Är konjuktursvägningar bra eller dåliga?

Traditionellt brukar borgerliga regeringar anse att konjunktursvägningar är ett nödvändigt ont så om det är de inflation så spär de på inflationen genom att öka budgetunderskottet så att den snabbt ska verka ut (med jättehöga räntor och sjunkande krona som följd), och är det som idag deflation då spär de på deflationen med en kombination av skattesänkningar och nedskärningar i den offentliga sektorn framför allt bland låglöneyrken och pensionärer med sjunkande priser på varor och kapital samt en stigande krona som resultat (den nuvarande borgerliga finansministern för däremot en något mer komplisserad finanspolitik).

Traditionellt brukar socialdemokratiska regeringar betrakta en arbetslöshet över 4% som en alltför stor samhällskostnad, då långtidsarbetslösa lätt blir sjuka och deprimerade samt det är dyrt att försörja en outnyttjad arbetskraftreserv. Så därför brukar de föra motsatt politik, vid hög inflation (över 7%) har de sänkt budgetunderskottet, medan de vid låg inflation (under 2%) eller deflation så har de ökat budgetunderskottet, men vad jag vet så har de delvis övergett den politiken.

Så vilket är rätt: Är konjunktursvängningar något man bör förstärka eller försvaga? Det är riksdagsvalens stora fråga!

Det kommer ju alltid finnas så vad spelar det egentligen för roll. Folk blir g"greedy" när det är högkonjuktur och då blir det lågkonjuktur.

Jag känner inte alls igen bilden av att man ska förstärka konjunktursvängningar som något sorts självändamål. Vem förespråkar det? Att vissa på högerkanten förespråkar att man ska försöka balansera budgeten även i nedgång har förvisso en procyklisk effekt men det är inte därför man gör det.

Vänster nationalekonomerna (Keynesianisterna) förespråkar att politikerna skall försöka jämna ut svängningarna på marknaden genom aktiv politik. Kritikerna säger att all emperi tyder på att det inte fungerar eftersom politikerna inte lyckas matcha konjukturen och istället tenderar att "gasa i nerförsbacke och bromsa i uppförs"

Ja, men kritikerna menar inte att man aktivt ska förstärka konjunktursvängningar, eller hur? De menar vanligen att konjunktursvängningar är som vädret, inget man kan göra något åt och man gör bara skada om man försöker. Eller så menar de (mer ovanligt) att det inte kommer att förekomma några konjunktursvängningar på en välfungerande marknad och att konjunktursvängningar orsakas av staten och centralbanken.