Ber om ursäkt för att jag bumpar tråd, men kan tycka att den här typen av trådar får leva så länge det finns intresse för dem. Jag har haft den här boken stående på bokhyllan i ett par år nu och bestämde mig för att ta tag i den i början av veckan.
Om jag inte missminner mig så har Sigge Eklund sagt att fallet Madeleine McCann inspirerade honom att skriva den här boken, vilket förefaller uppenbart efter att nu ha läst boken. I McCann-fallet så lämnade föräldrarna sin dotter på hotellrummet i Portugal samtidigt som de gick på restaurang. De tittade till henne då och då, för att till slut upptäcka att hon försvunnit. Det fallet är speciellt eftersom en stor del av bevisföringen pekar mot att föräldrarna varit inblandade i dotterns försvinnande (exempelvis markerade polisens likhundar på likdoft i pappans bil, att jämföra med blodspår i Martins bil i boken) och då de framgångsrika föräldrarna tjänat miljoner på försvinnandet. En annan likhet är den kyla som föräldrarna uppvisat utåt sett, att jämföra med det intryck Martin och Åsa ger i intervjun efter försvinnandet.
Boken var väl inte riktigt så som jag hoppats på, främst i den mening att han genom att avslöja vad som hänt med Magda
dödar allt det som kittlar med det riktiga fallet. Om hans ambition var att försöka gestalta allt det komplexa som ett barns försvinnande innebär och hur man som förälder hanterar sorgen, så hade det kunnat göras utan att avsluta boken som han gör. För egen del så hade jag gärna lämnats i ovisshet, då det intressanta (och, som jag uppfattade det, ständigt aktuella) snarare var vilka faktorer som kunde tänkas förklara försvinnandet, och hur allt i ett slumpartat nät hängde ihop. Var det Magdas inre mörker som var förklaringen till att hon kanske frivilligt försvunnit? Och kom detta mörker från föräldrarnas trasiga relation? Eller hade pappan dödat henne, och var det isåfall ett resultat av hans mörka barndom? Man skulle ju kunna hävda att Martin i själva verket dödade sin dotter, eftersom hans otrohet med Katja fick henne att gå tillbaka i sin barndom och besöka bunkern den där kvällen i maj, om man nu vill återkoppla till föräldrarna, men det räcker inte riktigt för min del. Jag saknar något i boken, samtidigt som den är för mycket när säcken väl dras ihop.
En annan grej som jag noterade i boken var hur han gestaltade pappan som han så fint benämnde samtliga fäder. Dessa var ständigt återkommande. Framgångsrika, intellektuella och i någon mening misslyckade. Mödrarna däremot saknade betydelse. Någon var schizofren, någon var död. Kan det ha att göra med Sigges relation till sin egen far? Han har ju pratat mycket om hur han tvingades förhålla sig till sin faders framgångar etcetera.
Om jag inte missminner mig så har Sigge Eklund sagt att fallet Madeleine McCann inspirerade honom att skriva den här boken, vilket förefaller uppenbart efter att nu ha läst boken. I McCann-fallet så lämnade föräldrarna sin dotter på hotellrummet i Portugal samtidigt som de gick på restaurang. De tittade till henne då och då, för att till slut upptäcka att hon försvunnit. Det fallet är speciellt eftersom en stor del av bevisföringen pekar mot att föräldrarna varit inblandade i dotterns försvinnande (exempelvis markerade polisens likhundar på likdoft i pappans bil, att jämföra med blodspår i Martins bil i boken) och då de framgångsrika föräldrarna tjänat miljoner på försvinnandet. En annan likhet är den kyla som föräldrarna uppvisat utåt sett, att jämföra med det intryck Martin och Åsa ger i intervjun efter försvinnandet.
Boken var väl inte riktigt så som jag hoppats på, främst i den mening att han genom att avslöja vad som hänt med Magda
(det är väl ganska uppenbart att hon av misstag stängdes in i bunkern av Katja och sedan ruttnade till döds där inne)
dödar allt det som kittlar med det riktiga fallet. Om hans ambition var att försöka gestalta allt det komplexa som ett barns försvinnande innebär och hur man som förälder hanterar sorgen, så hade det kunnat göras utan att avsluta boken som han gör. För egen del så hade jag gärna lämnats i ovisshet, då det intressanta (och, som jag uppfattade det, ständigt aktuella) snarare var vilka faktorer som kunde tänkas förklara försvinnandet, och hur allt i ett slumpartat nät hängde ihop. Var det Magdas inre mörker som var förklaringen till att hon kanske frivilligt försvunnit? Och kom detta mörker från föräldrarnas trasiga relation? Eller hade pappan dödat henne, och var det isåfall ett resultat av hans mörka barndom? Man skulle ju kunna hävda att Martin i själva verket dödade sin dotter, eftersom hans otrohet med Katja fick henne att gå tillbaka i sin barndom och besöka bunkern den där kvällen i maj, om man nu vill återkoppla till föräldrarna, men det räcker inte riktigt för min del. Jag saknar något i boken, samtidigt som den är för mycket när säcken väl dras ihop.
En annan grej som jag noterade i boken var hur han gestaltade pappan som han så fint benämnde samtliga fäder. Dessa var ständigt återkommande. Framgångsrika, intellektuella och i någon mening misslyckade. Mödrarna däremot saknade betydelse. Någon var schizofren, någon var död. Kan det ha att göra med Sigges relation till sin egen far? Han har ju pratat mycket om hur han tvingades förhålla sig till sin faders framgångar etcetera.
__________________
Senast redigerad av tuffkatt 2017-09-20 kl. 02:43.
Senast redigerad av tuffkatt 2017-09-20 kl. 02:43.
