Jag känner mig väldigt kluven när jag läser artikeln..
Å ena sidan anser jag (vi behöver inte ta just den debatten
just här & nu) att pedofili inte går att bota. Jag hade gärna viljat veta om det fanns en pedofil i grannskapet när mina barn var små (båda är pojkar, men är nu vuxna och mer än kapabla att försvara sig själva - minst sagt
). Jag hade inte misshandlat honom eller förstört hans hus/bil eller annan egendom, men jag hade definitivt pratat med honom och gjort fullständigt klart att "du vet, att jag vet". Inte hotat. Hade han frågat mig om hjälp med att t.ex. starta bilen (glömt lyset på) så hade jag gjort det utan att tveka. Men jag hade nog avböjt att ta en kopp kaffe med kanelbulle hemma hos honom..
Å andra sidan är jag väldigt misstänksam mot "privata initativ" där folk misstänkliggörs på lösa grunder. Lexbase tänker jag närmast på. Du kan få en "röd prick" på din villa tre år efter att du har köpt den, för att
förra ägaren var
vittne i en rättegång! Eller tillsammans med sin äkta hälft ansökte om skilsmässa hos tingsrätten. Det är inte så kul...
I andra länder (tänker på GB & USA) så varnar man folk när en "sexual offender" flyttar in i grannskapet. Det känns mer pålitligt, det är "myndigheterna" som står för informationen, och inte skvallersajter. Men ändå kan det bli fel, och åtminstone en person (i England. London?) blev ihjälslagen för att han helt felaktigt förväxlades med en dömd pedofil (sorry, ingen länk - leta själva). Det var verkligen tragiskt.. Det berodde inte på någon likhet (utseendemässigt) med pedofilen, utan att dumskallarna (pöbeln) tog fel på adress/våning..
Medborgargarden har vi gjort oss av med, och jag tycker att det är bra. Gillar man "öga för öga, tand för tand" och klantänkande så finns det massa andra länder, med "ingen eller annorlunda lagstiftning" på jorden att välja på.