Vill inte ha vänner

Jag har inga vänner och har inte haft sedan jag slutade nian. (Är 23 nu). Jag lider av social fobi, men det är inte enda anledningen. Många med social fobi vill väldigt gärna ha vänner, men kan inte pga fobin. Jag känner ingen längtan alls efter vänner. Jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap. Jag träffar mina föräldrar, syskon och andra släktingar ibland och det är tillräckligt med social kontakt för mig.

Jag har som sagt social fobi vilket gör att det är väldigt jobbigt och tröttande för mig att umgås. Jag är även ganska paranoid och litar inte på folk. De få vänner jag hade under skoltiden var ytliga bekantskaper. Det var inga personer jag anförtrodde mig åt eller litade på. Sen har jag sjukt dålig självkänsla/dåligt självförtroende också.

Min psykolog tror att anledningen till att jag tror mig inte vilja ha vänner är för att det är så jobbigt. Att om jag slapp fobin och fick bättre självkänsla/självförtroende så skulle jag vilja ha vänner. Det tror inte jag.

Hur onormalt är det att vilja vara ensam? Att inte ha en endaste vän när man är i 20-årsåldern?

Känner likadant har social fobi. Det är för att ja tycker människor bara sviker en och hatar att anpassa mig efter andra får migrän av andra människor det är väl kontrollbehovet.

Jag är också 23. Tycker det är mest bekvämt att vara ensam. Har bekanta. Skulle kunna skaffa närmare vänner av de bekanta jag har i min krets och lära känna nya bekanta. Finns inget behov för mig. Litar heller inte på andra människor.

Beror nog på att jag inte gillar mig själv. Då tror jag att ingen annan kan gilla mig. Ger aldrig någon en chans att lära känna mig på djupet.

Min familj tycker att det är ledsamt. De kan inte tro på mig. Att jag valt att vara ensam. Ah, det är deras oro. Jag mår bra. Joggar, åker bräda, tränar, skidor. Är rätt aktiv. Ingen de behöver oroa sig över.

Måste man lita på människor bara för att vara kompisar med dom? Man kan väl få bekräftelse och sällskap ändå.

Jag tycker felet ligger i er i så fall. Ha inte så höga förväntningar på folk.

Förutom din social fobi, trivs du med din tillvaro? Om du gör det så ser jag inget fel med att inte ha några vänner. Så länge du är nöjd.

Även jag är snart 23 ironiskt nog. Har inga personer jag skulle kunna kalla vänner, isolerad, ordnat med mitt egna. Vill ej ha vänner heller, ser de snarare som redskap än något som jag tycker är givande att umgås med. Jag har aldrig förstått den "bekräftelse" många får av att umgås med andra människor samt det sociala behovet många har. Klagar inte direkt, mår bättre än någonsin.

Jag är för oengagerad för att hålla vänskap vid liv men har många bröder. Jag blir ju aldrig riktigt vän med någon men är ju inte en enstöring eller så.

Har ni mysigit med familjemedlemar/partner iaf?

Ingen passar mallen exakt, vissa är elaka och andra är kanske väldigt impulsiva eller rädda, bögar, pedofiler, pundare, hög/låg IQ, festliga, tråkiga, kärlekstorskar osv osv. Och ni lider av olika anledningar av detta, men jag undrar är det någon av er som inte kan känna något positivt någonsin att umgås med någon (genom hela livet)???

Härligt! Kan nog jämföra bekräftelsen man får att umgås med andra personer med att posta här på flashback, man får bekräftelse, en viktig del i livet, precis som mat och sömn.

Nej inte ända sen ja fick social fobi. Ja stör mig på minsta avvikelse och tycker att alla människor är så jobbiga. Brukar faktiskt sitta och prata med mig själv och dem samtalen är dem bästa.