Jag kommer att dö av Socialfobi!

Vet inte vad du menar med "ge upp" i det här sammanhanget och jag förstår inte hur du kan häva ur dig så mycket saker när du inte har hela bilden klar för dig. Om du syftar på självmord eller återfall så är du ute och cyklar kan jag upplysa dig om. Jag har bara fått NOG! Det får man ibland och det har man all rätt till. Jag har testat halva fass, lämnat mina urinprover och visat negativt på de droger jag inte haft recept på i flera års tid och det har inte hjälpt mig ett piss i mitt mående.

Jag har inte missbrukat narkotika i någon nämnvärd utsträckning de senaste åren utan mestadels brukat dem genom psykiatrin och de har varit befogade.

Nej inte alls så jag menade.
Det du gör just nu. Är att lägga skulden på allt och alla. Utom dig själv.
Det jag menar är att just nu, sitter du och säger att du har fått nog, därför ska du skälla ut alla som du tycker har behandlat dig fel efter noter. Som ett offer.. "Ni gjorde si och så, därför kan jag inte det eller det.".

Det är ditt eget ansvar att ta till dig hjälpen du får och förbättra ditt välmående..
Psykatrin kan endast göra så mycket för en individ. Sen är det upp till individen själv att göra något åt sin egna situation och känslor. Så att den i slutändan ska må bättre.

Det går inte om man väljer att fly verkligheten med pillermissbruk, missbruk, eller om man försöker lägga skulden hos "alla andra".

"Ni gjorde si och så, därför kan jag inte göra det och det."

Kan du upplysa mig om när jag hävdar att jag inte kan göra det och det för att dem gjorde si och så? Var i mina inlägg säger jag just DET och DET?

Själv anser jag att jag bara gjorde ett konstaterande under påverkan av ilska.

För att dra ett snabbexempel.

"Säga åt kärringen att sluta röka på balkongen och be psykiatrin dra åt helvete och köra upp sina pillerburkar i arslet."

Du kan inte öppna fönstret utan att behöva känna röklukt.
Psykatrin har inte hjälpt dig ett skit, du stör det på dig och du tycker att du borde må bra efter alla år utav att ha tagit deras jäkla "hittepå" piller.

Lösningar. Öppna fönstret hela dagarna och inte i små omgångar när du behöver frisk luft. Då kommer bara hennes röklukt in vid enstaka tillfällen och du får frisk luft i lägenheten.
Sluta ta piller och försök att må bra utan dom. Kost. Träning. Varva ner. Meditation. Höj dig själv mentalt.
Finns massa saker man kan göra. Men man måste vilja det också.

Och nej. Du säger inte just den meningen jag drog upp. Men det är i princip vad du sitter och säger.

Jag öppnade fönstret för annars skulle jag inte känt av röklukten. Sen att jag störde mig på den är bara ett konstaterande.

Dem anser att jag borde må bra med enbart medicinsk behandling varpå jag hävdade motsatsen och att dem inte hjälpt mig vidare med någon alternativ behandling trots att flera år har gått och att viljan från min sida finns - återigen ett konstaterande över min situation.

Jag tar inga piller och har inte gjort på flera veckor utom någon seroquel då och då trots att jag har en behandlingskrävande ADHD. Starkt gjort av mig! Tränar styrketräning 5ggr/vecka + poweryoga 2ggr/vecka. Äter var tredje timme enligt GI-metoden och cirka 160g protein/dag.

Jag har börjat terapi nu och det är någon slags traumabehandling. Enligt psykologen verkar det vara komplex PTSD ihop med min ADHD det är frågan om. Så den sociala fobin och de misstänkta personlighetsstörningarna jag är diagnosticerad med kanske är felaktiga. Kommer att utredas.

Ja, jag tyckte ju inte alls att det lät som socialfobi. Det kanske finns det med, men det är inte ditt stora problem. Hoppas att det går bra och glöm inte bort att du måste göra 99% av jobbet själv. Psykologer och liknande kan endast ge dig redskap.

Lycka till!

Bump + uppdatering*

Jag mår bra! Slutade med knarket och psykiatrins kemikalier efter nästan 6 år på skiten. Genomled sommaren med abstinens. Stod ut när det var svårt och tvingade mig själv att gå ut mer och mer. ADHD:n hanteras idag med kost och fysisk aktivitet, den komplexa PTSD:n med terapi. Ingen medicinsk behandling längre! Visst, jag är deprimerad i perioder, har drogsug, panikångest, koncentrationssvårigheter och känner mig helt förstörd stundvis men det går framåt.

Kram

Roligt att höra D-mina!!!! Stay strong - jag håller tummarna!!!

Dopamina om du fortfarande läser tråden vill jag ge dig förhoppningsvis livsförändrande tipps.

Första tippset är att börja jobba !!! om det är svårt för dig att skaffa jobb pga. fobin så rekommenderar jag starkt att du beställer alternativt går till läkaren och skaffar dig betablockare och tar dessa endast vid jobbintervjuer.

Hoppas du har lite kunskap om det medvetna och det undermedvetna. Så här är det:

Anledningen till att du har social fobi beror på att du har inprogrammerat negativa tankar i ditt undermedvetna med hjälp av ditt medvetna.
Det undermedvetna är som en svamp som suger i sig alla tankar du har tänkt under hela ditt liv.
Genom att under regelbunden basis tänka negativa tankar om hur du inte vill bli sedd och hur folk inte får se dig göra bort dig, så tränar du hjärnan att tänka sådana tankar vilket gör att dem så småningom går på autopilot.
Du är vad du tänker - simple as that!

Lösningen är att tänka rätt. men hur gör du det?
Det har tagit dig tid att skapa den här sociala fobin till den här graden. Det kommer också att ta tid för dig att bli kvitt den. Hur lång tid beror helt på dig, hur pass mycket tid och energi du lägger ner på att bota den. Du kan också känna till att du är långt ifrån ensam om att ha fobin, 10-15 % av svenska befolkningen uppskatts lida av samma sak.

Börja tänk positivt om så mycket du bara kan. Det är vanligt för personer med symptomen att måla upp skräckbilder om situationer, ex. att man darrar mycket och gör bort sig när man ska betala tuggummit på Ica. Denna bild kan komma när du ska sova eller när du ligger i soffan.
Vad som är viktigt är att varje gång en negativ bild målas upp i din hjärna så ska du tänka tvärt om, se dig själv grymt självsäker, att du hanterar situationen på ett grymt sätt.
Detta blir svårt i början (att tänka rätt) men med tiden blir det mycket enklare, det är som att cykla, i början var du tvungen att fokusera för fullt men med tiden kan du fokusera på något annat under tiden du gör det.

Med tiden ska du se att positiv förändring blir din verklighet.

Ps: talar från egen erfarenhet.

Om du är intresserad av att veta mer om hur jag blev fri lidandet hör av dig! Kan tyvärr inte fortsätta nu eftersom jag inte vet att denna text ens blir sedd.

Jag skaffade jobb men fick sparken på grund av migrän som orsakades av socialt ångest. Lägger till att jag verkligen kämpade för att få jobbet. Verkar lida av anpassningsstörning utöver svår social ångest/fobi och PTSD.

Är extremt spänd i sociala sammanhang. Muskelavslappnande bensodiazepiner som stesolid och iktorivil är uteslutande det enda som har gjort mig fungerande, men det skrivs inte ut långvarigt längre så jag återgick till självmedicinering.