till alla poetsträvare

Jag undrar om någon som läser tråden är poesiintresserad och rent av själv skriver och läser poesi och kan ge råd om hur man går till vägar för att skriva bra, evig poesi. Vi kan på så sätt skapa ett ramverk för de som vill satsa helhjärtat på poesi.

Mina egna reflektioner över framgångsrecepten är:

1. skriva och kladda mycket poesi
2. läsa mycket poesi
3. läsa många ordböcker och ordlistor
4. bli allmänbildad
5. vara orienterad i samtida händelser

Något ni vill tillägga?

Att ha inspiration är viktigast av allt. Nummer två är att kunna framkalla känslor hos läsaren. Sen krävs naturligtvis hyfsat ordförråd. En sak till som kanske låter lite högtravande... Men poesi är ett kall. Dras man till det har man kanske läggning för det och talang, men det är inte säkert. Hur som helst är det inget man helt väljer själv, utan det väljer en.

Nej

Nej tack

jag köper inte dina sanningar om hur min tillvaro bäst levs

min kropp är inget tempel för dig att fylla med dogmer

Nej

Nej tack

jag bugar och bockar inte mig fram

jag kryper inte på ömma knän inför ordet

Nej

Nej tack

säger jag till alla fängelser

till alla byggnader som byggs för att stänga in

Nej

Nej tack

För att bli poet anser jag att man ska fokusera på punkterna 1-3 ovan.

Däremot, punkterna 4-5:s allmänbildning och samtidsorientering är mer nyttigt för en journalist eller romanförfattare. Med det sagt, nog kan man som poet få ut mycket av att läsa rapporter, studera hårda ämnen, bevista politiska möten, leva i verkligheten etc. Men inte för det instrumentella värdet av detta. Utan för det poetiska. Gör poesi av mötesprotokoll alltså.

Poetens nerv, hans essentiella livsstil, oavsett om han är nyenkel eller "vill väva ett halsband åt Kleopatra", är att fara runt i okända marker, göra inget (så att allt ska bli gjort), slå dank. "Att systematiskt återerövra sin barnslighet" som Baudelaire sa.

- - -

Det går att gå kurser i fackboks- och romanskrivande. Men med poesi är det svårare (och enklare -- de formella kraven för poesi idag är obefintliga).

Att skriva lyrik "på professionell nivå" är svårt att uppnå. Kriterierna är diffusa. Men de finns. Man kan dock säga: man blir inte poet enbart med viljestyrka eller genom att "vara orienterad i samtiden".

My two cents.

Läs det du skriver högt, helst inför publik. Ren läspoesi tenderar att bli alldeles för inåtvänd. Leta efter former som faktiskt har effekt på folk och inte bara "anses fin".

Skriv som du pratar, inte som du tror att poesi ska vara, alldeles för många "poeter" skriver långt över sin förmåga och får det bara att låta styltigt och fånigt när de försöker skriva "poesi".

Ja, form är inget, effekt allt. Att kunna nå folk genom ord ser jag som den största förmågan av alla. Räcker det med ord, behövs inget annat. Vissa saknar dock denna förmåga, och jag tror att mycket av det ligger bakom aggression.

Men samtidsorientering är viktigt för att bli en stor poet i nutiden. Ska man skriva politiska satirdikter och krigslyrik som skildrar dagens konflikter så kan det nog vara bra med samtidsorientering. Allmänbildning kommer även väl till pass, det utvidgar det poetiska hantverket och att komma på något nytt att skriva. Eller har jag fel?

Du har formellt rätt. Men dagsverser och krigslyrik är genrer som legat i träda ett tag. Svårt att blåsa liv i dem.

Det var iaf så jag tänkte. Jag tänkte mig vad som krävs för en centrallyriker, "orfisk poet" osv. Men jag är inget orakel och kanske går den politiska dikten, och krigsdikten à la "De tappra 600", mot en renässans.

Skriver inte poesi själv, men du kanske kan pröva att läsa poesi (både äldre och mer samtida) för inspiration, etc.? (Ja, det skrev du ju i din trådstart såg jag nu, men börja kronologiskt med att läsa poesi från antiken till idag, samtidigt som du bildar dig en uppfattning om den samhällshistoriska kontext som det poetiska verket ifråga uppstod i. En grundkurs i Litteraturvetenskap skulle vara att rekommendera).

Jag har fått upp ögonen för poesi senaste tiden.
Inte för att jag vill bli bra på poesi direkt utan för att jag känner ett desperat behov av att uttrycka vad jag känner.

Tex så har jag problem inom familjen men när jag berättar om det för folk så känner jag att de inte förstår hur allvarliga problemen är.

Med poesi så blir det enklare att förklara.