte ens kan få tag på min nuvarande läkare via telefon när jag vill. (endast måndagar 8-8.30)

Jag har valt en linje som jag tror är bra för mig, den tilltalar mig och kommer ge ett bra yrke. Det känns bara så jobbigt att plugga just nu, slukar bara energi, motivation och livslust att ens tänka på det.

@Fantomsmaerta Nej, det har jag inte gjort. Var ska jag vända mig för det? Skulle aldrig kunna bo här om jag endast pluggade halvtid vilket skulle vara att föredra för tillfället. Det är väldigt svårt att få lägenhet här och den jag har nu är ganska dyr - 3600/månad.