Argumentationsfel - löjligt?

Om du inte gillar mig, säg det.
Jag har många bra tankar och funderingar.

Jag strävar som du efter att bli accepterad.
Skillnaden mellan dig och mig är vem som accepterar vem.

Du lär aldrig bli godkänd i dina tankar så länge du tvekar.
Jag vet hur retoriken fungerar i praktiska livet och hur ideer blir godkända.

Jag blev aldrig godkänd.
Men jag ser att en hel del tankar jag har är sant och äkta på vis som ärlighet existerar

Sen kan du dra åt helvete LucNN, om retoriken tillåter det.

Korrekt argumentation handlar om att bibehålla en retorisk integritet som gör att man inte av misstag kommer att förvanska diskussionen, dvs. få den att handla om något annat än att hitta sanningen.

Med andra ord, om man tillåter saker som att påstå att man har rätt för att den man pratar med är ful/dum, eller att dra växlar på dennes argument, eller att påstå att något är rätt bara för att någon annan sagt det utan att själv förstå varför, osv. (alla klassiska argumentationsfel), bryts den integriteten och det finns då en chans att diskussionen förvanskas. Den behöver inte göra det, men chansen finns där (och är rätt stor).

En logisk felaktighet har att göra med illegitima slutsatser - att derivera satser, som inte kan deriveras, eller tillämpa en härledningsregel på ett sätt, som inte är tillåtet. Tror att ts pratar om oformella felslutningar. T.ex. där det förekommer samma ord i premiss och slutsats, men där sammanhanget avslöjar att man syftar på två olika begrepp. Det är inget felslut som kan upptäckas uteslutande vid att kolla på satsernas syntaktiska egenskaper och formella relationer. T.ex.:

1) Det finns utrymme för godtyckligt långa saker i lokalet, om de inte är oändlig.
2) Min arbetsdag är lång, men inte oändlig.
Ergo: det finns utrymme för min arbetsdag i lokalet.

Mer subtila fel av den arten kräver bedömning, och därmed kan det verka fegt om någon bara skriker ut att man blandat ihopp två begrepp under samma uttryck.

Tror inte att ts nekar att argumentationsfel inte bidrar med stöd för en åsikt, men att folk inte gör gällande hur ett argument är en instans av ett givent felslut, utan nöjer sig med att kalla argumentet under någon exotisk term och hänvisar til wikipedia. I så fall får man väl ge ts medhålll.

Men att personen i fråga är ful kan ju vara viktigt. Men eftersom att det finns en latinsk fras som motsäger det stryks ens möjligheten att det kan vara så.

Namnet antyder att det alltid är en felaktighet, trots att det kan vara subjektivt. Alla är nämligen inte logiska felaktigheter.

Till exempel kan en abortmotståndare hävda att jag använder halmgubbe-argument då jag uttrycker åsikten att alla som inte är för abort vill begränsa kvinnors friheter.

En logisk felaktighet är en logisk felaktighet.

Tautologi.

Livar upp en flerårsgammal tråd? Ja, jag klagar egentligen inte.

Det stämmer att det är en tautologi. Det jag försöker dra uppmärksamhet till är att en logisk felaktighet inte blir bättre av att klaga på sättet den logiska felaktigheten pekats ut på. En logisk felaktighet är och förblir en logisk felaktighet oavsett om TS har tröttnat på sättet det påvisas.

Det är lite oklart exakt vad du försöker framföra. En tautologi är inte ett problem i sig.

Håller med TS om alla dessa enradsinlägg om argumentationsfel, som ju egentligen bara är omotiverade påståenden. Ofta får man inte ens en motivering ens om man ber om det.

Påpekande av argumentationsfel kräver sällan motivering.