Citat:
Ursprungligen postat av
Najsel
Jag tänkte spekulera lite kring hur vi med dagens teknologi skulle kunna undersöka en av dagens upptäckta jordlika planeter. Jag tänkte därmed dra Kepler-22b som ett exempel som ligger 600 miljoner ljusår bort.
Med dagens tekonologi kan vi placera ett radioteleskop i solens gravitationella fokus. Det börjar geometriskt 550 astronomiska enheter bort från Solen, men i praktiken måste man nog 750 AU bort (110 000 000 000 km) för att slippa störningar från solens corona. Det är ändå bara mindre än en halv procent av avståndet till närmaste stjärnan och inom oortmolnet. Där fungerar Solen som en gravitationslins med ofattbar förstärkningseffekt. Miljoner gångers förstärkning. Teleskopet skulle alltså fånga in fotoner som fokuserats efter att deras banor har krökts när de passerat nära Solen. Det är bara fotoner från exakt den riktning som Solen finns i som förstärks, man kan inte "vrida" ett sånt teleskop för att titta på något annat, det behövs ett sånt rymdteleskop per motiv man vill studera.
Med ett sådant kan vi räkna gatlyktorna på en planet 600 ljusår bort.
Det är möjligt idag att skicka iväg ett sådant teleskop med en fart om 50 kilometer i sekunden och det skulle komma i fokus om ca 60 år. Här en länk där denna fantastiska idés främsta förespråkare, Claudio Maccone, beskriver projektet. Jag tycker att det är i högsta grad angeläget att förverkliga detta snarast. Utomjordiska civilisationer, om sådana finns, använder säkerligen sina stjärnor som noder i ett galaktiskt bredbandsnätverk.
http://www.seti.org/seti-institute/w...ronautics-2009
Och svart på vitt:
http://www.snolab.ca/public/JournalClub/alex2.pdf
(Hundra decibel, det är väl ohyggligt många gångers förstärkning?)